Sida 638
Bröd, ett af mjöl genom bakning tillverkadt näringsmedel
Af dessa belopp fingo
Landsting Hushållnings
sällskapStadskommunerLandtkommunder 1872/73 230,800 320,700 1,309,000 114,400 1873/74 246,800 355,900 1,416,000 134,700 1874/75 377,800 554,500 2,535,700 167,200 1875/76 538,200 713,000 3,004,900 1,757,000
Öfverskotten åtgingo till provisioner m. m.
Antalet medgifna försäljningsrättigheter hafva på de senare åren ej obetydligt nedgått; under försäljningsåret 1874--75 utgjorde det följande:
Utskänkningsrättigheter Minuthandelsrättigheter Ständiga Tillfälliga FörStockholms stad 295 84 31 "öfrige städer 519 206 211 "landsbygden292 206 120
(Den 24 Aug. 1877 tillsattes af K. M. en komité -- J. G. S. de Maré, A. H. Fock, C. Hammarhjelm, S. Stenberg, M. Rubenson, P. Nilsson i Efveröd, C. O. Berg, F. L. A. Hederstjerna och L. Norin -- för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning, och d. 22 Mars 1878 fick samma komité bemyndigande att jämväl inkomma med förslag till ändringar i gällande författningar angående försäljning af vin- och maltdrycker och till de särskilda bestämmelser i afseende på maltdrycker, som kunna anses påkallade af en sådan förändring i lagstiftningen.) A. H. F. Kbg.
Bränvinsprofvare l. Spritprofvare. Se Alkoholometer och Areometer.
Bränvinsskatt, förv., de afgifter, med hvilka tillverkning och försäljning af bränvin äro belagda (jfr Accis). Tillverkningsafgiften i Sverige ingår till statsverket med 80 öre för hvarje kanna uppmätt bränvin. Försäljningsafgiften, som tills vidare är af staten anslagen till fördelning mellan kommunen (3/5), landstinget (1/5) och hushållningssällskapet (1/5), utgår med 40 öre kannan för utskänkning och 25 öre kannan för minuthandel. Enligt rikshufvudboken uppgick tillverkningsafgiften 1870 till 10,990,164 kr. och 1875 till 15,024,611 kr. samt försäljningsafgiften 1870 till 1,472,475 kr. (utom 309,582 kr. för Stockholm) och 1875 till 2,691,698 kr. (utom 467,343 kr. för Stockholm). Kbg.
Bräss l. Thymus, anat., en i öfre delen af brösthålans framsida befintlig körtel, som dock förekommer endast hos foster och under den första tiden efter individernas födelse. Denne körtel saknar utförsgång och består af lymfoida celler i en fin bindesubstans utan bestämd anordning. Hos menniskan uppnår brässet sin största utveckling med andra lefnådsåret och förminskas derefter småningom, så att det försvunnit, när individen nått sin fulla utveckling. Dess betydelse är okänd. -- Bräss af vissa djur (t. ex. kalf) anses såsom en läckerhet. G. v. D.
Bröchner, dansk universitetslärare och filosof, föddes i Fredericia d. 30 Maj 1820, blef student i Köpenhamn 1836 och studerade sedan teologi, men fick, till följd af sina från ortodoxien afvikande religiösa åsigter, ej tillåtelse att undergå prestexamen. Han slog sig derför i stället på filosofi och österländska språk samt
tog 1845 magisterkonferensen och magistergraden. 1849 blef han privatdocent, 1857 e. o. docent i filosofi och 1870 professor i samma ämne vid Köpenhamns universitet. 1846--53 gjorde han åtskilliga resor i Frankrike, Tyskland och Italien. 1854 var han ledamot af folketinget. Död d. 16 Dec. 1875. -- B:s första, skrifter voro Nogle bemärkninger om dåben (1843, i anledning af Martensens "Den kristelige dåb"), Om det jödiske folks tilstand i den persiske periode (1845) och Benedict Spinoza (1856), en monografi, som i flere punkter ställde den holländske filosofens åsigter i ett klarare ljus. 1868 uppträdde B., i den bekanta literära striden om förhållandet mellan tro och vetande, med Problemet om tro og viden, i hvilken afhandling han skarpt kritiserade både Nielsens och Martensens ståndpunkt, och 1869 utgaf han skriften Om det religiöse i dets eenhed med det humane, hvari han redogör för sin egen lifsåskådning. Denna kan i det hela karakteriseras såsom tysk idealistisk empirism. I likhet med Hegel antager B., att det sant verkliga alltid är enhet af motsatta och att det rent andliga i och för sig är abstrakt. Med Feuerbach drager han deraf den konseqvensen, att all egentlig personlighet faller inom det ändliga. För B. är menniskans individuella odödlighet icke tänkbar. I sammanhang med nämnda åsigter hyllar han läran om Guds immanens i verlden. Från tyskarna skiljer han sig deri att han gifver det absoluta en "transscendens inom immanensen" och strängt fasthåller naturens väsentlighet. Han anser sig derigenom hafva hafdat en viss sjelfständighet åt menniskan och möjliggjort en förklaring af det onda. Menniskan har, enligt B., till ändamål för sitt lif att inom sig åstadkomma en försoning med det absoluta, och denna försoning vinnes genom "humanitetens religion", som fordrar en universel kärlek till det menskliga som menskligt och derigenom upphäfver ändlighetsmomentet i de s. k. positiva religionerna. Hans filosofi har icke samma idealistiska karakter som R. Nielsens och är icke häller så nationelt dansk som den senares, men hon eger i stäliet förtjensten af större vetenskaplighet och konseqvens. Måhända har B. mest gagnat genom sina Bidrag til opfattelsen af philosophiens historiske udvikling (1869). Han söker der påvisa huru det filosofiska tänkandets utvecklingsgång bestämmes af såväl den universella tankeprincipens som det individuella menskliga tänkandets egen natur samt huru till följd deraf hos tänkaren uppkommer en "brytning" mellan det individuella och det universella, det medvetna och det omedvetna. I synnerhet Aristoteles karakteriseras af B. mycket skarpsinnigt. B. M.
Bröd, ett af mjöl genom bakning tillverkadt näringsmedel, som utgör daglig föda för störste delen af menniskoslägtet. Detta födoämnes ändamålsenlighet för organismens underhåll förklarar dess allmänna utbredning. Den kemiska analysen visar nämligen, att de sädeskorn, af hvilka mjölet males, bestå, i lämpliga proportioner, såväl af qväfvehaltiga (blod- och köttbildande) beståndsdelar, gluten och ägghvita,
Källa: Project Runeberg ·
