Sida 790
Canada (Kanada)
finnes jern (magnet- och titanjern), kopparmalm, nickel och bly äfvensom guld. Sedan 1860 hafva åtskilliga petroleumkällor upptäckts, och på halfön mellan Erie-, Huron- och S:t Clairsjöarna har petroleumindustrien framkallat städerna Oil Springs och Petrolia. -- Beträffande växtriket böra i främsta rummet nämnas de stora skogarna, C:s förnämsta rikedom. De bestå af flere arter barrträd (bl. a. balsamgranen, som lemnar Canadabalsam, och weymuthstallen), vidare ek, ask, alm, sockerlönnen (af hvars saft man bereder lönnsocker), valnötträd, lind, bok, kastanj m. fl. Trävaror utgöra f. n. hufvudexporten, trädens fällande och flottning sysselsätter en egen klass af befolkningen, de s. k. "lumberers". Omkr. 30 mill. kub.-f. (7,852,000 hektol.) rått trä och omkr. 400 mill. kub.-f. (104,690,000 hektol.) sågadt virke utföras årligen. I sammanhang med skogsafverkningen står ett mycket omfångsrikt skeppsbyggeri. -- Näst skogshygge utgör åkerbruket den förnämsta näringsgrenen. Icke obetydligt spanmål, i synnerhet hvete, utföres. Utom mellersta Europas vanliga sädesslag odlas majs, humle, hampa och tobak. Öfre Canada har våra vanliga trädfrukter samt aprikoser och persikor; Nedre C. blott äplen och plommon. Vinodling har nyligen försökts och med framgång. -- Alla vanliga husdjur äro införda i Canada. Af vilda djur förekomma amerikanska elgar, hjortar, renar, björnar, vargar och flere slags pelsdjur; men allt efter som civilisationen framtränger, försvinna de större arterna: bäfvern och uttern blifva sällsynta, och buffeln finnes endast här och der i södra delen. Vilda kalkoner, svanor, gäss och änder finnas i mängd, och tallösa skaror vandringsdufvor draga om våren hän öfver landet mot norden. Af stor vigt är fisket; S:t Lawrencefloden är utomordentligt rik på lax. Flodfisket utarrenderas af regeringen. -- Fabriksindustrien ligger ännu i sin linda, men husslöjden äfvensom flere andra näringsgrenar, t. ex. bränvinsbränning och brygd samt beredning af olja och lönnsocker, idkas i ganska betydlig omfattning. Handel drifves i stor skala. Större delen af utförseln går till Förenta staterna, men införseln är starkast från England. Hela Canadiska förbundets handelsflotta utgjorde 1874: 6,930 fartyg. Under finansåret 1873--74 var värdet af exporten 89,351,928 doll. (341,324,365 kr.) och af importen 127,368,972 doll. (486,549,473 kr.). -- Innevånarna äro dels indianer (omkr. 25,000), dels af franskt ursprung (omkr. 1/3) och dels invandrare från Stor-Britannien och andra land. Den franska befolkningen, som härstammar från Normandie och bebor Nedre C. på ömse sidor om S:t Lawrencefloden, har bibehållit språk, seder, lefnadssätt och religion oförändrade. Ingen statskyrka finnes, men nästan alla religiösa sekter äro representerade. I Nedre C. är dock katolikernas antal öfvervägande. Skoloch undervisningsväsendet, som länge var alldeles försummadt, så att t. o. m. parlamentsmedlemmar funnos, som saknade förmåga att läsa och skrifva, har sedan 1840 nått en så betydande utveckling, att det lär öfverträffa moderlandets. Enligt officiella uppgifter funnos år 1870 i Ontario 4,406
församlingsskolor (common schools), 106 högre offentliga skolor (grammar schools) med 6,000 lärjungar, 16 colleges, bland hvilka 5 s. k. universitet, och dessutom många enskilda skolor; i Quebec funnos s. å. 3,902 common schools, med 215,000 lärjungar, 3 universitet och flere smärre colleges.
Historia. Enligt den vanliga uppgiften voro italienarna Giov. och Seb. Cabot, de förste européer, som besökte C. (1497). Enligt en annan och säkrare uppgift upptäcktes landet 1534 af Jacques Cartier från S:t Malo. 1608 anlades den första franska kolonien. Den förste guvernören, Champlain, anlade Quebec 1608 och förklarade derefter kolonien för ett franskt vice-konungarike. Kolonien förde ett tynande lif, tills den genom Colbert (1674) erhöll en egen regering, conseil souverain, som bestod af en guvernör, en apostolisk vikarie och ett råd af fyra personer. Landet förvaltades af adeln och presterskapet, särdeles jesuiterna, i strängt kyrklig och feodalistisk anda; den katolska religionen herskade uteslutande; jorden var delad mellan "seigneurerna", hvilka öfverlemnade henne till förpaktare. Fransmännens afsigt att genom en rad af blockhus och befästningar, från C. till Louisiana, begränsa engelsmännens besittningar framkallade 1757 krig mellan de båda staterna. Quebec intogs 1759, Montreal kapitulerade 1760, och freden i Paris (1763) bragte hela landet i briternas händer. Derefter inträdde en ny sakernas ordning: katolikerna uteslötös från alla ämbeten, engelsk jury infördes, och landet förvaltades efter engelskt mönster. Men redan 1774 måste man till följd af det allmänna missnöjet medgifva religionsfrihet, återgifva det katolska klerus dess inkomster och återställa den gamla civillagstiftningen. Derför drogo ock de invandrade engelske nybyggarna bort till Öfre Canada, der de engelska samhällsförhållandena utvecklades. Något senare infördes habeas-corpus-akten; de mest tryckande skatterna afskaffades, och vidsträckta förbättringar vidtogos i förvaltningen. Genom konstitutionen af år 1791 delades C. i två provinser: Nedre C., hvartill större delen af franska befolkningen hörde, och Öfre C., som till det mesta beboddes af de engelske kolonisterna. Hvardera provinsen fick sin guvernör och ett inför engelska regeringen ansvarigt förvaltningsråd samt ett öfverhus (council) och ett underhus (assembly), af hvilka det förras medlemmar utnämndes af konungen, då deremot det senares ledamöter valdes af folket. Förvaltningen var ganska bristfällig och godtycklig. De franske nybyggarna tillbakasattes för de engelske, finanserna sköttes vårdslöst, den liberala oppositionen undertrycktes, och alla berättigade klagomål förblefvo opåaktade af både guvernören och engelska parlamentet. Oppositionen blef allt häftigare, och då ingen reform kom till stånd, fattade underhuset i Nedre C., under ledning af Papineau, det energiska beslutet att vägra erlägga utskylderna, om icke de framlagda klagomålen afhjelptes (1837). Demokraterna i Öfre C., under Mackenzies ledning, följde exemplet. Redan hade upplopp utbrutit på flere ställen, och Förenta staterna tycktes vilja ställa sig på de upproriskes sida.
Källa: Project Runeberg ·
