Sida 493
Bothwell, James Hepburn, earl of
Denna vik, som är mest bekant för sina kusters rika växtlighet, upptäcktes 1770 af Cook. Vid B. anlade engelsmännen 1788 en förbrytarelioloni, som likväl snart flyttades till Port-Jackson. Jfr Australien (I., sp. 1356).
Botarga, ett slags kaviar, som exporteras från Provence, Sardinien och Dalmatien.
Botas, Sp., vinsäckar af bockskinn, i hvilka vin transporteras på mulåsnor och hästar.
Botaurus, zool. Se Rördrom.
Botbok, bok, som innehåller förteckning på olika slag af synder och mot dem svarande straff. Se Biktbok.
Boteå. 1) Tingslag i Vesternorrlands län, Södra Ångermanlands domsaga och Nedre fögderi. Arealen 104,307 hekt. (211,294 tnld). 8,502 innev. (1876). Tingslaget består af följande socknar: Torsåker, Ytter-Lännäs, Dal, Boteå, Styrnäs, Öfver-Lännäs och Sånga. -- 2) Socken i nämnda tingslag. Arealen 16,223 hekt. (32,863 tnld). 33 3/8 fm. mtl. (1825 års jordebok). 1,142 innev. (1876). Jämte Gålsjö bruksförsamling, Styrnäs, Öfver-Lännäs och Sånga utgör B. ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands stift, Ångermanlands vestra kontrakt.
Botgöring. Se Bot.
Both. 1) Andries B., holländsk genre- och djurmålare, f. i Utrecht omkr. 1606, begaf sig, efter slutade studier hos A. Bloemaert, till Rom, der han bildade sig efter P. van Laars arbeten. Han drunknade i en af Venezias kanaler, hvilken tilldragelse man utan skäl förlagt till året 1650. -- 2) Jan B., den förres troligen något yngre broder, landskapsmålare, f. i Utrecht, studerade först hos A. Bloemaert och sedan i Rom. Han tog Claude Lorrain till förebild, men förenade med dennes stil en sjelfständig. något realistisk uppfattning af naturen. Berömda äro i synnerhet hans solnedgångar och morgonstämningar. Staffaget i hans taflor (mestadels italienska landskap) är oftast måladt af brodern. Efter dennes död återvände Jan till Utrecht, der han lär hafva dött omkr. 1650. Stockholms nationalmuseum eger fem arbeten af honom. -- Båda bröderna, i synnerhet Jan, efterlemnade goda raderingar.
Botharis, gammal suliotslägt. Se Botzaris.
Bothfeld, ruin i Harz. Se Bodfeld.
Bothilde, den danske konungen Erik Eiegods drottning, dotter af jarlen Torgaut den fagre. Hon åtföljde sin gemål på hans vallfärd till det heliga landet och fortsatte efter hans död ensam resan, under hvilken hon dog (1103) på Oljeberget utanför Jerusalem. Genom sonen Knut Lavard blef hon stammoder för den följande danska konungaslägten.
Bothnia, latinskt namn på landskapen omkring Bottniska viken. -- Bothniensis, tillhörande B., person från B.; student af bottniska nationen vid Upsala universitet.
Bothniensis, ärkebiskop. Se Olai (Nicolaus).
Bothniska nationen. Se Bottniska nationen.
Bothriocephalus, zool. Se Binnike-mask.
Bothrops (af Grek. bothros, håla, och ops öga), zool., egentl. "med en håla vid ögat",
ett af Amerikas giftigaste ormslägten. Det tillhör samma familj som skallerormarna, men saknar skallra på stjerten. Namnet påminner om Bodru (Trimeresurus), ett närstående slägte, som lefver i Ostindien. Båda dessa slägten lefva mest i gräset, men klättra stundom i träd. De flesta arterna hafva grön färg, men några, såsom den på Martinique lefvande lans-ormen (B. lanceolatus) och den i Brasilien lefvande sjararaka (B. jararaca), hvilka uppehålla sig i täta och mörka urskogar, hafva en brun eller gråaktig grundfärg, med mörkare strimmor och fläckar. Bothropsens hufvud är stort, tvärt afsatt mot den jämförelsevis smala halstrakten och till störste delen täckt af kölade småfjäll. De störste bland dessa ormar nå en längd af 1,2--1,8 m. (4--6 f.) och blifva tjocka som en mansarm. De lefva endast af mindre däggdjur, foglar eller ödlor, men angripa äfven menniskan. Årslånga plågor följa på deras bett, om de hunnit samla tillräckligt gift, sedan de tömde sin giftblåsa. Somliga betjena sig af den hos ormar ej ovanliga förmågan att simma och hemta till god del sin föda af fisk. Till lycka för menniskan ligga de om dagen stilla i sina hålor eller sola sig, hopkrupna i ringlar, på marken och angripa endast dem, som komma dem för nära. På Martinique gjordes ett försök att utrota dem genom att dit införa sekreterarefoglar, men försöket misslyckades, emedan okynniga personer bortsköto dessa. F. A. S.
Bothwell [-oäll], James Hepburn, earl of B., den skotska drottningen Maria Stuarts tredje gemål, föddes enligt några uppgifter omkring 1526, enligt andra 1536. Ehuru han var uppfostrad i den protestantiska läran, kämpade han på det katolska partiets sida i de strider, som egde rum i Skotland under Maria Stuarts minderårighet, och måste derför, när protestanterna fingo öfverhand, taga sin tillflykt till Frankrike. Han var en af de lorder, som ledsagade Maria Stuart, när hon 1561 återvände från Frankrike till sitt fosterland för att öfvertaga regeringen. Ett par år derefter deltog han i en sammansvärjning mot Murray och blef för den skull tvungen att å nyo fly till Frankrike. Kort efter Marias giftermål med Darnley (1565) uppträdde B. åter vid hofvet och samlade efter mordet på Rizzio (1566) trupper till hennes försvar. Då han under dessa hvälfningar städse framstod såsom en djerf och kraftfull man, förvärfvade han i allt högre grad sin drottnings tillgifvenhet. Efter Darnleys undergång och död (d. 9 Febr. 1567), hvartill B. i främsta rummet ansågs vara saker, bortförde han drottningen till slottet Dunbar, lät skilja sig från sin första maka och firade (d. 15 Maj s. å,) på Holyrood sitt bröllop med Maria samt blef af henne utnämnd till hertig af Orkney. B., som var en sjelfvisk och hård man, lär ej alltid hafva med uppmärksamhet och ömhet bemött den drottning, som för hans skull vedervågat sin krona, och han fick ej häller länge njuta af sin höga värdighet. Skotlands lorder angrepo Edinburgh, och efter slaget vid Carberry måste Maria lemna sig i deras händer. B. flydde först till Orken-öarna, begaf sig derifrån ut på hafvet och blef såsom sjöröfvare tagen
Källa: Project Runeberg ·
