Barn

Barn (af bära i betydelsen föda) är benämningen på menniskan ifrån hennes födelse till dess hon inträder i pubertets-åldern. Tiden för denne senare kan ej såsom allmängiltig bestämmas, emedan den är olika för det manliga och det qvinliga slägtet äfvensom för olika raser och individer. Barndomen delas vanligen i tre perioder: dibarnsåldern, som räcker till första årets slut eller då barnet afvänjes, den egentlige barnaåldern, från 1–7 år, och slutligen goss- och flickåldern. Under dibarnsåldern förer barnet mer än någonsin ett vegetativt lif, och dess kropp tillväxer derunder raskare än under någon annan tidpunkt. Endast under de 2–3 förste dagarna af sitt lif aftager barnet i allmänhet i vigt med omkr. 200 gram (0,5 skålp.) för att sedan stadigt tillväxa, om ej sjukdom eller annat hinder mellankommer. Under dibarnsåldern tillväxer äfven hjernan mycket hastigt -- hennes vigt fördubblas nämligen under de två första lefnadsåren. Musklerna äro hos den nyfödde mycket litet utbildade, deras rörelser derför äfven mycket inskränkta; endast de till sugningen (diandet) tjenande musklerna äro fullt utbildade och utveckla också en förvånande kraft. Bensystemet är ännu ofullkomligt. Benmassan är kärlrikare än hos äldre personer, men ännu ej kompakt; de långa benen (rörbenen) äro derför relativt mjuka, och dessas ändar (epifyserna) bestå ännu af brosk. Hufvudskålsbenen bestå delvis af flere stycken och kännas ännu mjuka. Emellan pannbenet och båda sidohjessbenen ligger den s. k. stora fontanellen, som qvarstår icke allenast hela det första, utan äfven det andra lefnadsåret och sluter sig först med dess utgång. En förtidig slutning af denna fontanell hindrar hjernans fria utveckling, hvaraf följer minskad intelligens hos barnet; en för sen slutning tyder på en förhandenvarande sjukdom (hjernvattusot eller engelska sjukan). Af sinnesorganen är smaksinnet det som först utvecklas hos barnet: redan den nyfödde ger tydligen till känna hvad som smakar eller icke. Hörselsinnet deremot synes till en början vara fullkomligt outveckladt; när det börjar sin verksamhet, är naturligtvis omöjligt att säga. Förståndet synes vakna i 2:dre eller i början af 3:dje lefnadsmånaden och utvecklas sedan fortfarande, hvarför också barnet vet att tidigt nog göra sin rätt gällande. -- Tandsprickningen börjar i dibarnsåldern i 4:de--6:te månaden och fortgår under såväl denna som den andra åldersperioden. Fall äro anförda, i hvilka barnet haft tänder redan vid födelsen; så t. ex. Ludvig XIV och Mirabeau. Se Tandsprickning. A. K.