Sida 364
Blomkålssvamp, bot. Se Sparassis
monokotyledonerna. Utgöres blomhyllet af en enda bladkrans, säges det vara enkelt och kallas då blomkalk. Detta slag af blomhylle förekommer såväl hos de lägre dikotyledonerna som hos de lägre monokotyledonerna (jfr Blomfoder, Blomkalk, Blomkrona). V. W.
Blomhölster, bot. Se Ax.
Blomkalk, bot., ett sådant blomhylle, som består af en enda krans af blad. Blomkalken benämnes foderlik, om hans blad äro gröna och af en fastare byggnad; består han deremot af blad, som hafva en annan färg än grönt, kallas han kronlik. Foderlik blomkalk ega nässlorna (Urticaceae), mållorna (Chenopodiaceae) och några halfgräs (Cyperaceae), kronlik ega begoniorna, tibasten (Daphne), Aristolochia m. fl. Liksom blomkronan och blomfodret kan äfven blomkalken vara fribladig eller sambladig, likbladig eller olikbladig (jfr Blomkrona). V. W.
Blomklase och Blomknippe, bot. Se Inflorescens.
Blomknopp, bot., en sådan knopp, som utvecklar sig till en blomma. Bladens läge i blomknoppen är bestämdt icke endast för de särskilda arterna och slägtena, utan mycket ofta äfven för familjerna. I afseende på bladens läge har man att skilja emellan deras inbördes läge, foliation, och det enskilda bladets läge i och för sig, vernation (jfr Knopp). De vanligaste slagen af foliation hos blomknopparna äro den kantlagda och den tegellagda. Exempel på kantlagda foderblad lemna oss växtfamiljerna Tiliaceae och Malvaceae, och på kantlagda kronblad Campanulaceae, Compositae m. fl. Tegellagda foderblad finnas hos Cucurbitaceae och Geraniaceae, tegellagda kronblad hos Umbelliferae, Rosaceae, Pomaceae m. fl. familjer. Bland de många slagen af vernation må nämnas ett par af dem, som äro lättast att iakttaga. Hos t. ex. vallmoknopparna eger det egendomliga förhållandet rum, att deras kronblad äro liksom hopskrynklade, och hos linet och vintergrönan m. fl. växter äro kronbladen vridna i knoppen. Hos "blomman för dagen" liksom hos öfriga Convolvulaceae äro kronbladen ej allenast vridna, utan äfven veckade; hos potatisblomman äro de sammanvikna, hos Umbelliferae äro de i toppen inrullade o. s. v. -- Någon gång innehålla blomknopparna, i rikligare mängd än den utslagna blomman, ämnen, som äro för menniskan användbara, hvarför växten skördas innan blomman slagit ut. Detta är förhållandet med t. ex. kryddnejliketrädet, hvars blomknoppar gifva oss de bekanta kryddnejlikorna. V. W.
Blomkolf, bot. Se Ax.
Blomkorg, bot. Se Inflorescens.
Blomkrona, bot., är den inre bladkransen i ett dubbelt blomhylle med kransställda blad, och den eller de inre blad-cyklerna (se Bladställning) i ett dubbelt hylle med spiralställda blad. De särskilda bladen i blomkronan benämnas kronblad (Se Blad). Liksom blomfodret under stundom är till sin beskaffenhet kronlikt, är blomkronan någon gång foderlik. Exempel derpå lemna den vanliga daggkåpan
(Alchemilla vulgaris) och en del palmer. Det finnes två hufvudslag af blomkronor: fribladiga och sambladiga. De fribladiga hafva kronbladen fria, de sambladiga deremot hafva dem förenade med hvarandra. Den sambladiga blomkronans öfre och af de fria kronbladsflikarna bestående del kallas brämet; den nedre deremot pipen (jfr Androeceum). Hos somliga växter är blomkronan ej rent fribladig och ej häller rent sambladig, utan några kronblad äro fria och andra förenade. Detta är förhållandet med ärtväxterna (Papilionaceae), hos hvilka de tre öfre kronbladen äro fria, men de två nedre sammanhänga med hvarandra. Ärtväxternas blomkrona har man, på grund af hennes (tämligen obetydliga) likhet med en fjäril, kallat fjärilslik. -- Från en annan synpunkt kan man urskilja följande två hufvudslag af blomkronor, nämligen likbladiga (oftast, ehuru mindre lämpligt, benämnda regelbundna) och olikbladiga (oregelbundna). Hos de likbladiga blomkronorna äro alla kronbladen af samma form och storlek, hos de olikbladiga åter är antingen formen eller storleken eller vanligen bådadera på en gång olika. I den likbladiga blomkronan äro kronbladen regelmässigt så anordnade, att blomkronan är flersidigt symmetrisk, d. v. s. på mer än ett sätt delbar i tvänne lika hälfter. I den olikbladiga hafva kronbladen nästan alltid sådan anordning, att blomkronan blir tvåsidigt symmetrisk, d. v. s. att hon endast på ett sätt låter dela sig i tvänne lika delar. Detta är förhållandet med den ofvannämnda fjärilsblomman samt med blomkronan hos Violaceae, Labiatae m. fl. Med användning af ofvannämnda indelningsgrunder erhåller man fyra hufvudslag af blomkronor, näml. å ena sidan fribladig likbladig och fribladig olikbladig, å andra sidan sambladig likbladig och sambladig olikbladig. Fribladiga likbladiga blomkronor äro mycket allmänna. Sådana finna vi hos Senticosae, der de äro rosartade, hos Silenaceae, der de äro nejlikeartade, hos Cruciferae, der de äro korsformiga o. s. v. Fribladiga olikbladiga blomkronor äro mera sällsynta. Exempel på sådana gifva oss Violaceae. Sambladiga likbladiga blomkronor förekomma hos en mängd växtgrupper: hos Campanulaceae (klockformiga), hos Boragineae (än trattformiga, än fatlika), hos Vaccinieae (klot- eller äggformiga) o. s. v. Sällsynta äro ej häller sambladiga olikbladiga blomkronor. Sådana finna vi hos många Compositae (tunglika), hos Labiatae och Personatae (läppformiga) m. fl. På nu antydda sätt vexlar blomkronan nästan i oändlighet i afseende på form och beskaffenhet; men ändamålet med denna vexling är att, på olika sätt, främja befruktningen, dels genom att gifva skydd åt frömjölet, dels, och ännu mera, genom att locka insekterna till blomman, för att genom dem frömjölet må blifva öfverfördt från den ena blomman till den andra (jfr Pollination). En utförligare framställning af hithörande förhållanden lemnas i Th. Fries' arbete "Om växternas blomning" (1875). Jfr Blomma. V. W.
Blomkål, bot. Se Kål.
Blomkålssvamp, bot. Se Sparassis.
Källa: Project Runeberg ·
