Sida 454
Boren, insjö i Östergötland
Bore, namn på en personifikation af nordanvinden och vinterstormarna. Ordet är bildadt af Boreas, möjligen under påverkan af Bör (se d. o.).
Bore, fys., en med ebb och flod sammanhängande företeelse på åtskilliga ställen af hafskusten, företrädesvis vid utloppet af större floder, t. ex. Amazonfloden, Ganges och Iravaddi, samt vid Nordkap. Fenomenet, som inträffar vid tiden för den s. k. springfloden, d. v. s. vid ny- och fullmåne, består deruti att vattnet stiger till en ovanlig höjd och våldsamt störtar sig in öfver stranden. Redan en stund före flodens ankomst höres ett fruktansvärdt dån, och derpå komma efter hvarandra flere, 3,5--4,5 m. (12 till 15 f.) höga, långsträckta vågor. Vid Seinens mynning kallar man sådana vågor "la barre". Ett analogt fenomen i floden Dordogne (biflod till Gironde) i Frankrike är kändt under namnet mascara l. mascaret. Äfven i Elbe förekommer något dylikt under benämningen "das rastern". R. R.
Bore, tidning i Stockholm, grundades af några unge män -- såsom det i anmälan heter -- "utan namn i den publicistiska eller literära verlden" (G. Lallerstedt, A. O. Wallenberg, C. Lilljeborg, arkivarie i justitierevisionen, och R. Agardh, vice häradshöfding). De hade alla varit medlemmar i ett konsortium af 10 personer, hvilka hade fört underhandlingar om öfvertagande af Aftonbladet. "Bores" program var att förfäkta frisinnade åsigter och, i synnerhet i polemiken, iakttaga mer hofsamhet, än det på den tiden var brukligt inom pressen. "Bore" blef trogen detta program, och föredömet blef icke utan verkan. Första numret utkom d. 17 Dec. 1848. Till en början utgafs tidningen en gång i veckan, men med Dec. 1850 förvandlades hon till daglig och förenades med den genom köp förvärfvade annonstidningen Dagligt allehanda samt blef till följd deraf ock kallad "Bore, dagligt allehanda i Stockholm". I sin nya gestalt hade hon icke bestånd i mer än jämnt ett år. Anledningen till nedläggandet var, att ett par af grundläggarna, Lallerstedt och Lilljeborg, blefvo delegare i Aftonbladet, dit äfven Bores fasta redaktionspersonal, A. Sohlman, C. Lilljeborg och C. Ekgren, öfverflyttade. Annonstidningen "Dagligt allehanda" såldes till J. A. Hazelius, hvilken samtidigt grundlade "Svenska tidningen Dagligt allehanda i Stockholm". "Bore" såsom daglig tidning hade först, en kort tid, G. Ameen och sedermera A. Sohlman till utgifvare. En flitig medarbetare (i ekonomiska ämnen) var biskop Agardh; med följetongsartiklar och kåserier medverkade ofta K. Kullberg. C. E.
Boreas, Grek., nordanvinden, nordöstvinden. Jfr Aquilo.
Borelius, Johan Jakob, universitetslärare, filosof, föddes d. 27 Juli 1823 i Skinskattebergs socken af Vestmanlands län, blef student i Upsala 1841, filos. doktor 1848 och docent i teoretisk filosofi 1849. År 1852 utnämndes han till lektor i filosofi vid högre elementarläroverket i Kalmar och 1866 till professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. -- B. ansluter sig till Hegels filosofi och har sökt ådagalägga, att de nihilistiska och materialistiska konseqvenser man dragit ur densamma bero derpå att den hegelska dialektiken icke blifvit fullt genomförd. Flere bland hans skrifter om denna sak äro stridsskrifter mot Boström och anhängarna af hans filosofi (särskildt S. Ribbing), hos hvilka han ogillar framför allt metoden för deras filosoferande samt läran att Gud i och för sig icke står i något förhållande. I motsats dertill antager B., att det sant oändliga i sig har ändligheten såsom sitt moment samt att följaktligen Gud icke allenast innehåller det ändligas fullkomlighet, utan ock (genom kärleken) på visst sätt deltager i dess ofullkomlighet, lider med och för verlden. Enligt B. är detta Guds eviga lidande med verlden -- oberoende af de invändningar, som af den vetenskapliga kritiken kunna framställas emot religionsurkundernas historiska innehåll -- det spekulativa innehållet i den kristna försoningsläran. Bland B:s' skrifter må här nämnas: Hegels åsigt om filosofiens betydelse (1852. En del af upplagan har titeln Om filosofiens supremati enligt Hegelska systemet), Det Hegelska systemet och den spekulativa etiken (1853), Menniskans naturlif i förhållande till det andliga lifvet (1855), I hvad afseende är Hegel pantheist? (1851) och Den dogmatiska rationalismens strid mot den spekulativa filosofien (1857; stridsskrifter mot Ribbing), Den praktiska filosofiens förhållande till den teoretiska (1859), Kritik öfver den Boströmska filosofien (1859--60), Lärobok i den formella logiken (1863, 3:dje uppl. 1871), Anmärkningar vid Herbarts filosofiska system (Kalmar läroverks progr. 1866), Den gamla och den nya tron (Sv. tidskr. 1874; med anledn. af "Der alte und der neue glaube" af D. F. Strauss) samt Skandinavien und Deutschland (1876, på svenska 1877 under titel "Skandinavien och Tyskland"), i hvilket arbete förf. söker ådagalägga den skandinaviska nationalitetens sjelfständiga ställning och betydelse i förhållande till den tyska.
Borelli, Giovanni Alfonso, italiensk lärd, f. 1608 i Neapel, d. 1679 i Rom, var professor i matematik först i Florens och sedan i Pisa samt flyttade 1668 till Messina och något senare till Rom, der han kom i stor ynnest hos drottning Kristina. Han utvecklade de af Galilei grundlagda teorierna inom statiken och hydrostatiken samt blef, inom läkarekonsten, stiftaren af den iatro-matematiska skolan. Han egnade sig äfven med ifver åt astronomiska forskningar och tyckes hafva varit den förste, som betraktade kometbanorna såsom paraboliska. Bland hans många arbeten utmärker sig särskildt det klassiska verket De motu animalium (1680--81), i hvilket han på djurens rörelser tillämpar häfstångslagen.
Boren, insjö i Östergötland. Han är omsluten af Aska och Bobergs härad, är omkr. 1 mil lång och 1/8--1/3 mil bred samt har ett ytinnehåll af 28 qv.-kilom. (0,242 qv.-mil) och en höjd öfver hafvet af 72,5 m. (245 f.). Den södra stranden är i det hela jämn och slät, den norra är jämförelsevis högländ, och från denna har man en vidsträckt utsigt öfver trakten. Vid stränderna är vattnets djup ej särdeles stort,
Källa: Project Runeberg ·
