Arkiv (af Grek. archeion, öfverhetsbyggnad, rådhus), urkund-samling; byggnad eller rum, der urkunder och handlingar förvaras; ämbetsverk, som vårdar dylika. - Man kan skilja mellan offentliga och enskilda, stats-, kommun-, provins-, härads-, socken-, stadsoch familj-arkiv o. s. v.
Israeliter, greker och romare bevarade sina vigtiga urkunder i templen, de äldste kristne likaledes sina i kyrkorna. Påfvarna och den katolska hierarkien hafva infört bruket af arkiv; de andliga i Tyskland och Frankrike anlade sådana vid biskopssätena och i klostren. Karl den store började samla ett arkiv, men i allmänhet äro de kungliga och furstliga arkiven ej äldre än från 1200-talet. Stadsarkiv började uppstå på 1100-talet. Det forna tyska riket egde arkiv i Wien, Mainz, Regensburg och Wetzlar. Rika och af stor vigt äfven för Skandinavien äro Tyska ordens arkiv i Königsberg och Hansans i Lübeck. De mest betydande arkiven äro eljest de, som finnas i Rom, Venedig, München, Paris, London, Simancas (i Spanien), Dresden, Berlin och Moskva, de svenska och norska riksarkiven, det danska geheimearkivet o. s. v.
Det engelska riksarkivet är för äldre tider vida rikare än något annat, t. o. m. än det franska. I vissa fall står dock möjligen Venedigs arkiv framför t. o. m. det engelska. - Frankrike är emellertid den enda stormakt, som eger en efter fasta grundsatser genomförd och förträfflig ordning i sitt arkiv-väsende. Icke allenast arkiven i hufvudstaden, utan äfven alla departements- och kommun-arkiv äro väl ordnade och ställda i samband med hvarandra under central ledning. Öfver departementsarkiven och deras delar finnes en tryckt allmän öfversigt och derjämte en generalkatalog öfver kapitularierna. Upprättandet af summariska inventarier eller repertoarer öfver departements-arkiven är nästan fullbordadt. Dylika förteckningar finnas ock redan öfver en stor del af kommun-arkiven, och afskrifter af de historiskt vigtiga finnas hos arkiv-direktionen i Paris. Arkiv-väsendet förestås, under inrikesministerns ledning, af en egen teknisk byrå, hvars föreståndare är en fackman och vid hvars sida står en central arkiv-kommission, i hvilken utmärkta häfdatecknare och fornforskare hafva plats. Arkiv-direktören biträdes äfven af en kontrollerande myndighet, bestående af fyra general-inspektörer, som ega att öfvervaka gifna föreskrifters verkställande i departementen. Riks- eller national-arkivet i Paris förvaltas särskildt under undervisningsministern. National-arkivet skapades 1789 och förklarades 1808 för franska rikets centralarkiv. - I Tyskland finnes ingen motsvarighet dertill: dess arkiv, äfven Preussens, befinna sig i vida mindre tillfredsställande skick. Ehuru de preussiska arkivens centrala ledning påbjöds redan år 1810, är föga gjordt för att komma å stad önskvärdt sammanhang med de kommunala arkiven, som äro öfverlåtna åt de kommunala myndigheterna och ofta i stor oordning. Bajern ensamt utgör ett hedrande undantag: dess arkiv äro särdeles väl ordnade både till förvaltningens och vetenskapens tjenst. I Tyskland tillhöra orts-arkiven staten; i Frankrike kallas de väl departements-, kommun-arkiv o. s. v., men äro dock statens egendom, hvadan skilnaden är endast skenbar. I Bajern äro de deremot kommunernas egendom. - Sverige är rikt på urkundsskatter, både offentliga och enskilda, framför allt vårt riksarkiv, men vårt arkivväsende befinner sig i ett långt ifrån tillfredsställande skick (jfr Riksarkiv och Geheimearkiv). - Staten bör sörja såväl för ordnandet af arkiv-väsendet som för bildandet af dertill skickliga personer.
Arkivarierna (arkivernas föreståndare) och de biträdande tjenstemännen hafva till hufvuduppgift att, såsom det heter i den nya instruktionen för svenska riksarkivet af d. 23 Dec. 1874, "vårda, ordna och förteckna handlingarna, för att vid förefallande behof vare sig för staten eller för enskilda hållas tillgängliga". Arkiv-ämbetsmännen hafva derför att upprätta alla slags förteckningar, summariska och detaljerade, sak- och namnregister.
Arkiv-vetenskap är den systematiska framställningen af de för arkivs inrättning och förvaltning gällande grundsatserna. För utbredandet af sådana insigter och danandet af dugliga arkiv-tjenstemän har Frankrike äfven en förträfflig inrättning i den s. k. "Ecole des chartes", som stiftades 1821, ställdes i samband med riksarkivet 1829 och ytterligare omorganiserades 1846. Undervisningsministern har högsta uppsigten öfver skolan, som förestås af en af honom utnämnd direktör och flere lärare, vid hvilkas sida står ett "conseil de perfectionnement". 24-åriga "bacheliers-ès-lettres" ega tillträde. Undervisningen, som är offentlig och kostnadsfri, omfattar bl. a. diplomatik eller urkundslära, sigilloch myntkunskap, konsthistoria, språkvetenskap, grunderna af den kanoniska och den feodala rätten, geografi och historia, i synnerhet medeltidens, kronologi och förvaltningsrätt. E. V. M.