Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Bairam

Ämne: Islam och arabiska världen · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1995–1996 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

*Bairam, Turk. beirám (»fest»), betecknar i Turkiet förnämligast det muhammedanska årets två stora fester: kütschük beiram, »lilla beiram» l. Ramazán beiram-i (Arab. ʿid eş-saghir, »lilla festen» l. ʿid el-fitr, »fasteslutets fest») och bujuk beiram, »stora beiråm». l. kurban beirami, »offer-beiram» (Arab. ʿid el-kebir, »stora festen», l. ʿid el-kurban, »offerfesten»). Lilla beiram firas omedelbart efter fastemånaden Ramadan (se d. o.) under de 3 första dagarna af Sjauwal (årets 10:de månad). Vid denna fest, som liknar de kristnes jul och nyår, kläda sig alla i nya kläder (äfven den fattigaste skaffar sig något litet nytt plagg), vänner och bekanta mötas i hemmen och moskéer, på gator och kaféer med lyckönskningar, omfamningar och kyssar; gåfvor och välfägnad (kakor och frukter) kringskickas, äfven tjenarna erhålla gåfvor och besöka forna husbönder i samma ändamål, och nästan alla bodar (utom för matoch dryckesvaror) äro stängda. Många, i synnerhet qvinnorna, besöka aflidne anförvandters grafvar och smycka dem med qvistar af palm och basilikeört. De förmögna sätta upp tält kring grafven, der de mottaga visiter med allsköns undfägnad och derunder låta fattiga skollärare recitera delar af koranen. Den egentliga betydelsen af »lilla beiram» är dock att vara en »almosans fest» (Arab. ʿid es-ṣádaḳa), då efter rikliga almosors utdelande åt de fattiga på första dagen en särskild predikan hålles i moskén, hvarefter hela församlingen lyfter upp händerna och beder »för syndernas förlåtelse, sjukes tillfrisknande, god årsväxt och bevarande från allt ondt och skuld». Stora beiram, som firas d. 10–14 i Zu-l-Heǵǵa (årets 12:te månad), är egentligen mekkapilgrimernas »slagtofferfest» (Arab. ʿid el-ádha) på den dag (den 10:de), då de anträda sin färd till minne af att Abraham offrade sin son Ismael på ett berg vid Mekka (muhammedansk uppfattning af legenden om Isaks offer på Moria berg), hvadan hvarje husfader samma dag »offrar» (d. v. s. slagtar) ett lam eller en get och dermed tillreder en festmåltid. För öfrigt firas denna »muhammedanernas påsk» på ungefär samma sätt som »lilla beiram», men i mindre omfång och med mindre feststämning. H. A.