Apis, mytol., de gamle egypternas helige tjur, i hvilken Osiris (Ptah) ansågs uppenbara sig och som derför på de egyptiska fornlemningarna ofta kallas Ptahs andra lif. Han troddes vara född af en ko, som blifvit hafvande genom en blixt från himmelen och som äfvenledes var föremål för gudomlig dyrkan. A. var svart, hade en hvit fyrkantig fläck i pannan, bilden af en örn på ryggen, tvänne slags hår på svansen, en skalbaggformig knöl under tungan och en hvit, halfmånen liknande fläck på den högra sidan. Apis var det förnämsta af egypternas många heliga djur. Han dyrkades öfver hela landet, och till hans ära firades årligen fester; i synnerhet högtidlighölls hans födelsedag. Sitt hufvudtempel hade han i Memphis, der hvar man kunde få se honom och bringa honom offer, alltid utgörande djur af hans eget slägte, och der han bevisade sin gudom genom mångahanda orakel. - En Apistjur fick ej blifva äldre än tjugofem år (en viss astronomisk period). Då han uppnått denna ålder, dödades han under sjelfva födelsedagsfesten och nedsänktes i en helig brunn, hvars läge icke fick röjas för någon oinvigd. Dog han tidigare, blef han balsamerad och offentligen med ståt begrafven i det s. k. Serapeum vid Memphis. Efter en Apistjurs död rådde allmän sorg, tills en ny blifvit funnen, och en sådan, behörigen försedd med de ofvannämnda märkena, hölls naturligtvis alltid i beredskap af presterna.
Apistjurarnas begrafningsplats upptäcktes 1851 af fransmannen Mariette. Höga, underjordiska hvalf, urhålkade i berget, gömma de tunga Apissarkofagerna, och utanför dessa grafhvalf finnas i bergväggen inmurade de s. k. Apis-stelerna, stenar med hieroglyfiska inskrifter, som angifva djurens födelse- och dödsdag samt lifslängd, uttryckta i år, månader och dagar af en namngifven konungs regering, och derigenom blifvit af stor vigt för den fornegyptiska kronologien.