Sida 105
Bembo, Pietro
Belägrings-artilleri, krigsv., sammanfattningen af de pjeser, som fordras till en belägring. Se Artilleri, Belägrings-träng, Kanon och Pjes. W. G. B.
Belägringstillstånd (Fr. état de siége). Vid tillfällen, då staten är i fara, till följd af vare sig yttre fienders anfall eller oroligheter inom landet, kunna till försvarskraftens koncentrerande den verkställande maktens organ ställas under en styrelse -- den militära --, som kan utveckla hastig och nödig enhet och kraft. Detta sker genom belägringstillståndets proklamerande. Under det nämligen annars, vid för det allmänna mindre farliga oroligheter, militärmakten endast får användas på reqvisition af civilmyndigheten och för hennes upprätthållande, inträder genom belägringstillståndet det omvända förhållandet, att hela den verkställande makten för den ort, som närmast är utsatt för faran, lägges i den kommenderande militärbefälhafvarens händer, så att han eger gifva befallningar åt samtliga myndigheter: civila, militära och kommunala. Dermed följa i större eller mindre mån, allt efter som det närvarande tillståndet anses fordra det, inskränkningar i de friheter, som i konstitutionella staters författningar pläga vara tillförsäkrade statsmedlemmarna, såsom den personliga friheten, rätten att dömas endast af de laglige ordinarie domstolarna enligt gifven ordning, hemfriden, yttrandeoch tryckfriheten, församlingsfriheten o. s. v. Belägringstillståndet gifver alltså militärmakten rätt att anställa husundersökningar, att förbjuda folksamlingar, att förhindra tidningars och skrifters utgifvande, att fängsla och tills vidare förvara misstänkta personer och att vidtaga andra dylika försigtighetsmått, samt -- hvilket är det vigtigaste -- att i vissa fall ställa civila personer till rätta inför krigsdomstolar och döma dem enligt för militärpersoner gällande lagar. -- Belägringstillståndet såsom en legaliserad statspraxis förskrifver sig från den första franska revolutionens tid och har sedermera varit tillämpadt i flere land vid åtskilliga tillfällen, särskildt i Paris och andra delar af Frankrike under Ludvig Filip, 1848 års republik samt kriget 1870 och de händelser, som derefter följde. Såväl i Frankrike som i Tyskland äro i lag föreskrifter gifna beträffande belägringstillståndets proklamerande och detsammas verkningar.
Belägrings-träng (se Träng), krigsv., kallas sammanfattningen af de hjelpmedel, som genom forsling kunna framskaffas till en belägrad ort och hvilka för den anfallande äro nödvändiga till belägringens utförande. Sådana tränger äro af två slag:
Ingeniör-belägrings-träng, som medför hugg- och handyxor, sågar, spadar, jordhackor, sandsäckar, förnödenheter till minarbeten, dynamo-elektriska apparater, luftballonger till rekognoseringar m. fl. för de fortifikatoriska arbetenas utförande nödiga verktyg och materialier samt
Artilleri-belägrings-träng, som medför pjeser (belägrings-artilleri) och ammunition samt dessutom en del fyrverkeripjeser och materialier
till batteribyggnad m. m. Man anser, att en normal träng af sistnämnda slag bör bestå af omkr. 400 kanoner, 40 mörsare och 100 gevär samt omkr. 500 skott per pjes. W. G. B.
Bem, Josef, polsk general och patriot, f. 1795 i Galizien, deltog i den franska arméns tåg till Ryssland 1812 och blef 1815 anställd vid den nybildade polska hären. Hans frimodighet och polska tänkesätt ådrogo honom emellertid en mängd förföljelser, hvarför han flere gånger sökte få afsked, hvilket likväl icke lyckades förr än 1825. År 1831 ingick B. i den polska insurrektions-armén, der hans tapperhet och skicklighet skaffade honom den ena befordran efter den andra, till dess han slutligen blef general. Efter Varsjavs fall, 1831, begaf han sig till Paris, hvilket blef hans stamhåll i 16 år, under hvilka han hufvudsakligen sysselsatte sig med literära arbeten och planer till Polens befrielse. 1848 kom han till Wien och fick stort inflytande på upprorsstyrelsens militära åtgärder. När denne stad kapitulerade, flydde B. till Ungern, der han af regeringen fick i uppdrag att eröfra Transsilvanien (Siebenbürgen). Han organiserade en armé på 10,000 man, eröfrade Kronstadt och Hermanstadt, dref österrikarna och deras ryske bundsförvandter in i Valakiet samt jagade Puchner ut ur banatet. Men trots dessa framgångar måste B. slutligen duka under för öfvermakten. Af Kossuth kallad till Ungern, deltog han i slaget vid Temesvar (1849) och bidrog genom en öfverilad operation till ungrarnas nederlag. Sedan han ännu en gång sökt försvara Transsilvanien, drog han sig in på turkiskt område, öfvergick till islam och antog namnet Amurat pascha. Han fick befallning att bosätta sig i Aleppo och undertryckte der, i spetsen för de turkiske trupperna, den arabiska befolkningens resning mot de kristne. B. dog kort derefter, 1850.
Bema (Grek., af bainein, stiga), egentl. steg, upphöjd plats eller tribun. I den grekiska kyrkan betecknas dermed den upphöjde, med galler omgifne plats framför altaret, från hvilken biskopen eller presbytern håller sin predikan.
Bemanna, förse fartyg, båt, spel, kanoner med manskap o. d.
Bemba-sjön. Se Bangveola.
Bembo, Pietro, italiensk lärd, f. 1470 i Venezia, vistades 1500--06 vid hofvet i Ferrara, kallades sistnämnda år till hofvet i Urbino och begaf sig 1512 till Rom, der han blef påfven Leo X:s sekreterare. Efter Leos död uppehöll han sig i Padua, tills han 1529 blef republiken Venezias historiograf. 1539 upphöjdes han till kardinal och dog 1547 som biskop i Bergamo. B. gjorde sig högt förtjent om det italienska språkets rykt och riktighet, och han säges hafva varit så noggrann i fråga om stilens renhet, att han läste fyratio korrektur på sina verk. Bland hans arbeten må nämnas Gli Asolani (1505, dialoger om kärlekens väsende, tillegnade Lucrezia Borgia), Prose nelle quale si ragiona della volgar lingua (1525, ett förtjenstfullt grammatikaliskt verk), Rime (1530), Carmina (1533) och Rerum veneticarum libri XII (1487--1513). Det sistnämnda arbetet
Källa: Project Runeberg ·
