Argument

Argument (Lat. argumentum), bevisningsgrund. Dermed förstår man den eller de satser, genom hvilka sanningen ådagalägges af det, som skall bevisas. - Argumentum achilleum, skenbart sann bevisföring, sofism. Se vidare Achilles. - A. ad hóminem, bevis, som stödjer sig på något subjektivt hos den, som skall öfverbevisas (på någon hans individuella åsigt, handlingssätt eller uttalade grundsats), hvilket bevis således ej stödjer sig på allmängiltiga grunder; (skämtsamt) handgripligt sätt att öfvertyga. Detta argument är icke ett särskildt slag af bevis jämte det s. k. A. ad rem l. A. ad veritatem: det förra är endast ett skenbevis, det senare sammanfaller med verklig bevisning. - A. a priori och A. a posteriori, bevis, som äro hemtade i förra fallet från förnuftet, i senare från erfarenheten. - A. baculinum (l. a baculo), prygelbevis, hvars öfvertygande kraft ligger i käppen. - Argumentation, bevis, bevisföring. - Argumentera, söka bevisa; göra slutledningar.