Sida 791
Canada-balsam
Amerikanska frivilliga stegrade modet hos "frihetens söner", och Englands välde öfver C. tycktes vackla. Efter långa debatter inom engelska parlamentet insattes en provisorisk förvaltning, och lord Durham ditsändes som guvernör med diktatorisk myndighet. Genom införandet af ett bättre förvaltningssystem och genom lordens milda, men kraftfulla förfarande mot de upproriske återställdes lugnet. Durham tog afsked redan i Nov. 1838, men hans förslag genomfördes i den nya författningen af d. 23 Juli 1840. De båda provinserna återförenades under en generalguvernör, ett af denne på lifstid utnämndt råd och en lagstiftande församling. Nya tvister uppstodo dock inom kort, och i Montreal utbröt t. o. m. ett pöbelupplopp, åtföljdt af mord och brand. Derför förlades regeringens säte till Toronto och fyra år derefter till Quebec. 1857 bestämdes den på gränsen mellan Öfre och Nedre C. belägna staden Ottawa till permanent hufvudstad. 1856 gjordes en förändring i sammansättningen af den lagstiftande församlingen, i det att den för framtiden skulle bestå af 48 valda, ej af kronan utnämnda medlemmar. Genom de stora inre motsatser, som olikhet i härkomst och religion medförde, visade sig de båda provinsernas förening med hvarje år allt mer ohållbar. För att utjämna detta missförhållande och för att stärka landets försvarskraft samt tillbakatränga den flere gånger framkomna önskan om en anslutning till Förenta staterna, hade man redan 1858 börjat tänka på att till ett helt förena alla de britiska besittningarna i Nord-Amerika. Denna tanke förverkligades d. 1 Juli 1867, i det C. förenade sig med Nova Scotia och New Brunswick till ett förbund, Dominion of Canada, hvilket sedan upptagit de öfriga kolonierna, med undantag af New Foundland.
Canada, Dominion of (Kanadiska förbundet), är namnet på den förbundsstat, som genom den s. k. "British north american act" af år 1867 bildades af de fyra britisk-nordainerikanska provinserna: Ontario l. Öfre Canada, Quebec l. Nedre Canada, New Brunswick och Nova Scotia. 1869 tillkommo Hudsonsbay-landen (Nordvestra gebitet), 1870 den nybildade provinsen Manitoba (den forna Red-river-kolonien vid Vinipegsjön), 1871 British Columbia, och 1873 Prins Edwards-ön, så att numera New Foundland (och det dermed i politiskt afseende förenade östra Labrador) är den enda britiska besittning i Nord-Amerika, hvilken ej tillhör förbundet. Arealen och befolkningen ses af följande schema:
provinser qv.-kilom. qv.-mil innevånare (1871) Ontario 279,139 5,069,5 1,620,851 Quebec 500,769 9,094,5 1,191,516 New Brunswick 70,762 1,285,1 285,594 Nova Scotia 56,280 1,022,1 387,800 Prins Edwards ö 5,628 102,1 94,021 Manitoba 36,061 654,9 11,963 Nordvestterritor. 7,599,000 138,000 85,000 British Columbia 551,650 10,018 42,000 ---------------------------------------------------------------- 9,099,289 165,250 3,718,745
Befolkningen har, sedan C. kom under England, växt ovanligt snabbt, hvartill invandringen från Europa i väsentlig mån har bidragit. 1871 års folkräkning upptager: 1,082,940 fransmän, 846,412 irländare, 714,142 engelsmän, 549,946 skottar, 202,991 tyskar, 29,662 holländare, 21,496 negrer, omkr. 100,000 indianer och 1,623 skandinaver. Katolikerna utgöra omkr. 42 proc.; protestanterna, omkr. 2 millioner, äro splittrade i 18--20 olika sekter, ungefär de samma som finnas i Förenta staterna.
Statsförfattningen är bildad dels efter moderlandets och dels efter Förenta staternas. Den verkställande makten utöfvas i den engelska monarkens namn af en generalguvernör och ett af tretton ministrar bestående råd (Queen's privy council for Canada); den lagstiftande makten utgöres af ett förbundsparlament (bestående af en senat, hvars medlemmar utnämnas på lifstid, till hälften af guvernören och till hälften af folket) samt ett underhus (hvars medlemmar väljas för fem år). 1875 funnos 81 senatorer och 207 underhusmedlemmar. Parlamentet inkallas en gång om året af guvernören, som kan ajournera och upplösa detsamma. Engelska kronan har absolut veto mot de af parlamentet gillade och af guvernören stadfästa lagförslagen; men detta veto skall tillkännagifvas inom två år. Vissa beslut måste dessutom föreläggas britiska parlamentet. Hvarje provins har ett provinsialparlament för sina egna angelägenheter och en af förbundsregeringen utnämnd viceguvernör (lieutenant governor) i spetsen för den verkställande makten.
Förbundets inkomster utgjorde för finansåret 1873--74: 24,208,093 doll., hvaraf 14,3 mill. inflöto genom tullar och 5,6 mill. genom förbrukningsafgifter. Utgifterna för samma år stego till 23,316,317 doll., hvaraf 6,5 mill. utgjorde räntor på statsskulden, som i Juli 1874 uppgick till 108,324,964 doll. Den armé, som den engelska regeringen håller i Canada, minskades 1869 till 5,000 man. Derjämte finnas en frivillig kår och en 1868 organiserad milis, i hvilken alla britiska undersåtar tjena från sitt adertonde till sitt sextionde år och som består af en aktiv afdelning (omkr. 30,000 man) och en reservafdelning (omkr. 655,000 man). Krigsflottan utgjordes 1871 af 8 skrufångare. Förbundets hufvudstad är Ottawa.
Canada-balsam, Balsamnm canadense, farmak., fås af den i Canada samt i norra och vestra delarna af Förenta staterna växande Pinus balsamea L. (af nat. fam. Coniferae), balsamgranen, som rätt mycket liknar den europeiska silfvergranen (P. picea L.). Äfven P. Fraseri Pursh lemnar Canada-balsam. Balsamen afsöndras i särskilda gömmen i barken, hvilka bilda upphöjningar å dennas yta. Dessa "bulor" öppnas, och den utflytande balsamen uppsamlas. Canada-balsam är genomskinlig och honingstjock samt har ljust halmgul färg med något grönaktig skiftning. Under förvaring blir den småningom tjockare och mörkare, men bibehåller genomskinligheten. Lukten är aromatisk, smaken något bitter, föga skarp, ej obehaglig. Balsamen är en blandning af harts och flyktig olja. Efter den senares
Källa: Project Runeberg ·
