Sida 213
Bethmann
föres af betelkapten, kallas betelskepp. Så kallas äfven en del gamla aftacklade fartyg, hvilka i vissa hamnar i Amerika m. fl. land begagnas till sjömanskapell. R. N.
Betelnöt, bot. Se Areca.
Betel-seminarium. Se Baptist, sp. 1537.
Betelskepp. Se Betelkapten.
Betesda (Hebr., "nådens hus") var namnet på en i närheten af Jerusalems tempel befintlig damm eller källa, hvars vatten enligt den allmänna tron vid vissa tider bragtes i rörelse af en ängel och då fick en helande kraft. (Se Joh. evang. 5: 2.) Sjuka, som omedelbart efter upprörandet nedstego i dammen, återfingo derigenom sin helsa. Denna källa visas ännu i dag. Man har sökt förklara hennes hälsobringande kraft ur deri befintliga mineraliska beståndsdelar, och man anser, att rörelsen i vattnet uppstod deraf, att de i templet slagtade offerdjurens blod nedrann i detsamma. De lärde förlägga den i Skriften omtalade helsokällan till Josafats dal, nedanför den södre tempelmuren. Hennes utlopp är en underjordisk kanal, som mynnar ut i dammen Siloa.
Betesfodring, boskapssk., är af stort värde vid husdjurens underhåll, icke endast derför att landtmannen dymedelst kan tillgodogöra sig växtligheten på en del marker, som i annat fall skulle lemna ringa inkomst, utan äfven derför att husdjurens välbefinnande ökas genom de lättsmälta, späda växterna, den rena luften och den omständigheten att de kunna röra sig fritt, hvilket deremot ej kan ske vid stallfodringen. För hästar, får och getter väljas hälst höglända betesmarker och för nötkreatur låglända. På odlade betesmarker kan man antingen låta kreaturen ströfva fritt omkring -- såsom vanligt är på naturliga beten -- eller ock tjudra eller valla dem. Vid tjudring måste de flyttas en eller ett par gånger om dygnet, allt efter växtligheten på marken, och dessutom måste man föra vatten till dem. Vid vallning af större hjordar böra vallhjonen hafva hjelp af dresserade hundar, i hvilket fall kreaturen kunna hållas till att noggrant afbeta fälten samt ej ströfva vidt omkring och nedtrampa mer gräs än nödvändigt. Emedan får och getter med framtänderna afskära gräset nära intill marken, kunna dessa djur släppas på bete tidigast på sommaren; derefter släpper man hästarna och sist nötkreaturen. Det är dock ej skäl att låta djuren komma på bete, innan växtligheten framskridit så pass långt, att de ej behöfva ströfva för vidt omkring för att få sitt behof af föda tillfredsstäldt. Derunder kan, ofta nog, mera af kroppsdelarna förbrukas, än som ersättes genom den upptagna födan. Nötkreaturen böra ej häller släppas fastande på frodigt klöfverbete, emedan de då genom att hastigt förtära en mängd klöfver lätt kunna ådraga sig trumsjuka (se d. o.). På trädesgärden och stubbåkrar släppas svin och får. Svin blifva lätt feta, om de på hösten släppas i bokskogar för att taga sin näring af bokållonen. Vid betesfodring är det ock af vigt, att man ej år efter år låter samma djurslag afbeta ängsmarkerna, emedan det ena djurslaget ratar en del växter, som ett annat förtär. -- Huruvida sommarstallfodring eller betesfodring skall anordnas på en egendom, beror af så många lokala förhållanden, att några allmänna regler derför icke kunna lemnas. C. A. L.
Betesmarker, landtbr. Höglända, mer eller mindre stenbundna fält, som icke äro utlagda till skogsmark och icke kunna odlas till åker eller äng, användas förmånligast till betesmarker. De böra ej vara kalhuggna, utan måttligt bevuxna med löf- eller barrträd, så att kreaturen finna skugga under de värme sommardagarna samt äfven skydd emot blåst och regn under de tider, då väderleken i dessa hänseenden är mindre gynsam för de betande djuren. Löfträden i beteshagarna behandlas förmånligast såsom medelskog och lemna, såsom sådan, nyttigt gagnvirke till både slöjd och ved. Hagarna böra dock ej få växa igen, utan böra buskar och snår tid efter annan bortrödjas och skogen gallras, så att de afrödda fälten blifva öppna för solens tillträde, hvilket är ett vilkor för vinnande af godt och för husdjuren helsosamt bete. J. A.
Betfage ("fikonhus"), fordom en by nära Jerusalem, på östra sidan af Oljeberget, v. om Betanien. Derifrån höll Jesus kort före sin död sitt högtidliga intåg i Jerusalem.
Beth och dess sammansättningar. Se Bet.
Béthencourt [betangkour], Jean, Seigneur de B., fransk sjöfarande, från Normandie, seglade 1402 jämte flere andra äfventyrare till Kanarieöarna och eröfrade innan 1405 öarna Lanzarote, Fuertaventura, Gomera och Ferro, hvilka han tog i besittning såsom vasall under Henrik III af Kastilien. Han ditförde spanska nybyggare och handtverkare, sökte till kristendomen omvända de infödde, utnämndes af påfven till ärkebiskop öfver nämnda öar och gaf sig slutligen titel af konung. Död 1425 i Granvilla i Spanien. -- Hans brorson Marcio de B. måste redan 1424 afträda öarna till infanten dom Henrik af Portugal.
Bethlen Gabor (Betlen Gabor), furste af Siebenbürgen, f. 1580, tillhörde en ansedd ungersk protestantisk slägt. 1613 blef han med turkiskt bistånd vald till furste af Siebenbürgen, och 1619 slöt han förbund med de böhmiska ständerna mot kejsaren, bröt med en stor här in i Ungern och lät 1620 välja sig till konung öfver detta land. Året derpå slöt han dock fred med kejsaren och afstod dervid Ungern och sin konungatitel, mot det att han erhöll sju "gespannschaften" samt löfte om de schlesiska furstendömena Oppeln och Ratibor. Freden bröts snart af kejsaren, och B. ryckte derför 1623 å nyo fram med sin här. 1624 slöts åter fred på de gamla vilkoren. 1626 började en ny fejd med kejsaren, men fred slöts å nyo s. å. B. dog barnlös 1629. Som regent visade han stor omvårdnad om den vetenskapliga bildningen i Siebenbürgen.
Bethmann, en ansedd, ursprungligen judisk bankirfamilj i Frankfurt a. M. Under 18:de årh. öfvertog denna familj flere stora statslån, och åtskilliga bland hennes medlemmar blefvo derför adlade i Österrike, Bajern och Baden. Utanför Frankfurt eger familjen en villa, som
Källa: Project Runeberg ·
