Besiffring

Besiffring (Generalbas-skrift), musikt., en öfver basnoten anbragt sifferbeteckning, som antyder hvilka intervall till densamma skola spelas. Om t. ex. basnoten är d och öfver den står 4 3, så skall jämte d spelas dess ters och qvart, d. v. s. f g (antaget att tonarten är c dur). Går ackordet utom tonarten, så antydes hvarje intervalls höjning eller sänkning genom #, b eller [återställningstecken] framför motsvarande siffra (i st. f. # användes äfven ett streck tvärs igenom siffran). Alltså betyder t. ex. b 7 5, anbragt ofvanför noten c, att ackordet cgb skall anslås. Många förkortningar användas: så betecknas treklangen genom ingen besiffring; sextackordet, 6 3, endast genom siffran 6; septim-ackordet, 7 5 3 genom 7; non-ackordet, 9 7 5 3, genom 9 o. s. v. För allt detta äfvensom för de invecklade beteckningarna för förhållningar, vexelnoter m. m. kan här icke närmare redogöras. Generalbasskriften uppgifves vara införd af Ludovico Viadana (omkr. 1600) och nyttjades (till besparing af tid och rum) allmänt i äldre kyrko-kompositioner äfvensom i recitativen till operor och oratorier. För mera invecklade ackordförbindelser blir den lätt otillräcklig och otydlig samt har derför i nyare tid kommit ur bruk. A. L.