Aristomenes

Aristomenes, grekisk krigare, messeniernas hjelte i det andra messeniska kriget (685-668 f. Kr.). Redan vid första sammandrabbningen med lacedemonierna ådagalade den unge A. en så glänsande tapperhet, att hans landsmän ville utropa honom till konung. Han antog likväl endast titeln af anförare (strateg). Ett förbund med konung Aristokrates i Arkadien gjorde det möjligt för honom att med öfverlägsna stridskrafter rycka sina fiender till mötes. Men i sjelfva det afgörande ögonblicket blef han sviken af sin trolöse bundsförvandt, och messenierna ledo till följd deraf ett fullständigt nederlag. Ur stånd att vidare mäta sig med fienden på öppna fältet, företog A. de djerfvaste ströftåg från sitt hufvudqvarter i de vilda bergstrakterna på gränsen mellan Messenien och Arkadien samt trängde härjande ända in i hjertat af Lakonien. Otaliga gånger var han i lifsfara och tre gånger i lacedemonisk fångenskap, men räddades alltid liksom genom ett underverk. Efter 11 års envist fortsatt försvar inneslöts han i sin sista tillflyktsort, bergfästet Eira (Ira), hvilket slutligen togs med storm. A., som då högg sig en väg genom de bestörte fienderna, drog sig med sina öfverblifne tappre tillbaka först till Arkadien och, då han ej ville deltaga i sina landsmäns utvandring till Italien, vidare till Rhodos, hvarifrån han ämnade begifva sig till Sardes och Ekbatana för att der söka hjelp till krigets förnyande. En sjukdom slutade dock hans bragdrika lif, innan han fick utföra dessa planer. Innebyggarna i staden Jalysos på Rhodos uppreste åt honom en präktig grafvård, och såväl der som i Messenien dyrkades han ända till antikens sista tider såsom heros. A. M. A.