Berndes (Berendes). 1) Johan B., ämbetsman, föddes d. 8 Sept. 1603 på Strömsberg i Östra Nyland och tillhörde en från Tyskland inkommen slägt, som adlats 1574. Vid 18 års ålder sändes han utrikes och valde efter hemkomsten krigareyrket. 1630 indref han, till konungens synnerliga belåtenhet, hos alla Sveriges landshöfdingar och ståthållare räntan till "riksens krigsstats provision" och utnämndes 1632 till kammarråd, hvilket ämbete han beklädde i 9 år, under hvilken tid han dock i anseende till sin stora språkkännedom ofta användes i beskickningsvärf. För sina insigter i bergsväsendet utnämndes han 1639 till vicepresident i det nyinrättade "bergsamtet", hvarjämte honom anförtroddes styrelsen öfver Kopparberget med Öster- och Vesterdalarna 1641. Han flyttade då till Falun, som han "af en bondeby gjorde till en manérlig stad", och vinnlade sig så om bergshandteringens förkofran derstädes, att koppartillverkningen fördubblades. 1651 återkallades han till Stockholm såsom riksråd, med högsta uppsigten öfver samtliga bergverk i riket, samt utnämndes tillika till president i Kommers-kollegium. Snart derefter blef han öfverståthållare, men dog inom kort, d. 10 Febr. 1652. F.
2) Fabian B., härförare, den förres halfbror, f. 1610, deltog mod utmärkelse i trettioåriga kriget och blef derunder öfverste, men vann sin egentliga ryktbarhet i Karl X:s krig (under striderna vid Varsjav, Frederiksodde m. fl. tillfällen), då han vanligen anförde finnarna. 1654 upphöjdes han i friherrligt stånd och blef 1657 generalmajor af kavalleriet. B. egde gods i Finland, Estland och Sverige. Död 1678. Ätten utdog med honom. E. G. P.