Barbari'sm (Lat. barbarismw, Grek. barba-rismo's), hvarje onödig användning af främmande ord, ordformer eller ordställningar. Ordet förekommer först hos Aristoteles och upptogs på Augusti tid af romarna för att bestämdare angifva hvad man förut betecknat med rusticus sermo. Qvintilianus skiljer mellan tre slags barbarism: inblandning af utländska ord, låghet i uttryckssätt och fel i ordbildningen. Jfr Anglicism, Gallicism, Germanism, Latinism o. s. v.
49*
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.