Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Akt

Ämne: Personer och befattningar i rätten · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 330–331 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Akt (T. acht) eller Bann kallades i den gamla tyska rätten det tillstånd af fredlöshet, hvartill en person dömdes, som brutit landets och lagens frid eller vägrat att inställa sig inför domstol för att vederlägga en anklagelse eller försona ett brott. Sedan nämligen en person trenne gånger blifvit kallad att infinna sig inför rätten, men icke hörsammat kallelsen, träffades han först af en lindrigare akt (Unter-acht), hvarigenom hans förmögenhet togs i beslag och han sjelf sattes utom lagens skydd (blef fredlös) inom den domstols område, som afkunnat domen. Om den fredlöse nu icke inom ett års förlopp infann sig inför domstolen och fullgjorde lagens bud, afkunnades öfver honom en strängare akt (Aberacht, Oberacht, Königsbann), hvarigenom han dömdes till fullkomlig fredlöshet på ett visst område äfven utanför den domkrets, inom hvilken domen blifvit fälld. -- Den akt, som medförde dessa verkningar inom hela tyska riket, kallades riksakt (Reichsacht) och afkunnades ofta under medeltiden för förbrytelser mot kejsaren och tyska riket. Den, som tog någon i akt förklarad i beskydd, blef sjelf förklarad fredlös. 1706 afkunnades den sista egentliga aktsförklaringen, nämligen mot kurfursten af Bajern och dennes broder, kurfursten af Köln, med anledning deraf att de förblefvo Frankrikes bundsförvandter, oaktadt tyska riket var inveckladt i krig med detta land. Jfr Bann.