Ararat

Ararat. 1) I bibeln namn på den delen af det nu varande Armenien, som ligger i den mellersta delen af Aras' (Araxes') floddal, på fornarmeniska kalladt Airarat, i de assyriska inskrifterna Urardi. Det utgjorde länge ett sjelfständigt konungarike, som låg i oupphörliga krig med Assyriens herskare. När den hebreiska flodsägnen omtalar, att Noaks ark stannade på "Ararats berg", menar hon ej den nu under detta namn bekanta bergstoppen, utan hela detta berglandskap med dess höga toppar och dess stora allmänna höjd öfver lågslätterna i söder. - 2) Den väldiga bergklump, som reser sig på södra gränsen af Aras' dal och i s. v. skiljer denna från högslätten kring sjön Van. Af armenierna sjelfva kalladt Masis, fick A. sitt nu varande namn genom ett missförstånd af de äldre bibeltolkarna, som derpå öfverflyttade det nyssnämnda landskapets namn. Af turkarna kallas det Agri dagh ("det branta berget"), af perserna Kuhi-Nuh ("Noaks berg"). Det bildar en vidsträckt, majestätisk bergmassa, med två vulkaniska toppar: Stora Ararat och Lilla Ararat, af hvilka det förra uppstiger till en höjd af 15,871 f. öfver hafvet och är täckt med evig snö. A. är den högsta punkten i vestra Asien och utgör sedan 1828 liksom en gränssten emellan Turkiet, Ryssland och Persien. Till 1840 kände man ej med visshet om A. var af vulkanisk natur, men d. 2 Juli nämnda år inträffade ett fruktansvärdt utbrott, åtföljdt af jordbäfning, som förstörde den vid bergjättens fot liggande byn Arguri och till en stor del förändrade äfven sjelfva bergets utseende. Bestiget blef A. första gången, 1829, af naturforskaren Parrot från Dorpat, sedermera af bl. a. M. Wagner och den ryske öfversten Chodzko, hvilken sistnämnde 1850 för triangelmätning uppehöll sig en hel vecka på toppen af Stora Ararat.