Sida 92
Belladonna
observations (1816--17), The hand, its mechanism and vital endowments (i "Bridgewater treatises", 1834; 7:de uppl. 1865; öfversatt på svenska under titeln "Handen, hennes sammansättning och förrättningar, betraktade såsom bevis för en gudomlig plan", 1842), The anatomy and philosophy of expression as connected with the fine arts (1844, 6:te uppl. 1872) m. fl. B:s största förtjenst om den medicinske vetenskapen utgjordes dock af hans noggranna iakttagelser beträffande nervsystemet, öfver hvilket han spred ett nytt ljus. Han var den förste, som gjorde den upptäckten (Bellska teorien), att den främre roten i de med två rötter försedde spiralnerverna endast består af nerver, som leda från hjernan och sålunda förmedla rörelsen, under det den bakre, med en ansvällning försedda roten innehåller endast sådana nerver, som föra från kroppsdelarna till hjernan och sålunda tillföra henne intryck. Derjämte upptäckte B. det nu vetenskapligt konstaterade faktum, att en dubbel ledningsriktning finnes hos nerverna. Bellska teorien kan derför betraktas som en fundamentalsats för nervernas fysiologi, och B:s vetenskapliga arbeten på detta område, såsom Series of engravings explaining the course of the nerves (1804), The nervous system of the human body (1830) m. fl., åtnjuta ännu ett högt anseende.
Bell, Thomas, engelsk zoolog, f. 1792, utnämndes 1832 till professor vid "Kings college" i London, var 1848--53 sekreterare i "Royal society" och fungerade som ordförande i "Linnean society" under åren 1853--61. Han har i väsentlig mån bidragit till att Stor-Britanniens djurverld är bättre känd än de flesta andra lands. Bland hans skrifter må nämnas Natural history of the british quadrupeds (1837--39; 2:dra uppl. 1874), Natural history of british reptiles (1849) och Natural history of the british crustacea (1853).
Bell, Robert, engelsk författare, f. 1810 i Irland, d. 1867 i London, började sin literära bana som medarbetare i en Dublin-tidning och blef sedan utgifvare af London-tidningen "Atlas". 1840 uppsatte han, i förening med Bulwer och Lardner, "Monthly chronicle", hvars egare han sedan blef, och slutligen öfvertog han ledningen af "Home news". Han författade flere historiska verk, såsom History of Russia (1836--38), samt åtskilliga skådespel och romaner. Dessutom utgaf han en ypperlig, högt skattad "Annotated edition of the british poets" (29 bd, 1854--57, 2:dra uppl. 1870) och en med sorgfällig kritik verkställd antologi af engelska skaldestycken, "Golden leaves" (1863, 2:dra uppl. 1872).
Bella, Stefano della, italiensk tecknare och utmärkt etsare, i synnerhet af små, karakterfulla figurbilder, f. i Florens 1610, d. derstädes 1664. Han var lärjunge af Canta Gallina. Stockholms nationalmuseum har i sin kopparsticksutställning tvänne blad (hufvud) af honom.
Belladonna, bot. farmak. Atropa Belladonna L. är en till nat. fam. Solanaceae Endl, kl. Pentandria L., hörande tämligen högväxt, nästan busklik ört, som förekommer i södra och mellersta Europa, hälst å något skuggiga bergsluttningar. Den har mångårig, ganska grof, grenig, såsom yngre saftig och såsom äldre mera träaktig rot, från hvilken flere upprätta, ofta gaffelgreniga, sparsamt körtelhåriga stjelkar skjuta upp. Bladen äro ovala eller äggrunda, afsmalnande mot skaftet, de nedre trubbiga, de öfre spetsiga, endast vid den undre sidans nerver försedda med spridda körtelhår, för öfrigt glatta. I Juni--Augusti utvecklar belladonna-växten
sina blommor, hvilka sitta på ensamma, från bladvinklarna nedhängande skaft. Den klockformiga blomkronans bräm är vid basen smutsigt gult, men för öfrigt af en dyster violettbrun färg. Frukten är ett något nedtryckt, klotrundt, svart, glänsande, saftigt bär, med många frön i två rum.
Roten och bladen af denne växt (radix et folia Belladonnae) beredas till läkemedel. Dessa droger äro upptagna i den svenska farmakopén, som påbjuder, att belladonna-rot bör tagas af yngre, icke odlade stånd, emedan sådanas rötter äro relativt rikast på den vigtiga alkaloiden atropin (se d. o.), hvilken utgör den verksamme beståndsdelen i drogerna af belladonna. Belladonna-roten bör såsom drog hafva barken i behåll. Belladonna-bladen skola insamlas af den blommande växten, försigtigt torkas och likasom roten väl förvaras. Af bladen beredes ett extrakt, hvilket verkar som atropinet, ehuru med mindre styrka. Belladonna-bladen användas ofta till rökning mot bröstkramp (astma). -- Man uppgifver, att namnet belladonna, som ordagrant betyder "skön qvinna", skall hafva uppkommit deraf, att qvinnorna, såsom det berättas, i forna tider begagnade denne växt för att göra pupillerna stora, hvarigenom ögonen få en mörk glans, som förhöjer deras skönhet. Belladonna-drogerna äro genom atropinet ganska starkt giftiga, och man har flere bevis på att barn, som ätit belladonna-bär, dödats genom bärens atropinhalt. Äfven hos äldre hafva förgiftningsfall genom bären inträffat. En lindrigare förgiftning med belladonna (atropin) igenkännes derpå, att pupillen utvidgas och synen blir grumlig, i synnerhet kunna närbelägna föremål
Källa: Project Runeberg ·
