Augustenborg, hertiglig slägt, en sidogren af det danska (oldenburgska) kungahuset. Den härstammar från Kristian IILs yngre son, hertig Hans d. y., hvilkens sonson Ernst Gunther, f. 1608, d. 1689, byggde slottet Augustenborg, hvarefter linien fick namnet Slesvig-Hol-stein-Sönderborg-Augustenborg. Hans yngste son, Fredrik Vilhelm, f. 1668, d. 1714, var gift med Sofia Amalia, dotter till den danske storkansleren Fr. Ahlefeld. Denne var, liksom hans son Kristian August (f. 1696, d. 1754) och hans sonson Fredrik Kristian (f. 1721, d. 1794), general i dansk tjenst. Den sistnämnde var gift med Charlotta Amalia, dotter till den siste hertigen af den Holstein-Plönska linien,
och hade med henne tre söner. Den yngste af dessa, Kristian August, f. 1768, blef 1810 svensk tronföljare under namnet Karl August (se d. o.). Den andre sonen, Fredrik Karl Emil, f. 1767, d. 1841, var gift med en dansk fröken Scheel och hade en son, Vol de mar, f. 1810, d. 1871 som preussisk general. Den tredje och äldste, Fredrik Kristian, f. 1765, gifte sig 1786 med den danska prinsessan Louise Augusta, Fredrik VI:s enda syster (f. 1771, d. 1843). Samtidigt blef han dansk minister. 1788 universitetets patron och 1805 president i den nya direktionen för universitetet och de lärda skolorna. Han hyste stort intresse för vetenskap och konst och var sjelf en vetenskapligt bildad man, men å andra sidan ärelysten och fåfäng. Missnöjd öfver att Hol-stein (1806) införlifvades i danske staten, hvilket han ansåg stridande mot sin (agnatiska) rätt, drog han sig tillbaka till sina gods på Als. Spänningen mellan honom och konungen blef ännu större, då hertigen misslyckades i sin plan att efterträda Karl August som svensk tronföljare; han ansåg nämligen sin kunglige svåger vara skulden till planens omintetgörande. Fredrik Kristians uppförande i denna fråga var obestridligen mycket tvetydigt; han ville i ex. ej öppet erkänna, att han önskade blifva vald. 1810 tog han emellertid afsked från sin befattning som minister och förblef på Als till sin död, 1814. Han efterlemnade en dotter, Karolina Amalia, f. 1796 och 1815 gift med Kristian VIII, samt två söner, hvilka han uppretade mot det danska kungahuset, medan han samtidigt arbetat på att få dem upptagna till medlemmar af detsamma. Den äldste af sönerna, Kristian, f. 1798, fick dansk uppfostran och gifte sig 1820 med Louise Sofie af Danneskjold-Samsö (f. 1796, d. 1867). Han gjorde sig i början känd endast genom sin ifver för kapplöpningar och fullblodshästar. I politiskt hänseende visade han sig som en afgjord aristokrat och lojal legiti-mist. Först 1837 började han verka för den plan, som han sedan så hårdnackadt fullföljde till Danmarks olycka, nämligen att komma i besittning af hertigdömena Slesvig och Hol-stein (samt derjämte möjligen äfven af konungariket Danmark), och han grundade sin rätt till dessa bägge land på den slesvig-holstein-ska läran om deras oupplösliga förbindelse och om den manlige stammens uteslutande arfsrätt. En af honom författad anonym flygskrift "Die erbfolge in Schlesvig-Holstein" (Halle 1837) gaf uppslag till en utbredd journalistisk agitation, som bedrefs dels af hertigen sjelf, dels af legda personer. Derunder sökte»han uttränga danska språket i Nordslesvig och upphetsa befolkningen emot Danmark samt var derjämte den hemlige ledaren för oppositionen i de sles-vigska ständerna. Då det kongl. brefvet om tronföljden utkom, 1846, uppträdde han öppet som oppositionens anförare. När upproret i Holstein var på väg att utbryta, i Mars 1848, skyndade han till Berlin och vann Fredrik Vilhelm IV på sin sida. Samtidigt blef hans familj förjagad från Als af de danske bönderna. Under sjelfva kriget spelade han ingen rol, och, efter dess slut blef han jämte sin slägt lands-förvisad. Den danska regeringen köpte sedan hans gods för 6 mill. kr., emot det att han d. 30 Dec. 1852 i Frankfurt am Main genom en renuntiationsakt "ved sitt fyrstelige ord og are" förpligtade sig sjelf, sitt hus och sina arf-vingar att alltid hålla sig utanför danska konungens länder, aldrig företaga något, som kunde störa Danmarks ro, och ej motarbeota den för hela riket beslutade tronföljden. Aret derpå köpte han godset Primkenau i Schlesien och lefde der i stillhet. Men vid budskapet om Fredrik Vits död (1863) öfverlemnade han sina "rättigheter" till sin äldste son, Fredrik, f. 1829. Denne hade tjenat i upprorshären under förra kriget, sedan varit major i preussisk tjenst samt 1859 utfärdat protest mot den danske tron-följdslagen. Han lät nu från slottet Dolzig i Posen utgå en proklamation, som kungjorde hans tillträde till regeringen i hertigdömet Sles-vig-Holstein i enlighet med 1848 års författning, skyndade till Kiel för att taga hertig-dömena i besittning, omgaf sig med ministrar och hyllades såsom hertig under namnet Fredrik VIII. Af de tyska stormakterna betraktades han emellertid endast som privatman. På London-konferensen blef han väl från tysk sida föreslagen till hertig i båda länderna, men då dessa i fredsslutet blifvit öfverlemnade till Preussen och Österrike, blef den augustenborgska landsregeringen upplöst (Febr. 1865). När kriget 1866 utbröt, måste Fredrik lemna hertigdömena. och då Preussen sedan kom i besittning af dem, måste han (d. 2 Jan. 1867) lösa innevånarna från deras ed och löften till honom. Sedan dess har han lefvat i ro. 1856 blef han gift med Adelaide, dotter till furst Ernst af Hohenlohe-Langenburg, och har med henne l son och 4 döttrar. Hans far dog 1869. Hans yngre broder, Kristian, f. 1831, blef 1866 gift med drottning Victorias dotter Helena och har sedan dess vistats vid engelska hofvet. Hans syster Henriette, f. 1833, blef 1872 gift med en läkare, prof. Esmarch i Kiel. - Hertig Kristians yngre broder, Fredrik, f. 1800, gifte sig 1829 med sin brors svägerska, Hen-rjiette af Danneskjold-Samsö (f. 1806, d. 1858). Ar 1842 utnämndes han till ståthållare och kommenderande general i Slesvig och Holstein. Denna vigtiga ställning begagnade han till att efter bästa förmåga främja sin brors ärelystna planer, och till förmån för dessa fortfor han att intrigera, till dess han 1846 blef entledigad med anledning af sin protest mot det kungliga brefvet. I Mars 1848 inträdde han som medlem af den provisoriska upprorsregeringen i Kiel och lyckades genom svek bemäktiga sig Rends-burgs fästning. Sedermera deltog han i kriget, hvari han hvarken visade mod eller duglighet, samt afstod i Sept. s. å. från sitt kommando och sin plats i regeringen. 1851 blef han lands-förvisad och flackade sedan omkring i Europa, utsändande protester mot deri danska regeringen, flygskrifter o. d. 1864 fick han af österrikiske kejsaren titel "furste af Noer" (ett gods vid Eckernförde), gifte s. å. om sig med en nord-amerikansk dain, miss M. Lee, men afled
redan 1865 i Beirut i Syrien. I sitt första gifte hade han sonen Fredrik, f. 1830. Denne fick 1870 af preussiske konungen titel "grefve af Noer" och gifte sig s. å. med en dotter till en tysk köpman, Eisenblat, i Venezuela. E. Eg.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.