Ali Pascha

Ali Pascha (Mehemmed Emmin), framstående turkisk statsman, föddes nära Konstantinopel år 1815. Han var son af en lägre ämbetsman, men fick tidigt en mäktig beskyddare i Resjid Pascha. I det turkiska utrikesministeriet och vid Turkiets beskickningar i Wien och London utbildade han sig till statsman och blef utrikesminister 1846. Från detta år stod han, ehuru med många afbrott, jämte Resjid Pascha (d. 1858) och Fuad Pascha (d. 1869), än såsom utrikesminister, än såsom storvesir eller såsom ordförande i det s. k. Tansimat-rådet (som hade att utarbeta de nya reform-förslagen), i spetsen för Turkiets styrelse och arbetade i förening med nämnde statsmän på Turkiets återupprättelse. På kongressen i Wien 1855 var han Turkiets representant och uppträdde då med mycken kraft och framgång. 1856 utarbetades under Ali Paschas ledning den s. k. Chatt-i-humajun (en urkund om den kristna befolkningens i Turkiet ställning), hvilken intogs i fredsfördraget i Paris, der A. likaledes var Turkiets ombud (1856). Då upproret på Kandia (1867) var nära att medföra en intervention af stormakterna, lyckades han afböja densamma. Efter Fuad Paschas död beklädde han på samma gång en storvesirs och en utrikesministers ämbeten samt fortfor att innehafva denna mäktiga ställning till sin död, 1871. -- A. sökte alltid häfda Turkiets sjelfständighet och dess öfverhöghet öfver lydlanden.