*Arkiv. Arkivväsendet i Sverige. Riksarkivet, som numera i fråga om planmässigt ordnande af handlingarna och tillgänglighet torde kunna täfla med hvilket annat statsarkiv som hälst i Europa, utgör visserligen med hänsyn till storlek och innehåll Sveriges centraloch hufvudarkiv (se vidare Riksarkivet). Men i öfrigt är det svenska arkivväsendet icke centraliseradt, för såvidt någon gemensam ledning af eller inseende öfver statens öfriga samt kommunernas arkiv ännu icke kommit till stånd. Bland sådana arkiv märkas de centrala ämbetsverkens, domstolarnas, länsstyrelsernas, andra civila och militära myndigheters i landsorten, domkapitlens, bibliotekens samt stads- och kyrkoarkiven. Riksdagens arkiv har ej längre samma betydelse som förut, då de vigtigaste riksdagshandlingarna tryckas, men Riksbanken och Riksgäldskontoret hafva tämligen betydande arkiv. Af de gamla ståndsarkiven består Riddarhusets ännu såsom sjelfständigt; de ofrälse ståndens hafva öfverlemnats till Riksarkivet. — I Sverige finnas slutligen ännu åtskilliga för den historiska forskningen mycket värdefulla enskilda arkiv.
De upplösta centrala ämbetsverkens arkiv hamna uti Riksarkivet, men äfven de ännu bestående hafva tid efter annan dit öfverlåtit delar af sina samlingar, delvis som deposition; så har under senare år skett med Kammarkollegium, Statskontoret, Kommersekollegium. Af de ännu qvarvarande intager Kammararkivet genom handlingarnas rikhaltighet och deras betydelse för hela vår inre historia det ojämförligt främsta rummet, men det har en mycket otjenlig lokal, som försvårar ett tidsenligt ordnande. Krigsarkivet och Flottans arkiv (se d. o.) hafva under senare år blifvit sammanförda och nyordnade; flottans afdelning i Karlskrona har dessutom ett eget arkiv. Af de öfriga torde Kommersekollegii arkiv, som äfven inbegriper det forna Bergskollegiets, vara det mest betydande. Derjämte bör nämnas det sedan 1892 nybildade Slottsarkivet (se d. o. Suppl.) i Stockholm.
Domstolarnas arkiv äro numera af två slag: hof-rätternas och underrätternas. Alla hofrätterna hafva sina egna arkiv; Jönköpings för detsamma en egen byggnad. Från Svea hofrätt har i senare tid en icke obetydlig samling äldre protokoll och handlingar öfverlemnats till Riksarkivet (jfr »Medd. fr. Sv. Riksarkivet», XVII, 1893). Lagmansrätterna upplöstes 1849. Genom k. br. d. 8 Maj 1850 bestämdes, att deras arkiv skulle förvaras af vissa namngifna landskanslier, rådstufvurätter samt hofrätten öfver Skåne och Bleking. Häradsrätternas arkiv hafva i allmänhet varit både olämpligt förvarade, illa skyddade för våda och svårtillgängliga; dock har i senare tid flerestädes en förändring till det bättre inträdt. Från dem öfverlemnades på grund af k. br. d. 28 Sept. 1869 alla äldre domböcker före 1736 till Riksarkivet, der de blifvit ordnade och förtecknade. Samlingen är dock långt ifrån fullständig; äldre domböcker anträffas såväl i andra offentliga samlingar som i enskild ego. Bergstingsrätternas arkiv hafva hufvudsakligen tagits om hand af bergmästarna eller länsstyrelserna; de i Kommersekollegium förvarade exemplaren af deras domböcker öfverlemnades 1893 till Riksarkivet. — Om rådhusarkiven se längre ned.
Länsstyrelsernas arkiv gå i allmänhet tillbaka till tiden för länsstyrelsens organiserande på Gustaf II Adolfs tid. De hafva under senare tid börjat systematiskt ordnas och förtecknas. Så har t. ex. skett med Upsala och Örebro länsarkiv. Om kronofogde- och häradsskrifvarearkiven är ej mycket kändt; innehållet har föga historiskt värde.
Domkapitlens arkiv gå i allmänhet ej längre tillbaka än till 1600-talets början; kungliga bref af äldre datum finnas dock i flere. Strengnäs domkapitel t. ex. har en vacker samling kungabref ända från Gustaf Vasas tid. Det förnämsta är Upsala domkapitels arkiv, i senare tid ordnadt och iortecknadt, med protokoll ända från 1593. Likstäldt med dessa är Stockholms konsistorii arkiv, hvars äldre protokoll och handlingar (1595–1799) jämte fältkonsistoriets handlingar (1702–1814) sedan 1891 äro deponerade i Riksarkivet.
Både Kungliga biblioteket i Stockholm (se förteckning på dess svenska brefsamlingar i »K. Bibl:s Handl.», II, 1879) samt universitetsbiblioteken i Upsala och Lund ega omfattande och högst dyrbara handskriftssamlingar, till större delen bildade af enskilda arkiv eller samlingar, som skänkts eller inköpts dit. I Kungliga biblioteket har en stor del af det forna Antiqvitetsarkivets handskrifter hamnat (dessutom Gjörwellska, Rålambska, Engeströmska samlingarna m. fl.). Universitetsbiblioteket i Upsala inrymmer framförallt den stora Gustavianska brefsamlingen samt den Nordinska handskriftssamlingen (handskrifna förteckningar på båda finnas äfven i Riksarkivet), dessutom flere enskilda brefsamlingar (Rosenhanes, Aschebergs, Sparres, Meijerfeldts, Flemings, Rosensteins, Gyldenstolpes m. fl., liksom den stora Palmskiöldska afskriftssamlingen). Lunds universitetsbibliotek inrymmer bl. a. en stor del af det forna De la Gardieska arkivet (se d. o., äfven i Suppl.).
Äfven flere läroverksbibliotek ega mer och mindre dyrbara arkiv, i allmänhet ordnade och lätt tillgängliga. Dyrbarast är Linköpings stiftsbibliotek, med sin hufvudbeståndsdel i de Benzeliusska samlingarna (gammal förteckning af Lindblom 1793, 95, handskriften förteckning på stället efter nyordnande). Förteckningar på samlingarna i Kalmar, Karlstad, Gefle, Göteborg, Linköping, Strengnäs (pergamentsbrefven), Skara, Vesterås och Vexiö finnas flerestädes i den äldre serien af »Handl. rör. Skand:s hist.»
Af städernas arkiv utgöra de s. k. rådhusarkiven den förnämsta delen. De hafva varit utsatta för mycken vanvård under tidernas lopp och äro i allmänhet både otillräckligt skyddade och svårtillgängliga. Rikast är naturligtvis Stockholms stads arkiv, som numera förvaras dels i rådhuset, dels i särskild lokal på Riddarholmen.
Kyrkoarkiven, af hvilka ett eller annat går upp till medeltiden, hafva likaledes i allmänhet haft otjenliga förvaringsrum, och mycket har ur dem af brist på tillsyn gått förloradt. Förteckningar på deras innehåll, utförda efter meddeladt formulär, hafva på grund af k. cirk. d. 26 Okt. 1883 uppgjorts och insändts till Riksarkivet.
I afseende på dessa smärre offentliga arkiv har saknaden af nödig tillsyn och vård alltmer blifvit föremål för klagomål och anmärkningar, i samma mån som intresset för historisk och biografisk forskning tilltagit. Åtgärder hafva emellertid vidtagits för att förekomma förskingring eller förstöring af ämbetsverks och myndigheters arkiv (k. kung. d. 5 Juni 1885). Yrkanden hafva vidare framstälts och förslag hafva uppgjorts till de äldre handlingarnas centraliserande, hufvudsakligen för såvidt det angår landsorten, i ett mindre antal provinsarkiv under öfverinseende af Riksarkivet. Förslagen hafva emellertid stött på motstånd från olika håll och ännu icke ledt till något resultat. Frågan hör likväl till dem, som ej borde kunna läggas ned, och det är att hoppas, att man äfven i Sverige förr eller senare hinner det mål, som redan med framgång blifvit uppnådt både i Norge och Danmark (jfr utlåtande af riksarkivarien d. 24 Dec. 1888 i »Medd. fr. Sv. Riksark.», XIII, och B. Taube: »Om provinsarkiv», derst., h. VIII, 1884).
På enskilda arkiv har Sverige varit mycket rikt. Flere hafva emellertid blifvit skingrade eller förstörda; andra hafva blifvit sammanslagna. Så har det gått med de Stureska och Hornska samlingarna. Af de förra finnas fragment i Lunds univers. bibliotek och annanstädes, af de senare i Riksarkivet och K. biblioteket. Med de äldre Sparre- och Bielke-arkiven har det gått på samma sätt. Några af de vigtigaste hafva förenats med Riksarkivet och de stora biblioteken. Ett af de dyrbaraste och mest anlitade enskilda arkiven, Skoklosters (Brahe-Wrangel-Bielke m. fl.), är sedan 1892 jämte kataloger deponeradt i Riksarkivet. Af de qvarvarande är utan tvifvel det största det Bondeska på Eriksberg, som bl. a. upptagit resterna af det forna Stenbockska arkivet jämte flere smärre enskilda samlingar. Bland de öfriga må nämnas det af grefve A. Lewenhaupt på Sjöholm bildade (notiser i »Hist. tidskr.» 1895), arkiven på Säfstaholm (Bonde-Fleming m. fl.), Brokind (Oxenstierna-Stake-Falkenberg-Scheffer) och Vik (alla tre förtecknade i »Hist. Handl.», III, 1863, IV, 1864, VII, 1870); på Espelunda (Wrangel-Skytte-Gyllenstierna-Mörner m. fl.) och Bergshammar (Sack-Sparre-Lillie-Bielke m. fl.); de båda senare förtecknade i »Hist. tidskr.» 1882 och 1885: på Löfsta (De Geer); det Ehrensvärdska på Tosterup; det Wachtmeisterska (äfven den Brinckmanska samlingen) på Trolle-Ljungby; det Piperska på Engsö (förteckn. i Klingspors och Schlegels monografi öfver Engsö, 1877) m. fl., och dessutom befinna sig flerestädes i enskild ego smärre handskriftssamlingar, till en del i nyare tid bildade uti autografintresse; särskildt märkas bruksoch egendomsarkiv, som ofta gå ganska långt tillbaka i tiden; sådana finnas ännu på Rydboholm och Tidön m. fl. st. Bland de största i den vägen torde vara Falu Bergslags (Kopparbergs grufverätts) arkiv. Ehd.