A'rsis, Grek., "höjning", metr.} är beteckning för den starka eller betonade delen af en versfot, i motsats mot thesis, "sänkning", hvilken term användes om den svaga eller obetonade. Denna användning af termerna arsis och thesis, hvilken först infördes af den engelske filologen Bentley (1662--1742), är emellertid alldeles motsatt den, som förekommer hos antikens metriske skriftställare. Hos dem afse nämligen dessa ord icke röstens "höjning" eller "sänkning" vid reciterandet af en vers, utan närmast det dervid brukliga sättet att markera takten genom stampning eller slag. Arsis betyder således fotens eller handens upplyftande vid den svaga taktdelen, thesis deras nedsättande eller nedslående vid den starka. I öfverensstämmelse dermed kom sedan arsis att såväl i metriken som i musiken beteckna sjelfva den svaga taktdelen, likasom thesis den starka. På sista tiden har man i den vetenskapliga metriken börjat återgå till detta äldre, riktigare språkbruk. -- Musikt., upptakt. Jfr Accentuation. A. M. A.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.