Sida 605
Bruna färger. Såsom brun målarefärg nyttjas en mängd ämnen
Brukshjelpen, kamer. Se Byggningshjelpen.
Bruks-societeten, samtlige representanterna för de bruk, som äro delaktiga i det 1747 stiftade Jernkontoret och hvilka hvart tredje år samlas i Stockholm till allmän ordinarie sammankomst, s. k. jernkontors-riksdag. Se Jernkontoret.
Bruks-år. Med hänsyn till arbetarnas flyttningstid lät man förr vid bruken i Sverige räkenskapsåret omfatta tiden från och med d. 1 Nov. till och med d. 31 Okt. Denna tid kallades ett bruks-år (smidesår). Nu mera föras räkenskaperna äfven vid bruken nästan öfverallt efter kalenderår.
Brukterer (Lat. bructeri), en germansk folkstam i norre delen af nuv. Westfalen och tillgränsande delar af Holland, intill Yssel. Bruktererna togo en liflig del i Tysklands befrielsekrig under Arminius, men blefvo snart åter kufvade. Vida berömd var deras sierska Welleda. Namnet brukterer uppdyker sista gången på kejsar Konstantins tid.
Brulez [bryle], Gace, fransk skald, som täflar med Richard Wace om äran att hafva författat Le roman du chevalier au lion. Jfr Ivan Lejonriddaren.
Bruljera och Bruljeri. Se Brouillera.
Brulliot [bryliå], Franz, tysk konstskriftställare, f. 1780 i Düsseldorf, egnade sig först åt kopparstickarekonsten och flyttade 1805 till München, der han 1822 blef konservator för den kongl. kopparstickssamlingen, som han betydligt ökade samt ordnade efter skolor. Död 1836. Hans Dictionnaire des monogrammes (1817--18) utkom, jämte Table générale des monogrammes (1820), i en ny, omarbetad upplaga 1832--34.
Brumaire [brymär], Fr. (af Lat. bruma, vintersolståndet), "dim-månaden", den andre månaden i franska republikens kalender. Den omfattade tiden från d. 23 Okt. till d. 21 Nov. Historiskt ryktbar är i synnerhet d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799), då Napoleon störtade direktorium och blef förste konsul.
Brumath l. Brumpt, stad i Nedre Elsass, landtkretsen Strassburg. Omkr. 5,600 innev. I granskapet finnas romerska fornlemningar.
Brumstämma, sångstämma, som genom ett brummande med sluten mun (con bocca chiusa) ackompanjerar en melodi. A. L.
Brun, en af Harald Hildetands krigshöfdingar. Han framställes i sagan såsom en högst tvetydig person, hvilken underblåste ovänskapen mellan sin konung och Sigurd Ring och i hemlighet understödde den senare. I Bråvalla slag framträdde hans förräderi ohöljdt, då han med klubbslag dödade den blinde Harald, som på sin stridsvagn rusade in bland fienderna. Folket trodde, att det var Oden sjelf, som i B:s gestalt tog den gamle konungen af daga för att hemta honom upp till sig.
Brun, Friederike Sophie Kristiane, född Münter, tysk författarinna, f. 1765 i Sachsen-Gotha, kom som barn jämte sin fader, psalmförfattaren B. Münter, till Köpenhamn, der hon 1783 blef gift med en rik tysk köpman. Hennes hus
var en samlingsplats för den danske hufvudstadens snillen. Under resor hade hon dessutom gjort personlig bekantskap med sin tids ryktbaraste literära personligheter i främmande land. Hennes flesta arbeten äro resebeskrifningar: Prosaische schriften (1799--1801), Episoden (1807--09), Römisches leben (1833) och Briefe aus Rom (1816; till hennes broder, biskop Münter). Död i Köpenhamn 1835.
1. Brun, Johan Nordal, norsk prest och författare, f. 1745 i Bynässet vid Trondhjem, blef 1772 kapellan i sin födelseort, men förflyttades redan 1774 till Bergen, der han tillbragte återstoden af sitt lif -- från 1804 såsom biskop i Bergens stift. Död 1816. B. intog på sin tid såsom författare till tragedierna Zarine (1772) och Einer Tambeskjälver (s. å.) samt de i Norge mycket omtyckte sångerna For Norge, kampers födeland och Boer jeg på det höje fjäld m. fl. ett ganska betydande rum inom den dansk-norska literaturen. "Zarine" är hållen fullkomligt i den franska tragedistilen och var det första sorgespel, som gick öfver den danska scenen, samt gaf den närmaste anledningen till Wessels berömda parodi "Kjärlighed uden strömper". B. åtnjöt stort anseende som andlig talare och som psalmdiktare. Som en trons väldige kämpe mot den inbrytande rationalismen gjorde han sig i hög grad förtjent om statskyrkan i Norge. I Bergen blef han den medelpunkt, kring hvilken allt rörde sig. 1807--14 var det framför allt B., som upprätthöll den fosterländska stämning, hvilken då utmärkte staden, och 1814 var han en af Kristian Fredriks ifrigaste anhängare. Bergensernas anti-svenska tänkesätt vid denna tid berodde till stor del på B., som i sina politisk-religiösa predikningar gaf luft åt sin glödande hänförelse. Efter föreningen fann han sig emellertid i det skedda och närmade sig Karl Johan, som visade sig värdera detta tillmötesgående. Efter B:s död lät kronprinsen uppresa en minnesvård öfver honom i Bergens domkyrka. (Jfr "Gammelt nyt om & af biskop Johan Nordal Brun", utg. af J. N. Brun, 1877.) Y. N.
2. Brun, Svend, den förres sonson, norsk prest, f. i Bergen 1812, har sedan 1851 varit anställd i Kristiania, der han 1858 blef kyrkoherde i Trefoldigheds församling. Han är en af Norges mest ansedde prester och har särskildt som talare ett stort namn. Han har varit ordförande vid flere skandinaviska kyrkomöten. Y. N.
Brun, Malte Konrad, dansk skald. Se Bruun.
Brun [bröng], Charles le, fransk målare. Se Lebrun.
Bruna färger. Såsom brun målarefärg nyttjas en mängd ämnen. t. ex. umbra, kölnisk umbra, sepia, ockra, vad och kopparbrunt. Umbra kallas äfven turkisk, siciliansk eller cyprisk umbra. Den består af lera med jernoxid och manganoxidhydrat. Kölnisk umbra, som äfven benämnes kassel-, van Dyks- eller eisenach-brunt eller spanskt brunt, utgöres af jordartadt brunkol. Sepia är den torra substansen i en brun vätska, som bläckfisken utsprutar, när han
Källa: Project Runeberg ·
