Beige [bäṡj], Fr. (egentl. ofärgad, om ull; tyg väfdt af sådan ull, som har sin naturliga färg qvar), en obestämd, ljust grågul färg på tyger.
2. Beijer (Beyer), Johan Gabriel von, vitterlekare, född d. 18 Juli 1646, var 1671–97 generalpostdirektör efter sin fader Johan von B. (se denne) och dog (ogift) d. 4 Nov. 1705. B. idkade versskrifning som dilettant, öfversatte franska diktalster och var den förste i Sverige, som röjde intryck af fransmännens satirstil. Bland hans dikter, utg. 1869 af P. Hanselli i del 9 af »Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare» etc., träffas bl. a. en satir mot äktenskapet (efter Boileau) och en skämtsam lärodikt Konsten att elska, i hvilka hans sångmö ter sig tämligen tung och gammaldags, samt vidare några känsliga erotiska dikter, flere gärder af beundran åt den unge Karl XII, en högeligen skarp sonett öfver hoflefnaden samt några tyska och svenska poem för och mot tobakens bruk. B. skref sig till Skenäs; hans brorsdotter vardt mor till den på detta natursköna Vingåkersgods uppfostrade skalden G. F. Gyllenborg.
1. Beijer, Karl Gottreich, ingeniör, ämbetsman, född i Malmö d. 25 Jan. 1811, blef student vid Lunds universitet 1828, aflade efter idkad sjöfart på handelsfartyg sjöofficersexamen vid Karlbergs krigsskola 1832, utnämndes s. å. till sekund-löjtnant vid k. Flottan och undergick 1835 examen vid Mariebergs artilleriläroverk samt 1836 konstruktionsofficers-examen i Karlskrona. Han vardt 1841 kapten vid Flottans mekaniska kår och utnämndes s. å. till chef i Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, i hvilken egenskap han uppgjorde planer och förslag till flere väganläggningar och vägförbättringar, broar, hamnar och vattenbyggnader, bland de förstnämnda den första egentliga chaussébyggnaden här i landet, emellan Malmö och Lund, och bland de sistnämnda de omfattande hamnarbetena vid Malmö jämte dervarande skeppsdocka och vidsträckta invallningsarbeten. 1850 utnämndes B. till major vid Flottans mekaniska kår samt 1851 till major vid Vägoch vattenbyggnadskåren, der han 1858 blef öfverstelöjtnant och 1863 öfverste.
Vid sidan af sina väg- och vattenbyggnadsarbeten hade B. tidigt egnat intresse åt jernvägsbyggnadstekniken. Så var han exempelvis 1837–38 anställd vid jernvägsbyggnader i Petersburg. Men det var först från midten af 1850-talet som tyngdpunkten af hans verksamhet förlades inom ifrågavarande område. 1855 utnämndes han till öfveringeniör vid Södra stambanan af de under öfverste Nils Ericsons befäl stående statens jernvägsbyggnader, och han fortfor i denna befattning till 1862 års slut. Han deltog äfven som ledamot i den för undersökningar angående stambanornas lämpligaste sträckning af regeringen 1855 tillsatta komitén (se Jernvägar, sp. 1168). Då K. M:t år 1862, efter öfverste Ericsons afgång från statens jernvägar, beslutit, att tvänne särskilda styrelser skulle inrättas, nämligen en öfver Statens jernvägsbyggnader och en för Statens jernvägstrafik, blef B. utnämnd till chef i den förstnämnda styrelsen (jfr Jernvägar, sp. 1169). Han var 1877–87 tillika chef i Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. B. erhöll 1878 generaldirektörs n. h. o. v. — Under B:s chefskap för Jernvägsbyggnadsstyrelsen företogos undersökningar för upprättande af planer med kostnadsförslag för Norra stambanans fortsättning från Upsala och Storvik genom Norrland samt i förening dermed stambanan från Torpshammar öfver Östersund till Storlien vid riksgränsen mot Norge. Sammanräknade längden af de stambanor, som blifvit utförda under B:s befäl och ledning i hans egenskap af dels öfveringeniör, dels chef för Jernvägsbyggnadsstyrelsen, uppgår till 1,862 km., och bland dem märkes sammanbindningsbanan genom Stockholm. 1887 erhöll B. på begäran afsked.
B. blef ledamot 1877 af Landtbruksakademien (hedersled. 1884) och 1884 af Vetenskapsakademien. Under åren 1871–94 var han representant för Malmö stad i riksdagens Första kammare
2. Beijer, Frans Ulrik Petersson, bokförläggare, den föregåendes systerson (han upptog moderns familjenamn), född d. 22 Juli 1836 i Kågeröds prestgård, Malmöhus län, var 1850–62 anställd i bokhandel i Linköping, öfvertog 1863 genom köp den Gumpertska bokhandeln i Göteborg, men sålde den 1868 och inköpte s. å. i förening med sin broder Gottfrid B. (f. 1835, d. 1870) firman N. M. Lindhs i Örebro stora bokförlag, hvarefter han idkade förlagsrörelse i Stockholm under firma F. & G. Beijer. Densammas boklager ökades efter hand dels genom inköp af flere andra förlag, bl. a. Abr. Bohlins i Örebro (1874), P. Hansellis (1879; innefattande hans serie »Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare» etc.), Centraltryckeriets (1882), Nils Gleerups (1886), H. Klemmings (s. å.), O. Lamms (1891) och Arrhenius' (1892), dels ock genom nya förlagsföretag, så att firman växte ut till den i sitt slag största svenska näst Norstedt & Söner. 1892 undergick affären en ny större förändring, i det att den ombildades till ett aktiebolag och i sig upptog Z. Haeggströms, Ivar Haeggströms samt Hjalmar Kinbergs skilda förlag, hvarefter den bär namnet F. & G. Beijers bokförlagsaktiebolag. Bland dess mera framstående artiklar må nämnas skalderna Runebergs, Atterboms, Franzéns, Kellgrens, Fahlcrantz', Böttigers och Malmströms samlade skrifter (alla dessa ingående i det nämnda Lindhska boklagret), Esaias Tegnérs »Efterlemnade skrifter», A. E. Nordenskiölds publikationer »Vegas färd kring Asien och Europa» (utg. på elfva språk, 1880–81) och »Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser», Chr. Cavallius tre latinska lexikon, Sundevalls »Svenska foglarne», de ännu mer dyrbara naturvetenskapliga planschverken »Sveriges ätliga och giftiga svampar» samt »Icones selectae hymenomycetum» af Elias Fries, vidare A. G. Nathorsts »Jordens historia», tidskriften »Acta mathematica» (sedan dess början 1882), Elof Tegnérs verk om G. M. Armfelt och samme skriftställares editioner af memoarverk, Starbäcks »Berättelser ur svenska historien» (med P. O. Bäckströms fortsättningar af serien), den först af Centraltryckeriet i 6 bd utgifna »Illustrerad verldshistoria» (2:dra uppl. 1882), »Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män» (öfvertaget efter firman N. M. Lindh), Rydqvists »Svenska språkets lagar» (med del 6), en stor mängd teologiska och uppbyggelseskrifter, heraldikern Klingspors stora illustrerade Vapenböcker, K. A. Wetterberghs (Onkel Adams) samlade skrifter m. m.