Babylon, gammal stad vid Eufrat, hufvudstad i det babyloniska riket. Babylon var stadens grekiska namn; det inhemska var Babilu, d. v. s. "Ils (Guds) port". I bibeln kallas det Babel.
Man känner nästan intet om Babylon, sådant det var under det babyloniska väldets äldsta tid (jfr Babylonien). I den gamla literaturen omtalas endast den genom Nebukadnesar utvidgade och nybyggde staden, hvars lemningar påträffats af nutidens forskare. Enligt Herodotos (f. 480 f. Kr.), hvilken sjelf hade besökt B., bildade staden en regelbunden qvadrat med 120 stadier i hvarje sida, således upptagande en yta af omkring 500 qy.-kilom. (9 geogr. qv.-mil), i diagonal riktning genomfluten af Eufrat. Af nyare forskare har i synnerhet Oppert sökt visa, att B. verkligen egde den af Herodotos angifna stora utsträckningen, men han har då dragit inom stadens område äfven städerna Borsippa och Kutha, hvilket sannolikt ej är riktigt. Nebukadnesar byggde kring B. dess murar, af hvilka åtskilliga lemningar ännu finnas qvar under en rad af kullar i v. och n. Hela ytan inom murarna var dock icke bebyggd; en stor del bestod af öppna åkerfält. B:s midtpunkt, der småstaden Hillah nu ligger, var sannolikt äfven medelpunkten för stadens kommersiella och industriella lif samt den tätast befolkade delen af densamme. Somliga antaga, att denne punkt är identisk med det äldsta Babylon, under det att andra förlägga detta till stadens nordvestra hörn, der konungaresidenset låg, tätt invid flodens venstra strand. Der finnas nu tre märkliga ruinhögar: Babil, såsom det kallas af den nuv. befolkningen, lemningarna af ett åt Marduk, Babylons skyddsgud, invigdt tempel, tillökadt af Nebukadnesar, förstördt af Xerxes och förvandladt till fästning af Alexander den store; El-kasr, "borgen", Nebukadnesars slott; och Tell-Amran-ibn-Ali, en samling af grafvar från senare tid, ursprungligen en af Nebukadnesar uppförd underbyggnad för "de hängande trädgårdarna". Denne konungastad var omgifven af en särskild mur. Öfverallt på den vida slätten ligga dessutom ruinhögar, som man endast delvis undersökt. Af den i s. v. belägne förstaden Borsippa återstår nu endast ruinmassan Birs-Nimrud, traktens väldigaste fornlemning. Den utgjorde ursprungligen ett af Nebukadnesar bygdt, åt de sju planeterna helgadt pyramidformigt tempel i 7 terrasslika afsatser. Af befolkningen betraktas det med vidskeplig vördnad, och man har i detsamma velat se lemningarna af det bekanta "Babels torn", hvars byggande medförde menniskornas "språkförbistring". Sägnen derom, hvilken finnes både hos Berosus och i bibeln, anknytes på båda ställena till Babylon. Till följd af en falsk etymologi öfversattes Babel med "förbistring" (af Hebr. balal, förvirra). Under medeltiden finner man sägnen vara förlagd till Birs-Nimrud. Sannolikt har den gamla berättelsen hänfört sig till någon äldre, nu förstörd babylonisk byggnad och sedan öfverflyttats på Birs-Nimrud såsom den mest imponerande af alla traktens fornlemningar.
Staden fortfor efter rikets fall att vara mäktig, rik och blomstrande, men till följd af åtskilliga uppror mot den persiske konungen fick den sina murar och flere tempel nedrifna. Alexander den store ämnade göra B. till sitt vidsträckta rikes hufvudstad, men planen omintetgjordes genom hans död. Alexander dog i B., i Nebukadnesars palats. Derefter förföll staden hastigt, och dess ruiner fingo lemna byggnadsmaterial till Selevkia och Ktesiphon, hvilka efterträdde B. såsom hufvudorter i nedre Eufrat-landet. R. T.