Sida 190
rekonstrueradt sällskap i Athen för främjande af klassiska studier och for utgräfningar. O. M.
Arkeologiska kommissionen i Finland inrättades 1883 samt har till uppgift att öfvervaka bevarandet af landets fornlemningar. Kommissionen består af 7 ledamöter. Af dessa är statsarkeologen ständig ledamot samt kommissionens verkställande medlem och sekreterare. De öfriga sex ledamöterna tillsättas för tre år i sänder sålunda, att Finska vet. soc. utser två och universitetet, Finska literatursällskapet, Finska fornminnesföreningen och Finska historiska samfundet hvar sin ledamot. Valen stadfästas af kejserliga senaten, som bland de valde utser ordförande i kommissionen. A. G. F.
*Arkeologiska kongresser. Den »Internationella kongressen för förhistorisk antropologi och arkeologi» har efter 1874 sammanträdt i Budapest 1876, i Lissabon 1880, i Paris 1889 och i Moskva 1892.
Arkiko (enl. d'Abbadie Harqiqaw), stor by i italienska kolonien Eritrea, vid en vik af Röda hafvet, 12 km. s. om Massaua, med ett litet af egypterna uppfördt fort och en italiensk besättning. Enligt Rohlfs utgör innevånareantalet omkr. 1000 pers.
*Arkiv. Arkivväsendet i Sverige. Riksarkivet, som numera i fråga om planmässigt ordnande af handlingarna och tillgänglighet torde kunna täfla med hvilket annat statsarkiv som hälst i Europa, utgör visserligen med hänsyn till storlek och innehåll Sveriges centraloch hufvudarkiv (se vidare Riksarkivet). Men i öfrigt är det svenska arkivväsendet icke centraliseradt, för såvidt någon gemensam ledning af eller inseende öfver statens öfriga samt kommunernas arkiv ännu icke kommit till stånd. Bland sådana arkiv märkas de centrala ämbetsverkens, domstolarnas, länsstyrelsernas, andra civila och militära myndigheters i landsorten, domkapitlens, bibliotekens samt stads- och kyrkoarkiven. Riksdagens arkiv har ej längre samma betydelse som förut, då de vigtigaste riksdagshandlingarna tryckas, men Riksbanken och Riksgäldskontoret hafva tämligen betydande arkiv. Af de gamla ståndsarkiven består Riddarhusets ännu såsom sjelfständigt; de ofrälse ståndens hafva öfverlemnats till Riksarkivet. — I Sverige finnas slutligen ännu åtskilliga för den historiska forskningen mycket värdefulla enskilda arkiv.
De upplösta centrala ämbetsverkens arkiv hamna uti Riksarkivet, men äfven de ännu bestående hafva tid efter annan dit öfverlåtit delar af sina samlingar, delvis som deposition; så har under senare år skett med Kammarkollegium, Statskontoret, Kommersekollegium. Af de ännu qvarvarande intager Kammararkivet genom handlingarnas rikhaltighet och deras betydelse för hela vår inre historia det ojämförligt främsta rummet, men det har en mycket otjenlig lokal, som försvårar ett tidsenligt ordnande. Krigsarkivet och Flottans arkiv (se d. o.) hafva under senare år blifvit sammanförda och nyordnade; flottans afdelning i Karlskrona har dessutom ett eget arkiv. Af de öfriga torde Kommersekollegii arkiv, som äfven inbegriper det forna Bergskollegiets, vara det mest betydande. Derjämte bör nämnas det sedan 1892 nybildade Slottsarkivet (se d. o. Suppl.) i Stockholm.
Domstolarnas arkiv äro numera af två slag: hof-rätternas och underrätternas. Alla hofrätterna hafva sina egna arkiv; Jönköpings för detsamma en egen byggnad. Från Svea hofrätt har i senare tid en icke obetydlig samling äldre protokoll och handlingar öfverlemnats till Riksarkivet (jfr »Medd. fr. Sv. Riksarkivet», XVII, 1893). Lagmansrätterna upplöstes 1849. Genom k. br. d. 8 Maj 1850 bestämdes, att deras arkiv skulle förvaras af vissa namngifna landskanslier, rådstufvurätter samt hofrätten öfver Skåne och Bleking. Häradsrätternas arkiv hafva i allmänhet varit både olämpligt förvarade, illa skyddade för våda och svårtillgängliga; dock har i senare tid flerestädes en förändring till det bättre inträdt. Från dem öfverlemnades på grund af k. br. d. 28 Sept. 1869 alla äldre domböcker före 1736 till Riksarkivet, der de blifvit ordnade och förtecknade. Samlingen är dock långt ifrån fullständig; äldre domböcker anträffas såväl i andra offentliga samlingar som i enskild ego. Bergstingsrätternas arkiv hafva hufvudsakligen tagits om hand af bergmästarna eller länsstyrelserna; de i Kommersekollegium förvarade exemplaren af deras domböcker öfverlemnades 1893 till Riksarkivet. — Om rådhusarkiven se längre ned.
Länsstyrelsernas arkiv gå i allmänhet tillbaka till tiden för länsstyrelsens organiserande på Gustaf II Adolfs tid. De hafva under senare tid börjat systematiskt ordnas och förtecknas. Så har t. ex. skett med Upsala och Örebro länsarkiv. Om kronofogde- och häradsskrifvarearkiven är ej mycket kändt; innehållet har föga historiskt värde.
Domkapitlens arkiv gå i allmänhet ej längre tillbaka än till 1600-talets början; kungliga bref af äldre datum finnas dock i flere. Strengnäs domkapitel t. ex. har en vacker samling kungabref ända från Gustaf Vasas tid. Det förnämsta är Upsala domkapitels arkiv, i senare tid ordnadt och iortecknadt, med protokoll ända från 1593. Likstäldt med dessa är Stockholms konsistorii arkiv, hvars äldre protokoll och handlingar (1595–1799) jämte fältkonsistoriets handlingar (1702–1814) sedan 1891 äro deponerade i Riksarkivet.
Både Kungliga biblioteket i Stockholm (se förteckning på dess svenska brefsamlingar i »K. Bibl:s Handl.», II, 1879) samt universitetsbiblioteken i Upsala och Lund ega omfattande och högst dyrbara handskriftssamlingar, till större delen bildade af enskilda arkiv eller samlingar, som skänkts eller inköpts dit. I Kungliga biblioteket har en stor del af det forna Antiqvitetsarkivets handskrifter hamnat (dessutom Gjörwellska, Rålambska, Engeströmska samlingarna m. fl.). Universitetsbiblioteket i Upsala inrymmer framförallt den stora Gustavianska brefsamlingen samt den Nordinska handskriftssamlingen (handskrifna förteckningar på båda finnas äfven i Riksarkivet), dessutom flere enskilda brefsamlingar (Rosenhanes, Aschebergs, Sparres, Meijerfeldts, Flemings, Rosensteins, Gyldenstolpes m. fl., liksom den stora Palmskiöldska afskriftssamlingen). Lunds universitetsbibliotek inrymmer bl. a. en stor del af det forna De la Gardieska arkivet (se d. o., äfven i Suppl.).
Äfven flere läroverksbibliotek ega mer och mindre dyrbara arkiv, i allmänhet ordnade och lätt tillgängliga. Dyrbarast är Linköpings
Källa: Project Runeberg ·
