Aspekt (Lat. aspéctus, åsyn, anblick), fig., utsigt, förhoppning; astron., den ställning, som tvänne himlakroppar, sedda från en tredje, vid olika tillfällen intaga till hvarandra. De vigtigaste aspekterna äro:
1. Konjunktion. Tvänne himlakroppar sägas vara i konjunktion, då de hafva samma astronomiska längd (se d. o.). Symbol: tf ö71 ef © betyder således, att planeten Mars är i konjunktion med solen. - 2. Opposition inträffar, då de båda himlakropparnas längder skilja sig på 180°. Symbol: g. Beteckningen $ g C angifver sålunda, att Yenus är i opposition med månen. Ställningarna af konjunktion och opposition mellan månen, solen och jorden benämnas zyzygier. Konjunktionerna och oppositionerna hafva ganska stor betydelse för den astronomiske vetenskapen. Så kan man t. ex. ur den tidrymd, som förflyter mellan en planets två på hvarandra följande konjunktioner eller oppositioner härleda hans omloppstid. Då en planet är i opposition med solen, äro hans heliocentriska och geocentriska längder lika stora. Manens konjunktion med solen bestämmer tiden för nymåne, som åtföljes af solförmörkelse, om månen befinner sig tillräckligt nära ekliptikan; är månen deremot i opposition med solen, så inträffar fullmåne - det enda tillfälle då månförmörkelse kan ega rum (se Förmörkelser). - 3. Qvadratur, den inbördes ställning, som angifves af 90° längdskilnad. Månen t. ex. är i sitt första och sista qvarter i qvadratur med solen, n är symbolen för qvadratur.
Astrologerna räknade ännu flere aspekter än de ofvan angifna och gåfvo dem dessutom en särskild betydelse. Se Astrologi, o, B.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.