Sida 434
Bonarps hed
kronan. Under de hundra dagarna vägrade han att blanda sig i de offentliga angelägenheterna. Efter Napoleons fall bosatte han sig i Rom, der han tillbragte större delen af sitt återstående lif. 1802 hade Napoleon tvungit honom att gifta sig med Hortense Beauharnais (se Hortense), kejsarinnan Josefinas dotter. Också blef äktenskapet högst olyckligt, och de båda makarna lefde under flere år skilda från hvarandra. 1815 anhängiggjorde L. en rättegång mot sin hustru för att tvinga henne att öfverlemna deras äldste son åt faderns vård och uppfostran, och han vann denna process, som på sin tid väckte stort uppseende i Europa. Han dog 1846, efter att under de sista åren hafva djupt lidit af sonen Louis Napoleons oförnuftiga insurrektionsförsök i Strassburg och Boulogne. L. var en flitig författare; bl. a, utgaf han Marie, les peines de l'amour, ou les hollandaises (1814), Documents historiques et reflexions sur le gouvernement de la Hollande (1821), Essai sur la versification (1825--26), Réponse à sir Walter Scott (1830) samt några diktsamlingar. Han hade tre söner, af hvilka två, Napoleon Louis, f. 1804, d. 1831, och Charles Louis Napoleon (se Napoleon III), f. 1808, d. 1873, kommo till mogen ålder.
6. Marie Pauline B., f. i Ajaccio d. 22 April 1780, blef 1801 gift med den franske generalen Leclerc, hvilken hon 1802 åtföljde på expeditionen till S:t Domingo. Efter hans död, s. å., återvände hon till Frankrike och ingick 1803 äktenskap med prins Camille Borghese, en rik italiensk ädling. Denna förening blef högst olycklig, och slutligen skildes hon från sin man. 1806 fick hon af Napoleon det lilla furstendömet Guastalla, som hon innehade till kejsarens fall. Hon älskade varmt Napoleon, hvars älsklingssyster hon var, men låg ofta i kif med honom. Hon åtföljde honom till Elba och ställde före slaget vid Waterloo sina juveler till hans förfogande. Flere gånger anhöll hon att få komma till honom på S:t Helena; då hennes begäran slutligen uppfylldes, var brodern redan död. Sedan 1815 bodde hon vanligen i Rom, der hon i Villa Sciarra samlade omkring sig en lysande sällskapskrets. Död 1825. Hon var ryktbar for sin utomordentliga fägring. Hennes af Canova förfärdigade bild (såsom Venus Victrix) är ett allbekant konstverk.
7. Maria Annunciata Carolina B., f. i Ajaccio d. 25 Mars 1782, ingick 1800 äktenskap med Joachim Murat (se d. o.), som då var divisionsgeneral, och blef såsom dennes hustru drottning af Neapel 1808. Efter Murats flykt (1815) hölls hon en kort tid fängslad i Österrike. Sedermera fick hon tillåtelse att bosätta sig i Triest. Död i Florens 1839. Kort före sin död fick hon en pension af franska regeringen. Hon hade fyra barn.
8. Jérôme l. Hieronymus, Napoleons yngste broder, född d. 15 Nov. 1784 i Ajaccio, ingick 1800 i flottan. Under det han 1802 kryssade såsom fregattkapten mellan Tabago och S:t Pierre, blef han jagad af engelska skepp och måste segla till Amerika, der han stannade i fem år. Under tiden gifte han sig med en
ung och fager amerikanska, miss Elisabeth Patterson, dotter af en köpman i Baltimore. Napoleon utfärdade emellertid ett dekret, som upphäfde detta giftermål, och förbjöd hustrun att komma till Frankrike. J. fogade sig efter kejsarens vilja och belönades derför med utnämning till konter-amiral. 1806 blef han brigadgeneral i armén. 1807 utropades han till konung af Westfalen, och s. å. gifte han sig med prinsessan Katarina (f. 1783, d. 1835), en dotter till konung Fredrik af Würtemberg. J. var i sjelfva verket endast en namnkonung, ty hans land styrdes helt och hållet efter Napoleons vilja. Öfver denna förödmjukande ställning tröstade han sig i ett lysande hofs njutningar och nöjen. Han åtföljde Napoleon till Ryssland, men föll i onåd för några af honom begångna strategiska fel. Slaget vid Leipzig 1813 beröfvade honom hans tron. I händelserna under de hundra dagarna tog han en betydande del. Efter slaget vid Waterloo och Napoleons andra tronafsägelse begaf han sig till sin svärfaders land, der han hölls i ett slags fångenskap. Sedan uppehöll han sig på åtskilliga ställen, tills han 1847 fick tillåtelse att komma till Paris. 1848 blef han guvernör öfver invalidhotellet, 1850 marskalk af Frankrike och 1852 president i "conseil d'état". Död 1860. Jérôme hade i sitt första äktenskap en son, Jérôme B.-Patterson, f. 1805, som blef en rik egendomsegare i Amerika, och i sitt andra äktenskap tre barn, bland hvilka den bekante Napoleon Joseph Charles Paul B., vanligen kallad prins Napoleon, som föddes d. 9 Sept. 1822 i Triest. Han valdes 1848 till Korsikas representant i nationalförsamlingen, der han slöt sig till det demokratiska partiet. 1852 utnämndes han till fransk prins och divisionsgeneral samt deltog i sistnämnde egenskap i fälttåget på Krim. Han företog 1856 vidsträckta resor, under hvilka han äfven besökte Skandinavien. Under kriget 1859 hade han ett befäl i Toscana, i hvilket hertigdöme Napoleon ämnade göra honom till regent. Före och under 1870 års krig skickades han i flere diplomatiska uppdrag till Italien. Efter Napoleons fall uppehöll han sig en tid i Schweiz och Italien. Han är f. n. en af Korsikas representanter i franska deputeradekammaren. 1859 blef han gift med Victor Emanuels dotter Clotilde, med hvilken han har tre barn. Hans demokratisk-radikala sympatier bragte honom ofta i ett spändt förhållande till Napoleon, med hvars efterlemnade familj han också lefver i tvedrägt. B. F. O.
Bonar [bå'nar], Horatius, engelsk teolog och hymnförfattare, f. 1808, sedan 1837 pastor vid North church i Kelso, har utgifvit en mängd vetenskapliga arbeten, hvilka dock till störste delen innehålla teologiska spetsfundigheter. Hans hymner deremot intaga ett framstående rum såväl genom sitt inre värde som genom den formella behandlingen. De äro samlade i Hymns of faith and hopes (1857--66; ny uppl. 1871) och The song of the new creation and other pieces (1871).
Bonarps hed är belägen i Skåne, Kristianstads län, Norra Åsbo härad, Riseberga socken,
Källa: Project Runeberg ·
