Sida 637
Bränvinslagstiftning
fastställd "Ordningsstadga för bränvinsbrännerierna".
Verkan af den nya lagstiftningen visade sig särdeles kraftig. I stället för det stora antalet små, öfver hela landet spridda husbehofsbrännerier är numera tillverkningen samlad uti ett mindre antal fabriker, inom hvilka densamma utöfvas på ett långt ändamålsenligare sätt och med ett bättre tillgodogörande af råämnena, än hvad förut kunde ske. Sålunda utgjorde bränneriernas antal år 1861 allenast 590 och hade under tillverkningsåret 1875--76 ytterligare nedgått till 411. Sjelfva beloppet af tillverkningen, som förut enligt de visserligen högst osäkra uppgifterna utgjorde minst 30 mill. knr (785,100 hektol.) årligen, nedgick så, att det 1861 i rundt tal utgjorde 14,007,000 knr (367,830 hektol.) och har sedan varierat mellan 8,540,000 (223,446 hektol.), som det utgjorde 1867--68, och 19,809,000 knr (518,172 hektol.), som det utgjorde 1874--75. Under de senaste fem tillverkningsåren har bränvinstillverkningen utgjort:
1871/72 vid 426 brännerier 16,523,000 knr 1872/73 " 431 " 16,603,000 " 1873/74 " 426 " 17,383,000 " 1874/75 " 422 " 19,809,000 " 1875/76 " 411 " 19,378,000 " 1876/77 " 410 " 19,595,000 " (100 knr = 2,617 hektol.)
Hela beloppet af från 1854 till d. 1 Okt. 1876 inom landet tillverkadt bränvin uppgår till något öfver 300 mill. knr (7,851,000 hektol.), för hvilket i tillverkningsafgift till statsverket influtit i det allra närmaste 200 mill. kr. Kostnaderna för kontrollen och redovisningen utgör mellan 2 och 3 proc. af bruttoinkomsten.
Såsom råämne för tillverkningen användes nästan uteslutande produkter af det inhemska jordbruket, och var åtgången af rå-ämnen under tillverkningsåret 1875--76 i afrundade tal:
734,000 ctr (31,162,770 kilogr.) diverse spanmål, 11,230,000 kubf. (3,482,000 hektol.) rotfrukter, 11,500 ctr (488,850 kilogr.) hvitbetsmelass och 5,800 ctr (240,000 kilogr.) renlaf.
För tillverkningens drifvande användes s. å. 52 ångmaskiner om tillsammans 460 hästkrafter samt 466,500 dagsverken. Såsom bränsle åtgick
54,000 mått ved om 100 kubf. 355,000 "torf "10 " 40,000 " stenkol "10 " (1 kubf. = 0,26 hektol.)
1855 års lag innehåller nya stadganden äfven om försäljning af bränvin, och dessa stadgar äro i sina väsentligaste delar ännu gällande; den senaste förordningen i ämnet utfärdades d. 18 Sept. 1874. Genom nämnde lag höjdes det minsta belopp bränvin, som af enhvar utan särskildt tillstånd får afyttras, till 15 knr (39 liter). Den egentliga krogrörelsen, eller utskänkningen, som den numera kallades, skildes från minuthandeln derigenom att idkaren af den förra fick rättighet att såväl till afhemtning som till förtäring på stället sälja huru litet som hälst, hvaremot minuthandlaren fick sälja endast till afhemtning och ej mindre än en half kanna. Försäljningsafgiften gjordes beroende af den qvantitet bränvin, som
kunde afyttras, och bestämdes till 12 sk. b:ko (numera 40 öre) för kannan vid utskänkning och 8 sk. b:ko (25 öre) för kannan vid minuthandel. De källaremästare, schweizeri-idkare m. fl., hvilka, när den nya författningen trädde i kraft, innehade burskap å sina handteringar, bibehöllos fortfarande vid sin utskänkningsrätt. Likaledes äro de gästgifverier å landet, å hvilka vid nämnda tid utskänkning egde rum, för en viss begränsad tid bibehållna vid denna rätt, dock i båda fallen mot en afgift, som bestämmes af taxeringskomitéerna. Vid fråga om nya rättigheters meddelande skola yttrande och förslag till K. Maj:ts befallningshafvande afgifvas, i städerna af magistraten, efter kommunalstyrelsens hörande, och å landsbygden af kommunalmyndigheterna. Bifaller K. Maj:ts befallningshafvande framställningen, skola de sålunda medgifna rättigheterna i allmänhet utbjudas på auktion för en tid af högst tre år. Anbuden pröfvas och antagas med afseende ej endast å afgiftens belopp, utan äfven å de bjudandes behörighet och tjenlighet. I stad kan hela handeln utan anställande af auktion öfverlåtas åt ett bolag, men detta får icke sjelf förfoga öfver den uppkomna behållningen, utan skall med denna förfaras såsom med de öfriga försäljningsafgifterna (se nedan). Utom nämnda s. k. "ständiga" rättigheter eger K.Maj:ts befallningshafvande att för kortare tid än ett år medgifva "tillfälliga" dylika, näml. vid läger, badorter, å passagerare-ångfartyg m. m., och blir afgiften för dylik rörelse bestämd af taxeringskomitéerna. Icke häller rättigheten att sälja 15--100 knr är numera fri, utan beror erhållandet af sådan på medgifvande från såväl kommunalstyrelsen som K. Maj:ts befallningshafvande. Någon afgift erlägges dock ej för rätt till dylik s. k. mindre partihandel.
Af samtliga inflytande försäljningsafgifterna, såväl i städerna som å landsbygden, skall för hvarje län en femtedel tillfalla landstinget, och en femtedel hushållningssällskapet. De återstående tre femtedelarna tillfalla staden, om de influtit i stad; men om de influtit å landsbygden, inbetalas de till landtränteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet fördelas på länets samtliga socknar i förhållande till hvarderas folkmängd. Stad, hvilken ej deltager i landsting, bibehåller den femtedel, som eljest skulle hafva erlagts till landstinget. I Stockholm får staden hela den der inflytande försäljningsafgiften. Försäljningsåret räknas i stad från d. 1 Okt. till samme dag det näst följande året, och å landsbygden från d. 1 Nov. Lagen innehåller dessutom föreskrifter om sättet för rättigheternas utöfning, ansvarsbestämmelser m. m.
Inom åtskilliga kommuner äro de inflytande försäljningsafgifterna numera en bland de förnämsta inkomstkällorna. Dessa medel utgjorde sålunda i rundt tal för nedanstående försäljningsår:
inom städerna. å landsbygden. 1872/73 1,821,500kr. 191,500 kr. 1873/74 1,964,900 " 224,900 " 1874/75 3,393,000 " 269,500 " 1875/76 4,170,200 " 293,400 "
Källa: Project Runeberg ·
