Sida 659
Bugge, Elseus Sophus
denne samt ordnade på ett utmärkt sätt förvaltningen i Oran. 1836 hade han blifvit generallöjtnant, och 1840 utnämndes han till guvernör i Alger. Under kriget med Marocko vann han den afgörande segern vid Isly (1844), hvilken s. å. förskaffade honom titeln hertig af Isly. 1843 hade han blifvit marskalk af Frankrike. Sedan Alger 1847 blifvit underkufvadt, återvände B. till Frankrike, der han under Februari-revolutionen 1848 uppgjorde en energisk plan till revolutionens undertryckande -- en plan, som dock omintetgjordes af Ludvig Filip sjelf. Såsom medlem af nationalförsamlingen, dit han invaldes 1848, slöt han sig till yttersta högern. Död 1849. Utom åtskilliga artiklar i "Revue des deux mondes" skref B. De l'organisation unitaire de l'armée (1835) och Mémoire sur notre établissement dans la province d'Oran par suite de la paix (1838) m. m.
Bugenhagen, Johann, af sina samtida vanligen kallad doctor Pomeranus eller doctor Pommer, tysk teolog, f. 1485 i Wollin, blef 1517 lektor i teologi vid klosterskolan i Beluck, begaf sig 1521 till Wittenberg, för att understödja reformatorerna, samt utnämndes 1523 till kyrkoherde och 1536 till general-superintendent derstädes. Han kom på den förtroligaste fot med Luther och användes af honom i flere vigtiga uppdrag. Särskildt hans kyrkorganiserande förmåga togs af reformatorn i anspråk. Så ordnade B. 1528 de kyrkliga angelägenheterna i Hamburg, 1530 i Lybeck och 1535 i Pommern. På inbjudning af Kristian III begaf han sig 1537 till Danmark, der han till 1542 verkade för reformationens sak. S. å. gaf han Braun-schweig-Wolfenbüttel en ny kyrkoordning. 1546 höll han i slottskyrkan i Wittenberg liktalet öfver Luther. Hans senare år fördystrades af kroppsliga lidanden och af tvister mellan de lutherske teologerna. Död 1558. B. var en framstående medarbetare vid den lutherska bibelöfversättningen och öfverflyttade sjelf bibeln till plattyska. Bland hans många öfriga literära arbeten må nämnas det historiska verket Pomerania (1728; ny uppl. 1857).
Bugge, Niels, dansk herreman i 14:de årh. Han nämnes i visan om Niels Ebbesen som en bland den holsteinske grefven Geerts motståndare, men är eljest mest bekant genom sitt fientliga förhållande till Valdemar Atterdag. Med denne konung hade han, jämte flere jylländska adelsmän, 1351 tvänne möten på Kallundborg, men det lyckades ej att åvägabringa enighet, och under de fortsatta stridigheterna uthärdade B. på sitt gods Hald en belägring af konungens trupper. Vid nyårstiden 1359, när han återvände till Jylland från ett förgäfves hållet fredsmöte i Slagelse, blef han, tillika med Ove Stigsson och Peder Andersson, i närheten af Middelfart öfverfallen af fiskare och slagen till döds med grepar. Stället, der detta skedde, är ännu i dag bevuxet med en mängd röda rumexplantor, som ej låta utrota sig och som af allmogen kallas "Bugges blod" eller "Bugges rosor", och innevånarna i de tre hus, der gerningsmännen bodde, hafva ända till nyaste tider årligen måst erlägga 49 skillingar i grundskatt- och
blodspenningar ("Buggepenge"). Konungen friade sig med ed från beskyllningen för delaktighet i mordet.
Bugge, Thomas, dansk astronom och matematiker, f. 1740 i Köpenhamn, d. 1815, utnämndes 1768 till öfverlandtmätare och 1777 till professor i astronomi och matematik i sin födelsestad. 1801 blef han sekreterare i "Videnskabernes selskab" i Köpenhamn. Han inlade stor förtjenst i synnerhet genom sitt deltagande i utgifvandet af kartor öfver Danmark. Bland hans skrifter må nämnas De förste grunde til den sphäriske og theoretiske astronomi samt den matematiske geographi (1796), De förste grunde til den rene eller abstracte mathematik (1813--14) och Reise til Paris i årene 1798--99 (1799--1800).
1. Bugge, Peter Olivarius, norsk prest, f. i Holt (Nedenäs amt) 1766, tog 1786 teologisk examen och 1787 magistergraden i Köpenhamn samt blef 1795 teologie doktor i Göttingen och innehade sedan åtskilliga presterliga befattningar i Norge och Danmark. 1804--42 var han biskop i Trondhjem. Död 1849. Såsom en af Norges förnämste andlige intog B. en mycket bemärkt ställning; men samtiden hade mycket att anmärka mot hans karakter. I sitt förhållande till regeringen utmärkte han sig före 1814 genom en oafhängighetskänsla, som kanske drefs för långt; 1814 stod han Kristian Fredrik mycket nära och närmade sig sedan till Karl Johan. Den predikan, som han höll vid dennes kröning i Trondhjems domkyrka, väckte ett obehagligt uppseende, till följd af det sätt hvarpå han i densamma tilltalade sina egne landsmän. Y. N.
2. Bugge, Sören Brun, den förres son, norsk filolog, f. i Vanse (Nedenäs amt) 1798, var 1820--33 professor i latin vid universitetet i Kristiania och 1833--47 rektor vid samme stads katedralskola samt blef 1847, sedan han tagit teologisk ämbetsexamen, kyrkoherde i Gran på Hadeland. Han har alltid varit ansedd för en mycket skicklig latinare och har författat bl. a. en latinsk grammatika (1835), som någon tid allmänt användes vid de norska skolorna. Y. N.
3. Bugge, Fredrik Moltke, den förres broder, norsk filolog och skolman, f. i Trondhjem 1806, blef 1833 rektor vid elementarläroverket i sin födelsestad, men nödgades 1851 taga afsked från denna befattning. Död i Bergen 1853. Både som filolog och pedagog utvecklade han en betydande literär verksamhet. 1836--37 företog han på offentlig bekostnad en resa till Tyskland och Frankrike för att studera skolväsendet, och 1839 utgaf han ett särdeles grundligt och pålitligt arbete med titeln Det offentlige skoleväsens forfatning i adskillige tydske stater, tilligemed ideer til en reorganisation af det offentlige skoleväsen i kongeriget Norge. Sedermera var han medlem af en kongl. kommission, som behandlade Norges undervisningsväsende. Y. N.
Bugge, Elseus Sophus, norsk språkforskare, föddes i Laurvik d. 5 Jan. 1833, blef student i Kristiania 1848, tog filologisk ämbetsexamen 1857 samt utnämndes 1864 till e. o.
Källa: Project Runeberg ·
