Barometer-minimum

Barometer-minimum, meteor. För att få en totalbild af väderlekens beskaffenhet å ett större område uppritar man s. k. "synoptiska kartor" På en geografisk karta öfver området insättes vid hvarje ort det till hafsytan reducerade barometer-ståndet (se d. o.), hvarefter linier (barometer-linier, isobarer) dragas genom de orter, som hafva samma lufttryck. Genom pilar och andra konventionella tecken utmärkas vindens riktning och styrka samt andra meteorologiska fenomen, som vid tillfället äro rådande på de särskilde observationsorterna. Isobarerna vexla till form och läge från den ene dagen till den andre; men om kartan omfattar en tillräckligt stor yta, t. ex. hela Europa, finner man nästan alltid en trakt, der de bilda slutna kroklinier omkring ett mindre område, inom hvilket barometern står lägre än i omgifningen. Der säges ett barometer-minimum vara beläget. Med lufttryckets fördelning omkring barometer-minimet sammanhänga öfriga väderleksfaktorer. Vanligen är lufttrycket mycket lågt i sjelfva minimet; dess tilltagande utåt från centrum sker merendels ganska hastigt, så att isobarerna komma att ligga hvarandra nära, hvaraf stark vind eller storm förorsakas. Vindarna äro på alla sidor om minimet riktade inåt. På norra halfklotet afvika de tillika åt höger, till följd hvaraf luften synes från alla håll strömma till minimet i spiralformiga linier, längs efter hvilka luftpartiklarna rotera omkring centrum i riktningen S--Ö--N--V (indirekt led = motsatt visarna på ett ur). På södra halfklotet sker deremot afvikningen åt venster, hvilket orsakar en rotation hos luftpartiklarna i riktningen S-V---N--Ö (direkt led). På området för barometer-minimet är väderleken ostadig med nederbörd samt hastiga förändringar i temperatur och vindriktning. -- Barometer-minimum kallas ock barometrisk depression, oväders- l. stormcentrum, burrask (bourrasque), cyklon, hvirfvelstorm. -- De på de synoptiska kartorna framträdande barometer-maxima l. anticyklonerna (se Anticyklon), d. v. s. områden med högre lufttryck än i omgifningen, hafva en fullkomligt motsatt väderlekskarakter. Den luft, som från alla sidor inströmmar i barometer-minimet, uppstiger derstädes till den högre luftregionen, hvarest hon utbreder sig och -- såsom det blifvit bekräftadt af Hildebrandsson förmedelst observationer, anställda i Sverige öfver cirri-molnens gång -- strömmar till de trakter, der barometer-maxima ligga. På deras områden sänka sig luftpartiklarna småningom till jordytan, och utgående ur maximet (se Anticyklon) söka de sig väg till närmaste minimum. Denna cirkulation har till följd, att maxima och minima icke genast utplånas, utan oftast ega bestånd flere dagar, ja någon gång hela veckor. Under denna tid ligga de dock vanligen icke qvar på samma ställe, utan röra sig framåt öfver jordytan, ibland med större, ibland med mindre hastighet. På denna förflyttning af de extrema lufttrycken bero väderlekens vexlingar. R. R.