Antropometri

*Antropometri, läran om menniskokroppens måttförhållanden, studerades förr nästan uteslutande af konstnärer, hvilka genom mätningar å menniskokroppens olika delar sökte härleda en kanon för menniskokroppens proportioner. I nyare tid har ämnet särskildt behandlats af antropologer. Först med framgång odladt af Quételet (se denne), har det på senaste tiden kraftigt utvecklats genom flere i Europas storstäder stiftade antropologiska sällskap. I Paris hafva Broca och hans skola fint utbildat tekniken för mätning af alla menniskoskelettets ben (osteometri), och i Tyskland hafva Virchow och hans skola fortbildat den af A. A. Retzius grundade kraniometrien (jfr Hufvudskål och Kraniometer) samt åvägabragt en internationel kraniologisk förening och upprättat ett detaljeradt skema för mätning af lefvande menniskors alla kroppsproportioner. Man har gjort massundersökningar af soldater i Förenta staterna (under sista inbördes kriget i nordstaternas arméer; jfr härom Gould: »Investigations in the military and antkropological statistics of american soldiers», 1869), i flere sydtyska stater och i synnerhet i England, och en mängd resande har företagit mätningar på mångfaldiga individer af olika raser. I Danmark har Malling-Hansen genom vidlyftiga mätningar (och vägningar) af barn lemnat vigtiga bidrag till antropometrien och uppvisat den egendomliga periodicitet i tillväxten, som är bunden vid årstiderna, och i Norge har särskildt d:r Arbo gifvit vigtiga bidrag till det norska folkets antropometri. En egendomlig praktisk användning har antropometrien fått genom de af Alph. Bertillon på 1880-talet uppfunna antropometriska signalementen till identifiering af förut straffade brottslingar. Systemet, som efter sin uppfinnare äfven kallas la bertillonage, hvilar på den förutsättningen att en mätning af ett visst antal bestämda dimensioner icke eller åtminstone ytterst sällan ger samma resultat hos flere individer. Har man en persons antropometriska signalement, skall man derför alltid kunna igenkänna honom genom att förnya mätningen, och en sinnrik ordning af dessa signalement i talrika grupper gör det lätt att återfinna hvarje enskild person, äfven i en samling på 100,000. Systemet har införts i Frankrike och flere andra land. — Jfr G. Retzius: »Alphonse Bertillons antropometriska metod att identifiera brottslingar» (i »Hygieas» festskrift 1889; aftryckt i »Nytt jur. arkiv», utg. af G. B. A. Holm, Afd. II, 1892).