Alligator (namnet anses komma af det spanska och portugisiska lagarto, bildadt af det latinska lacerta, ödla), zool., ett amerikanskt slägte af krokodiler, skildt från de egentliga krokodilerna -- som till största delen tillhöra gamla verlden -- derigenom att fjerde tanden framifrån i underkäken på alligatorerna gömmes uti en fördjupning i öfverkäken, när munnen tillslutes. Det först uppställda slägtet Alligator är numera typen för en särskild familj (Alligatoridæ), inom hvilken man urskilt tre slägten: Alligator, Caiman och Jacare. De båda sistnämnda tillhöra Syd-Amerika; den egentlige alligatorn deremot, A. mississipiensis (äfven kallad A. lucius, emedan hans nos liknar en gäddas), lefver i sydöstra delarne af Nord-Amerika. Han når en längd af ungefär 14 fot. I floder och på bankar eller på flodstränder förekomma ofta
alligatorer i hundratal. Äfven i kärr och träsk träffas dessa djur, och ehuru alligatorn har svårt att röra sig på land, ser man honom stundom, under hans vandringar från det ena träsket till det andra, en fjerdingsväg eller mera från vatten. På land är han trög och endast farlig genom de kraftiga slagen af sin stjert; men dess mer rörlig är han uti vattnet, der hans stjert är ett förträffligt simorgan. Der föder han sig af fiskar och änder, eller drager han svin och hundar, som komma för att dricka eller simma, ned i vattnet och dränker dem. Sådana större rof låter han vanligen ligga till förruttnelse, innan han förtär dem. Endast sällan angriper han menniskor och boskapsdjur. -- Holbrook säger, att man i staten Syd-Karolina ej känner ett enda bestämdt fall, då en menniska blifvit uppäten af en alligator. Till sitt lefnadssätt är han ett nattligt djur. Om dagen kryper han upp på det torra för att hvila eller sola sig. När han ligger orörlig på en sandbank eller på flytande trämassor, kan han på grund af sin färg endast med svårighet skiljas från en trästock. I sanden eller muddret på det torra lägger honan sina ägg, som kläckas af solvärmen. Det lär ej ligga i hennes natur att hafva någon omsorg om ungarne. Under vintern ligger alligatorn i djup vintersömn i hålor, som han gräfver. Ur dessa bruka negrerna uppgräfva honom för att göra sig en måltid på hans stjert. Från körtlar på undre sidan af underkäken afsöndrar alligatorn en myskluktande vätska, som vunnit användning i parfymfabriker. F. A. S.
