Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis

förvärfvade sig Mehemed Alis ynnest. 1821--22 deltog han i Ibrahim paschas krigståg till Sennar qcli gjorde derunder några för kännedomen om Öfre Egypten vigtiga iakttagelser, hvilka han sedan offentliggjorde. 1822 återkom han till Frankrike, och 1827 blef han konservator vid naturhistoriska museum i Nantes. Död 1869. Bland hans sjelfständiga verk må nämnas Recherches sur les arts et les métiers, les usages de la vie civile et domestique des anciens peuples de l'Egypte, de la Nubie et de l'Ethiopie (1831--37). Sina resor beskref C. i arbeten, som blifvit utgifna af andra.

Caillié [kaie], René, fransk resande, f. 1799, begaf sig vid femton års ålder till Senegal och företog derifrån sin namnkunniga resa till Timbuktu (Mars 1827--Sept. 1828). Geografiska sällskapet i Paris belönade honom med ett pris af 10,000 fr. för den vågsamma färden. Död 1839. Hans Journal d'un voyage a Timbouctou utgafs 1830 af Jomard.

Caiman l. Kaiman, zool. Se Alligator.

Caiman-öarna, tre små öar n. v. om Jamaika. Endast en af dem, Stor-Caiman, är bebodd. Omkr. 250 innev. Sundt klimat, yppig växtlighet.

Caique [-i'k], Fr., sjöv., ett slags båt. Se Kaik.

Ça ira [sa-], Fr., "det skall gå", fransk revolutionsvisa (uppkallad efter den som omqväde städse återvändande begynnelsestrofen). Början lyder: "Ah! ça ira, ça ira, ça ira: Les aristocrats à la lanterne"! (Ja, det skall gå, det skall gå, det skall gå! Till lyktpålen med aristokraterna!). Melodien, som ursprungligen tillhörde en annan text, var Marie Antoinettes älsklingssång. "Ça ira" förbjöds 1797 af direktorium.

Cairnes [kärns], John Elliot, engelsk nationalekonom, f. 1824 i Drogheda på Irland, hade i sin ungdom anställning i sin faders bryggeriaffär, men egnade sig sedermera ät studier samt blef 1848 bachelor och 1854 master of arts i Dublin. Sedermera inträdde han i Irlands advokatstånd, men efterstrafvade aldrig någon praktik, utan hängaf sig uteslutande åt studiet af sin älsklingsvetenskap, nationalekonomien. Genom uppsatser i ekonomiska och sociala frågor gjorde han sig snart bemärkt i Dublins literära kretsar. 1857 kallades han af ärkekiskop Whatley, af hvilken han omfattades med stor välvilja, att intaga den af denne stiftade professuren i nationalekonomi vid högskolan i Dublin, hvars innehafvare ombytes hvart femte år. På denna plats ålåg det honom bl. a. att årligen utgifva minst en af de föreläsningar, hvilka han under årets lopp hållit. För att efterkomma denna föreskrift utgaf han 1858 sitt kanske värdefullaste, ehuru icke omfångsrikaste, arbete, The character and logical method of political economy, som innefattar de sex föreläsningar, med hvilka han tillträdde sitt ämbete. År 1862 utkom The slave power, i hvilket arbete han framhåller slafveriets förkastlighet, ej allenast ur moralisk, utan äfven ur rent ekonomisk synpunkt. 1863 utnämndes C. till professor i nationalekonomi i Galway, och 1866 erhöll han samma lärostol vid universitetet i London. Till följd af en svår sjukdom, hvaraf han länge lidit och hvars

plågor han bar med hjeltemodig ståndaktighet, såg han sig emellertid 1872 tvungen att draga sig tillbaka som professor emeritus. 1873 erhöll han juris doktorsgrad af universitetet i Dublin. Död 1875.

De sista åren af sitt lif använde C. till att samla, ordna och ytterligare bearbeta sina förut offentliggjorda arbeten. Hans tidskriftsuppsatser i ekonomiska och politiska frågor utkommo 1873 i två band under titlarna Political essays och Essays in political economy, theoretical and applied. Hans föreläsningar i London utgåfvos 1874 under titeln Some leading principles of political economy, newly expounded. Af J. S. Mills lärjungar var C. måhända den störste, men han var likväl ej i allt en åtgjord anhängare af Mill, utan intog en fullkomligt sjelfständig ställning. Hans skrifter utmärka sig för stor klarhet och mycken skärpa. C. W.

Cairngorm [kärn-], berggrupp i Grampian-bergen i skotska grefskapet Aberdeen. Den högsta punkten är Ben Macdhu, omkr. 1,360 m. (4,333 f.) hög.

Cairoli, Benedetto, italiensk statsman och krigare, f. 1826 i Pavia, tillhör en för sin frihets- och fosterlandskärlek berömd familj. Hans fader, Carlo C., lärare vid universitetet i Pavia, utmärkte sig mycket under 1848 års revolution, och hans fyra bröder: Ernesto, Luigi, Enrico och Giovanni, föllo alla för frihetens sak under de ödesdigra åren närmast efter 1858. C. sjelf tog redan som student liflig andel i de politiska rörelserna 1848 och var en af de starkaste driffjädrarna i de lombardiske studenternas demonstration mot det österrikiska herraväldet i norra Italien. Förföljd af den tyska polisen, måste han 1851 flykta till Piemontj 1859 lät han värfva sig till soldat, och 1860 erhöll han ett befäl i expeditionen till Marsala. Vid stormningen af Palermo blef han allvarsamt sårad. 1866 utnämndes han till öfverste och deltog året derefter med Garibaldi uti en expedition till Mentana. I det parlamentariska lifvet deltog C. ej mindre verksamt. Såsom deputerad i riksförsamlingen (allt ifrån det första italienska parlamentets sammanträdande) har han kraftigt understödt flere lagförslag, bland hvilka de vigtigaste äro: om beviljande af medborgarerätt äfven åt de italienare, som vid förslagets framläggande (i Jan. 1862) icke tillhörde det italienska konungariket, samt om valrättens utsträckning till alla läs- och skrifkunniga italienare (Maj 1866). Ehuru C. städse hyst liberala åsigter, har han dock visat sig såsom en trofast anhängare af det savojiska konungahuset. Den 10 Mars 1878 valdes han till president i deputerade kammaren, och sedan Depretis' kabinett upplösts af den nye konungen, Umberto I, fick han af denne uppdrag att bilda en ny ministèr.

Caithness [käth-], det nordöstligaste grefskapet i Skotland. 1,847 qv.-kilom. (33 qv.-mil). Omkr. 40,000 innev. Kusterna äro oftast höga och branta; den norra delen af landet är en af moras uppfylld slätt. Hufvudnäringen är fiske, mest sillfiske. Många minnen finnas från danskarnas och norrmännens välde. Hufvudstad: Wick.