Båtsmanshåll. Den för Sverige egendomliga inrättning, indelningsverket, som af Karl XI infördes och ännu eger bestånd, har till ändamål att förse både hären och flottan med krigsfolk. Det finnes ej häller någon väsentlig skilnad mellan båtsmanshållet och det öfriga rust- och rotehållet. Båtsmanshållet i Bleking och Södra Möre härad af Kalmar län, de s. k. indelningskompanierna, är af rusthålls natur; det öfriga båtsmanshållet är roteradt i likhet med knektehållet, hvaraf det utgör en del. (Se vidare Indelningsverket.)
Utskrifning af folk till här och flotta leder i Sverige sitt ursprung från urminnes tider. Redan i början af 1600-talet underhölls det utskrifna sjöfolket, båtsmännen, i vissa orter mot det att kronans räntor efterskänktes, och kustorter samt städer åtogo sig småningom att hålla ständigt båtsmanshåll, mot vilkor att slippa utskrifning. Först genom Karl XI:s förordningar (1685--90) rörande båtsmännens samt rust- och rotehållarnas inbördes skyldigheter och rättigheter -- hvilka förordningar jämte deri vidtagna ändringar, finnas i sammandrag upptagna i de för de särskilda länen utfärdade kontrakt- l. roteböckerna -- blef båtsmanshållet en ordnad institution. 1697 utgjorde båtsmansstyrkan inom de till Sverige nu hörande provinserna 6,579 nummer. Sedan dess hafva städernas båtsmanshåll, 879 hela rotar, och Visingsös 6 rotar småningom blifvit satta på "ständig vakans", hvarjämte man verkställt ny ordinarie rotering, 535 hela rotar (1874), för hvilka vakansafgift erlägges. Båtsmanshållets effektiva styrka utgör nu 5,686 man, fördelade på följande 31 kompanier, näml.:
Karlskrona station: Blekings 1:a kompani » 2:a » » 3:e » » 4:e » » 5:e » » 6:e » Södra Möre 1:a » » 2:a » » 3:e » Tjusts » Smålands » Östergötland » Ölands 1:a » » 2:a » Gotlands 1:a » " 2:a » Södra Hallands kompani Norra » » och Bohus 1:a » Stockholms station: Norrlands 1:a kompani » 2:a » » 3:e » » 4:e » Roslags 1:a » » 2:a » » 3:e » » 4:e » Södermanlands 1:a» » 2:a » Vestergötlands» och Bohus 2:a »
Af Blekings- och Södra Möre-kompaniernas indelning (2,301 nummer) har dock sedan 1872, mot vakansafgifts erläggande, halfva styrkan fått sättas på tio års vakans. 1877 utgjorde tioårsvakansernas antal 962. Medelkostnaden för en båtsman vexlar högst betydligt inom de olika kompanierna. Den utgör minst 95 kr. 12 öre (Södra Möre 1:a), högst 145 kr. 77 öre (Norrlands 4:e). Under tjenstgöring erhålla båtsmännen aflöning och kost af staten, som äfven helt och hållet öfvertagit deras beklädnad, en del s. k. småpersedlar undantagna. En uppfordrad (till tjenstgöring inkallad) båtsman kostar i natura-underhåll, aflöning och beklädnad 97 öre för hvarje dag.
Båtsmanshållet är indeladt i fyra distrikt: Norra, Östra, Södra och Vestra, hvilka stå under hvar sin inspektör, en officer af regementsofficers grad. Kompanibefälet utgöres af en kompanichef, som kan hafva ända till tre kompanier under sig, samt korporaler och vicekorporaler. I allt som rör rust- och rotehållares förhållanden till båtsmännen är k. maj:ts befallningshafvande närmaste dömande myndighet. Under vistelsen på roten lyder båtsmanskompanichef i ekonomiskt hänseende under militärchefen vid den flottans station, som kompaniet tillhör, och i militäriskt under chefen för flottans militärpersonal. Kompanichef eger på roten straffmyndighet enligt disciplinstadgan.
Det har aldrig lyckats att af båtsmanshållet bilda fullt yrkesskickliga besättningar till svenska örlogsflottan. Felet ligger i institutionen, ej i materialet. I flottans nuvarande sjömanskår är båtsmannen, enligt författningen, fullt likställd med den öfriga truppen; men icke så i verkligheten. Rekrytbildningen lemnar knappast någonting öfrigt att önska, uppflyttning till högre klass inom kåren beror endast på kompetens, utan inskränkning af visst antal, och dock räknade 1877 dess minör-, artilleri- och matrosafdelningar, eller de som fordra sjömannaegenskaper, af båtsmän endast 8 första klassens och 333 andra klassens sjömän -- 7 proc. af båtsmanshållets hela styrka. Den stora personal, som måste uppfordras i tur, och den långa vistelsen på roten (två år af tre) äro de förnämsta orsakerna till båtsmanshållets oförmåga att lemna fullt yrkesskickliga örlogsbesättningar. Se vidare Extra rotering, Fördubblingsbåtsman och Sjömanskåren. (Jfr "Om båtsmanshållet" af O. M. Th. Rabenius, 1851.) R. P.