Sida 195
Beskattning
Porten och afslöt till kejsarinnans tillfredsställelse freden i Jassy, hvarigenom hans anseende ännu mer steg. Senare undanträngdes han af gunstlingen Platon Subov, utan att dock falla i onåd. Efter Paul I:s tronbestigning upphöjdes han till rikskansler och furste samt fick 1798 uppdrag att sluta förbundet med England mot Frankrike. Död i Petersburg 1799. -- B. var en mycket rik man och kunde derför tillfredsställa sin lidelsefulla kärlek till konsten. Han efterlemnade ett helt målningsgalleri, som förvarades i hans palats i Petersburg.
Besch-Barmak ("femfingerberget"), berg i kaukasisk-ryska guvern. Baku, på vestra kusten af Kaspiska hafvet.
Besche, Gerhard de, nederländsk arkitekt. Se De Besche.
Bescherelle [bäschörä'l], Louis Nicolas, fransk språkforskare, f. 1802 i Paris, der han 1828 blef anställd som bibliotekarie vid biblioteket i Louvren. Såsom författare har B. varit mycket verksam i olika riktningar. Sin största betydelse har han såsom grammatiker och lexikograf; som sådan har han utöfvat ett reformerande inflytande. I ett mindre arbete, Réfutation complète de la grammaire de MM. Noël et Chapsal (1838) framhåller han lifligt den inom franska språket ständigt fortgående striden mellan den i de minsta detaljer utförda grammatikans regler å ena sidan samt det allmänna bruket och stora författares exempel å den andra. B. har sedan i sina stora och ansedda arbeten Grammaire nationale (1834--38) och Dictionnaire national, ou grand dictionnaire critique de la langue française (1843--46), genom att anföra en mängd exempel ur godkända skriftställares arbeten, sökt att bereda den skrifvande allmänheten större sjelfständighet gent emot de stundom alltför småaktiga regler, hvilka i en del grammatikor uppstälts för det franska språket. P. A. G.
Beschtau R. Pjätigora ("fembergen"), en skoglös bergsgrupp på den norra sluttningen af Kaukasus, nära staden Pjätigorsk. Varma svafvelkällor.
Beseler, Wilhelm Hartwig, tysk politiker, f. 1806 i grefskapet Jever i Oldenburg, kom som barn till Husum och blef omkr. 1830 advokat i staden Slesvig. Han tog redan vid unga år, såsom ifrig slesvig-holsteinare, del i det politiska lifvet, blef 1841 ständer-deputerad och föreslog 1842, att Haderslevs amt (nordligaste delen af Slesvig) skulle förenas med Danmark, men hele den öfrige delen af hertigdömet med Holstein. 1846 blef han förman i ständerförsamlingen och tog verksam del i dennas opposition mot regeringen -- en opposition, som ledde till församlingens upplösning. B. förbjöds af regeringen att mottaga återval. Han begärde då afsked från sitt advokats-ämbete, hvarefter man i Tyskland samlade penningar till hans underhåll. Han var också ledare af de stora agitationsmötena i Holstein 1847 och uttalade sig i Febr. 1848 mot att välja "erfarna män" för att rådslå om en "fällesforfatning" för den danska monarkien. Det var utan tvifvel han, som uppfann den osanningen, att Fredrik VII
"icke var fri", när han d. 24 Mars utnämnde nya ansvariga ministrar och dymedelst grundlade Danmarks fria författning. B. blef sedan medlem af den provisoriska upprors-regeringen, men begaf sig i Okt. som fullmäktig för Rendsborgs amt till tyska nationalförsamlingen i Frankfurt och valdes genast till vice president. Han ådagalade dock ingen synnerlig duglighet såsom sådan. I Mars 1849 blef han medlem af ståthållareskapet och qvarstannade i detsamma till dess upplösning (1851) och upprorets qväfvande. Derefter begaf han sig till Braunschweig, enär han blifvit utesluten från amnestien. Sedermera flyttade, han till Preussen och utsågs 1860 till kurator för universitet i Bonn. 1867 sökte han blifva invald i den nordtyske riksdagen, men föll igenom i Vest-Slesvig till följd af sina preussiska sympatier. B. är författare till flere flygskrifter, i hvilka han uppträder som ifrig "slesvig-holsteinare". Han uttalade sig bl. a. för en delning af Slesvig och för en förening af de tre nordiska rikena. E. Ebg.
Besiffring (Generalbas-skrift), musikt., en öfver basnoten anbragt sifferbeteckning, som antyder hvilka intervall till densamma skola spelas. Om t. ex. basnoten är d och öfver den står 4 3, så skall jämte d spelas dess ters och qvart, d. v. s. f g (antaget att tonarten är c dur). Går ackordet utom tonarten, så antydes hvarje intervalls höjning eller sänkning genom #, b eller [återställningstecken] framför motsvarande siffra (i st. f. # användes äfven ett streck tvärs igenom siffran). Alltså betyder t. ex. b 7 5, anbragt ofvanför noten c, att ackordet cgb skall anslås. Många förkortningar användas: så betecknas treklangen genom ingen besiffring; sextackordet, 6 3, endast genom siffran 6; septim-ackordet, 7 5 3 genom 7; non-ackordet, 9 7 5 3, genom 9 o. s. v. För allt detta äfvensom för de invecklade beteckningarna för förhållningar, vexelnoter m. m. kan här icke närmare redogöras. Generalbasskriften uppgifves vara införd af Ludovico Viadana (omkr. 1600) och nyttjades (till besparing af tid och rum) allmänt i äldre kyrko-kompositioner äfvensom i recitativen till operor och oratorier. För mera invecklade ackordförbindelser blir den lätt otillräcklig och otydlig samt har derför i nyare tid kommit ur bruk. A. L.
Besigtning, ekonomisk. Se Ekonomisk besigtning.
Besigtnings-instrument, skriftlig uppsättning af en besigtnings resultat.
Besittningshemman, kamer., kronohemman, till hvilket åborätt en gång tillförsäkrats en åbo för honom och hans efterkommande till everldlig tid. 1789 medgafs en dylik utsträckt åborätt åt alla åboar å kronohemman, och besittningsrättshemman upphörde med detsamma att vara ett särskildt slag af kronohemman. Kbg.
Besittningsmynt är en af myntsamlare stundom använd term för att beteckna mynt, hvilka äro slagna inom någon af Sveriges forna besittningar (t. ex. i Riga, Reval, Stettin o. s. v.)
Beskattning, polit. ekon. Det medel staten företrädesvis anlitar för att erhålla de inkomster, hvilka han, utöfver sina domän- och
Källa: Project Runeberg ·
