Bibliotek (af Grek. biblion, bok, och theke, förvaringsrum) betecknar såväl en förvaringsort för böcker (boksal, bokrum) som sjelfva boksamlingen. Ordet nyttjas äfven såsom gemensam titel på en serie eller samling af skrifter med likartadt innehåll ("Historiskt bibliotek", "Bibliotek i populär naturkunnighet", "Romanbibliotek" o. s. v.). Under medeltiden kallades under stundom bibeln för "biblioteket", såsom innehållande hela samlingen af de heliga skrifterna. -- Det äldsta bibliotek, hvarom vi hafva någon underrättelse, är det, som konung Osymandyas i Egypten säges hafva anlagt i Memphis och öfver hvars ingång han hade låtit sätta orden: "Läkedom för själen". De månge papyrusrullar, som blifvit funna i de egyptiske grafkamrarna, vittna om tillvaron af flere egyptiska bibliotek. Bland dessa blef det Alexandrinska biblioteket mest frejdadt och egde längst bestånd (till 47 f. Kr.). Till Alexandria fördes sedermera äfven biblioteket i Pergamus (anlagdt omkr. 190 f. Kr.), hvilket, innehållande omkr. 200,000 vol., af Antonius skänktes (36 f. Kr.) till drottning Kleopatra, men blef lågornas rof 391 e. Kr. Hos hebreerna funnos handskriftsamlingar vid templen. Ursprungligen omfattade dessa samlingar endast de heliga skrifterna; men dermed förbundos sedermera äfven böcker af annat innehåll, såsom förhållandet torde hafva varit både med det af Nehemia anlagda och det af Judas Maccabaeus återupprättade biblioteket i Jerusalems tempel. I Persien omtalas af forntida författare Achaemenidernas bibliotek i Susa. Tillvaron af ett eget slags bibliotek i Assyrien tyckes vara ådagalagdt genom den stora mängd af med kilskrift fullristade lertaflor och cylindrar, hvilka anträffats i Ninives ruiner och af hvilka 30,000 blifvit förda till British museum. I Grekland lär Peisistratos (d. 527 f. Kr.) i Athen hafva anlagt den första offentliga boksamlingen, hvilken berättas hafva blifvit bortförd af Xerxes, men af Selevkos Nikator (d. 281 f. Kr.) återgifven åt athenarna. Af enskilda boksamlingar sägas Euklides', Euripides' och i synnerhet Aristoteles' hafva varit ganska betydliga. Den sistnämndes lär, efter åtskilliga öden, hafva hamnat hos Sulla i Rom. I denne stad anlade Aemilius Paullus, efter Makedoniens eröfring, af det der vunna bytet ett bibliotek, och sedermera blef det en modesak för Roms stormän att ega ett sådant. Cicero, Atticus och Varro hade stora boksamlingar. Bland det byte, som Lucullus bemäktigade sig under fälttåget i Asien, var äfven en stor mängd böcker, hvilka han förenade till ett bibliotek. Detta säges hafva varit tillgängligt för allmänheten. Caesar hade för afsigt att anlägga ett offentligt bibliotek i Rom, men hindrades af döden. Först under Augusti tid kom ett sådant till stånd, när Asinius Pollio 36 f. Kr. anlade ett bibliotek, hvartill allmänheten hade tillträde vissa tider på dagen. Augustus anlade dessutom två bibliotek i Rom: det ena (Octaviana), brann upp under Titus, men återupprättades under Domitianus; det andra (Palatina), som omfattade både grekiska och latinska författare samt fick sin plats i Apollos tempel på Palatinske kullen (28 f. Kr.), egde bestånd, tills Gregorius den store (d. 604) lät förstöra alla hedniska författares skrifter. Af de bibliotek, som anlades under de följande kejsarna, förstördes många vid den eldsvåda, som under Nero år 64 hemsökte Rom. Enligt Publius Victors uppgift funnos i 4:de årh. 28 offentliga bibliotek i nämnde stad; men både dessa och de boksamlingar, som tillhörde enskilda personer, skingrades och förstördes under folkvandringarna. Efter 3:dje årh. började äfven de kristne att anlägga boksamlingar. De ansenligaste bland dessa voro: i Asien det af Julius Africanus grundade och af Eusebius till 30,000 band ökade biblioteket i Caesarea, i Afrika biblioteket i Hippo samt i Europa det af Konstantin den store anlagda och af såväl Julianus Apostata som Theodosius d. y. ökade biblioteket i Konstantinopel, hvilket lär hafva uppgått till 100,000 band, när det under kejsar Zenos tid (d. 491) ödelades genom eldsvåda. Under medeltiden voro klostren nästan de enda ställen, der böcker samlades och förvarades. I synnerhet förvärfvade sig vissa munkordnar (benediktinerna, cistercienserna m. fl.) stor förtjenst om literaturen, i det de gjorde till sin pligt att afskrifva, samla och bevara de kringspridda böckerna. Sålunda uppstodo småningom bibliotek i de flesta klostren, bland hvilka särskildt må nämnas Monte Casino och det för sin tillverkning af palimpsester (se d. o.) sorgligt ryktbara klostret i Bobbio, vidare klostren i S:t Germain des Près, Fleury, Clugny, S:t Gallen, York, Cambridge, Durham m. fl. Under Karl den stores tid anlades bibliotek i Corvey, Hersfeld, Fulda m. fl. st. Påfven Sylvester II (d. 1003) använde hela sitt inflytande för att från alla land samla böcker i Rom. I Byzantinska riket stiftade såväl Basilius Macedo (d. 886) som Komnenerna (i slutet af 1000--talet) flere bibliotek, bland hvilka det på Athos befintliga var det märkligaste. Hos araberna lär i de fleste hufvudstäderna, såsom Bagdad (der flere bibliotek grundades af Al-Mamun,813--33), Bokhara, Alexandria, Kairo m. fl., bibliotek hafva funnits, bland hvilka det, som tillhörde den siste fatimidiske kalifen i Kairo, Aladid, torde hafva varit det ansenligaste, med, såsom det berättas, mer än 2,000,000 bd. I Spanien funnos under 12:te årh. 70 offentliga bibliotek, bland dem ett i Cordova, som lär hafva egt 250,000 bd. Efter de klassiska studiernas återupplifvande i Italien började man med ifver anlägga boksamlingar, hvilka hufvudsakligen bestodo af de klassiske författarnas arbeten. Petrarca, Boccaccio m. fl. voro ifriga boksamlare; furstarna satte en ära i att hafva bibliotek, och deras exempel följdes sedermera af andra. När universiteten uppstodo, bildades äfven vid dem bibliotek, hvilka snart kunde i rikedom mäta sig med dem, som grundats af furstar, såsom af Karl V i Paris (Louvre), Mediceerna i Florens, påfven Nikolaus V i Rom (Vatikan-biblioteket) och konung Mattias Corvin i Ofen. Det sistnämnda biblioteket skingrades, när turkarna 1526 intogo denne stad. Med boktryckeri-konstens uppfinning, hvarigenom samlandet af böcker betydligt underlättades, började ett nytt tidsskede för biblioteken, och när genom reformationen klostren upphäfdes, kom en mängd mindre boksamlingar att sammanslås med de större biblioteken vid universiteten och i de större städerna. De flesta bland Europas nuvarande större bibliotek blefvo grundlagda under 16:de och 17:de årh. Rörande de särskilda bibliotekens uppkomst och historia må hänvisas till Petit Radel, "Recherches sur les bibliothèques anciennes et modernes" (1819), Edwards, "Memoirs on libraries" (1859), Petzholdt, "Adressbuch der deutschen biblioteken" (1848, ny uppl. 1874--75) och "Report on public libraries in the United states of America" (2 bd, 1876), m. fl.
De f. n. betydligaste biblioteken äro följande, nämligen i England: det som finnes i British museum i London (mer än en million böcker), Bibliotheca Bodleiana i Oxford (260,000 bd och 22,000 handskr.) och universitets-biblioteket i Cambridge (200,000 bd och 3,200 handskr.); i Frankrike: Bibliothèque nationale (1,700,000 bd, 80,000 handskr., 1,000,000 kopparstick och kartor), Bibliothéque de l'arsenal (200,000 bd och 8,000 handskr.), Bibliothèque Mazarine (200,000 bd och 4,000 handskr.) samt Bibliothèque S:te Geneviève (160,000 bd och 35,000 handskr.); i Spanien: kongl. biblioteket i Madrid (200,000 bd och 3,000 handskr.) samt i Escurial (40,000 bd och 5,000 handskr.); i Portugal: kongl. biblioteket (80,000 bd); i Italien: Vatikan-biblioteket i Rom (100,000 bd och 25,000 handskr.), Ambrosianska biblioteket i Milano (100,000 bd och 4,600 handskr.), Biblioteca nazionale (f. d. Borbonica) i Neapel (200,000 bd och 4,000 handskr.), universitets-biblioteket i Bologna (105,000 bd och 6,000 handskr.), Biblioteca Mediceo-Laurentiana i Florens (inga tryckta böcker, men 6,000 handskr.) samt Biblioteca nazionale i Florens (214,600 bd, bildadt 1862 genom sammanslagning af det Magliabecchiska och det Palatinska biblioteket), San-Marco-biblioteket i Venezia (104,000 bd och 10,000 handskr.) m. fl.; i Tyskland: kongl. biblioteket i München (800,000 bd, 13,000 inkunabler, 400,000 dissertationer och broschyrer och 24,000 handskr.), Berlin (700,000 bd och 15,000 handskr.), kejserl. biblioteket i Wien (400,000 bd, 6,500 inkunabler samt 20,000 handskr.), kongl. biblioteket i Dresden (ett af Tysklands f. n. bäst ordnade bibliotek, 500,000 bd, 400,000 dissertationer, 30,000 kartor och 4,000 handskr.), storhertigliga biblioteket i Darmstadt (380,000 bd, 75,000 dissertationer och 3,000 handskr.), universitets-biblioteken i Göttingen (400,000 bd och 5,000 handskr.) och Leipzig (350,000 bd och 4,000 handskr.), kongl. biblioteket i Stuttgart (300,000 bd, 120,000 dissertationer och 3,700 handskr.), biblioteken i Heidelberg och Hamburg (hvardera med omkring 300,000 bd) samt det yngsta, det efter 1870--71 års krig bildade, universitetsbiblioteket i Strassburg, hvilket i Jan. 1875 redan egde 370,360 bd. -- Af öfriga europeiska bibliotek må slutligen nämnas biblioteken i Basel (100,000 bd och 4,000 handskr.), i Haag (100,000 bd och 2,000 handskr.), universitets-biblioteket i Leyden (70,000 bd och 3,000 handskr.), i Brüssel (205,000 bd och 19,700 handskr.); i Athen (100,000 bd), nationalmusei bibliotek i Pest (180,000 bd) samt kejserl. biblioteket i Petersburg (1,000,000 bd och 21,000 handskr.). I Nord-Amerikas Förenta stater, der 1876 funnos 3,682 bibliotek, hvilka egde 300 bd eller derutöfver, äro följande de största: Kongress-biblioteket i Washington (300,000 bd), Bostons offentliga bibliotek (300,000 bd), Harward college's i Cambridge i Massachusetts (227,000 bd) samt i New-York Astor library (152,000 bd) och Mercantile library (160,000 bd).
I Danmark äro det store kongelige bibliotek och universitetsbiblioteket de förnämsta boksamlingarna. Det förstnämnda grundlades af Fredrik III på 1660-talet och inrymdes 1673 i dess n. v., för detsamma då särskildt uppförde byggnad, hvilken sedermera dock blifvit betydligt utvidgad. Bland större enskilda boksamlingar, som dermed införlifvats, må nämnas den Thottska (1785--92, omkr. 72,000 bd) och P. F. Suhms (1796, omkr. 100,000 bd). Det kongel. biblioteket blef 1793 tillgängligt för allmänheten. Sedan 1697 har det haft rättighet att bekomma ett visst antal friexemplar af allt som tryckes i Danmark och bilanden, först 5, så 3 och nu 2. Det eger f. n. omkr. 470,000 bd tryckta skrifter och omkr. 20,000 handskr., bland hvilka finnes den enda kända pergament-handskriften af Saemunds Edda ("codex regius") och en samling skrifter på páli- och singalesiska språken, en af de största i Europa, hemförd af Rask 1823. -- Ett universitetsbibliotek tyckes hafva funnits i Köpenhamn redan 1482. Det ökades småningom betydligt genom donationer (af Kristian IV m. fl.) och utgjorde 35,000 bd, när det 1728 förstördes genom en eldsvåda. Genom gåfvor af Kristian VI, Rantzau, Arne Magnussen m. fl. upprättades 1732 å nyo ett universitetsbibliotek, hvilket sedermera betydligt ökats genom inköp, gåfvor och, från 1753, genom friexemplar af alla i Köpenhamn och, från 1821, af alla i hela landet tryckta skrifter. 1860 inrymdes det i en enkom för detsamma uppförd lokal. 1867 förenades dermed större delen af det Classenska biblioteket (8,000 bd), och f. n. eger det 200,000 bd samt 4,000 handskr., bland hvilka särskildt böra nämnas den arnemagneanska samlingen af isländska handskrifter, den i sitt slag förnämsta, samt de af Rask hemförda zend- och pelvi-handskrifterna.
I Norge är universitetsbiblioteket i Kristiania det förnämsta. Det stiftades 1811, samtidigt med universitetet, af Fredrik VI och erhöll 30,000 bd dupletter ur det Store kongel. bibliotek i Köpenhamn, den af konungen inköpta Colbjörnsenska boksamlingen (3,000 bd), Rumohrska samlingen (2,100 bd) och en boksamling på 15,000 bd, hvilken Halvor Andersen 1807 hade testamenterat till ett blifvande universitet i sitt fädernesland. Derjämte införlifvades med universitetsbiblioteket bergsseminariets i Kongsberg boksamling (1,000 bd). F. n. räknar det omkr. 210,000 bd och 1,100 handskr. Af öfriga norska bibliotek må nämnas: det Deichmanska i Kristiania (omkr. 13,000 bd), 1780 testamenteradt till denne stad af Deichman; vidare det bibliotek, som tillhör det Kongel. norske videnskabers selskab i Trondhjem (omkr. 50,000 bd, jämte flere handskr.), Museibiblioteket i Bergen (22,000 bd), bildadt (1869) hufvudsakligen af bibliotekarien P. Botten-Hansens efterlemnade boksamling; biblioteken i Arendal (12,000 bd), Fredrikshald (9,000 bd) samt de med de större läroverken (hvaribland t. ex. Kristiania katedralskola eger 20,000 bd) m. fl. institutioner förenade mindre biblioteken.
I Finland är universitetsbiblioteket i Helsingfors det förnämsta; det gamla universitetsbiblioteket i Åbo, grundlagdt 1640, som 1827 bestod af 40,000 bd, förstördes till störste delen under den brand, som då öfvergick staden. De 830 bd, som räddades, utgjorde, jämte den till Helsingfors stad förut skänkta Calonii boksamling, grundstommen till det bibliotek, som efter det finska universitetets flyttning till Helsingfors bildades vid detsamma. Genom inköp af större boksamlingar, ss. bl. a. (1837) den ryske ministern Suchtelens samling af disputationer från de svenska universiteten, och genom betydande gåfvor, bl. a. från ryska regeringen den rika Alexandrovska boksamlingen (24,000 bd) och bonden Matts Pohto's dyrbara samling af äldre finska tryck, växte biblioteket hastigt och eger f. n. omkr. 120,000 bd. Det får ett exemplar af alla i Finland tryckta böcker och ett exemplar af allt, som tryckes i Ryssland på andra språk än ryska och polska, hvaraf ett exemplar i stället tillfaller det ryska biblioteket i Helsingfors, som f. n. har omkr. 30,000 bd. Af öfriga bibliotek i Finland märkes Studentbiblioteket (omkr. 20,000 bd), hvilket leder sitt ursprung från de 1852 upplösta studentafdelningarnas boksamlingar, förutom handbiblioteken vid museer, observatorier och läroverk.
Sveriges äldsta bibliotek är utan tvifvel det, som tillhörde Lunds domkyrka, hvilken redan 1124 af en diaconus, Ulf Björn, fick såsom gåfva bl. a. åtskilliga böcker. Denna boksamling ökades under de följande århundradena genom flere gåfvor, bland hvilka i synnerhet ärkebiskop Andreas Sunessons (d. 1228) var stor och dyrbar. Numera finnes dock af allt detta högst litet, kanske intet, i behåll. Såsom det dernäst äldsta torde kunna nämnas Sigtuna klosterbibliotek, dit biskop Tomas i Finland (d. 1248) och Israel Erlandsson (d. 1332) m. fl. skänkte flere dyrbara skrifter. Det enda man vet om denna samlings senare öden är, att Upsala universitetsbibliotek nu eger flere böcker, som tillhört densamma. I Stockholm omtalas kort efter grundandet af ett franciskan-kloster på Gråmunkeholmen (nuv. Riddarholmen), omkr. 1270, ett dit hörande bibliotek, som 1348 af klosterbrodern Jacobus Magnus erhöll flere böcker och 1489 hade till "custos et gardianus" teologie doktorn Canutus Johannis, hvilken iståndsatte biblioteket och äfven skänkte dit flere böcker. Det ökades sedermera genom gåfvor under hela medeltiden, och tyckes hafva fått förblifva orubbadt äfven efter Vesterås recess (1527), då det indrogs till kronan. Då nämligen Johan III 1576 upprättade det under jesuiternas ledning ställda Gymnasium regium, skänkte han dit det gamla klosterbiblioteket, som sedermera ökades med böcker, hopsamlade från alla håll, bl. a. från Upsala universitetsbibliotek, hvaröfver presterskapet vid Upsala möte 1593 framburo sina klagomål. När jesuiterna, 1585,
måste lemna Sverige, medtogo de till Riga och Braunsberg en stor del af detta bibliotek (af dem först kalladt "Bibl. societatis Jesu in Suecia", sedermera ändradt till "Bibi. soc. Jesu in Braunsberga"). Större delen af det bortröfvade återtogs likväl af Gustaf II Adolf, som, efter eröfringen af Riga och Braunsberg, öfverlemnade det, jämte en mängd andra der tagna böcker, till Upsala universitets bibliotek.
I Vadstena kloster bildades kort efter dess anläggning (omkr. 1384) ett bibliotek, som under följande tider betydligt ökades genom afskrifter och inköp utomlands. Äfven efter reformationens införande fick det blifva qvar i klostret, tills Gustaf I 1543 lät bortföra det, man vet icke hvarthän. Handskrifter, som tillhört detsamma, finnas ännu i behåll såväl i Kongl. biblioteket i Stockholm som i Upsala universitetsbibliotek. -- I Upsala fans fordom i ärkebiskopshuset ett särskildt bibliotek, hvilket 1369 bestod af omkr. 100 arbeten. Det införlifvades sedermera med domkyrkans boksamling, hvilken troligen grundats kort efter denna kyrkas grundläggning, ty redan 1278 skänktes dit, såsom det berättas, af domprosten Bero och 1292 af kaniken Hemming flere skrifter. 1695 fans biblioteket ännu qvar, men bestod då endast af 211 böcker och 4 handskrifter. Sedermera blef det införlifvadt med Upsala universitetsbibliotek. Af öfriga boksamlingar, som under medeltiden funnos vid klostren och domkyrkorna, torde här blott böra nämnas den, som tillhörde franciskanklostret i Visby, hvilken skall hafva varit ganska rik (omkr. 2,000 arbeten) och hvars lokal 1442 måste utvidgas; alla spår af densamma äro dock numera försvunna.
Af Sveriges nuvarande bibliotek är Kongl. biblioteket det förnämsta. Redan på Gustaf I:s tid fans ett sådant, troligen grundadt af konungen sjelf, och detta ökades af den bokälskande Erik XIV, öfver hvars bibliotek en af "doctor Benct" och Rasmus Ludvigsson 1568 upprättad katalog ännu finnes i behåll (aftryckt i Handl. rör. Skandinaviens historia del. 27: 380). Johan III skänkte hela detta bibliotek, jämte många bland de af honom sjelf inköpta böckerna, 1576 till Gymnasium regium. Genom en fransman, La Porte, lär han dock sedermera hafva samlat ett nytt bibliotek, hvilket troligen utgjorde grunden till det, som 1611 anförtroddes åt Johannes Buraei vård. Gustaf II Adolf lär 1621 hafva skänkt en del af kongl. biblioteket till Upsala universitet. 1634 utnämndes mäster Lars Fornelius till bibliotekarie "öfver våre och kronans bibliotek, såväl det gamla som det nya", med hvilket sistnämnda ord torde åsyftas den del af det i Würzburg 1631 tagna biskopliga biblioteket, som behölls i Stockholm för drottning Kristinas räkning. Dermed förenades de 1642 tagna Olmütz-biblioteken, och 1649 det i Prag tagna kongl. biblioteket. Af det sålunda betydligt ökade kongl. biblioteket medtog drottning Kristina större delen, då hon 1654 lemnade Sverige. Genom krigsbyten förstorade Karl Gustaf betydligt bibliotekets samlingar, hvilka genom köp ytterligare tillväxte. Vid den store slottsbranden 1697 gingo de dock till störste delen förlorade (17,386 bd, och 1,103 handsk.), så att endast omkr. 6,700 bd och 283 handskr. återstodo. Derefter inrymdes Kongl. biblioteket i det ena adliga palatset efter det andra, tills det 1768 fick den lokal (i nordöstre slottsflygeln), som det fortfarande innehar.
Efter Antiqvitets-arkivets upphörande (1780) erhöll Kongl. biblioteket större delen af dess samlingar, 1792 fick det Gustaf III:s enskilda bibliotek (14,500 bd) och 1796 Gustaf IV Adolfs (7,500 bd), så att det 1814 bestod af omkr. 40,000 bd. -- Genom 1661 års kansliordning och k. förordn, d. 5 Juli 1684 stadgades, att Kongl. biblioteket skulle få ett exemplar af allt, som trycktes i Sverige. Detta stadgande inrycktes i nu gällande tryckfrihetsförordning (se Arkivexemplar). Det årliga anslaget till inköp och bindning af böcker, hvilket från 1788 utgjorde 155 rdr 26 sk. 8 rst b:ko, bestämdes 1799 till 500 rdr b:ko och 1801 till 1,000 rdr b:ko; 1823 höjdes det till 3,000 rdr b:ko och 1844 till sitt nuv. belopp, 12,000 kronor. Genom detta anslag äfvensom genom åtskilliga större gåfvor -- bl. a. Engeströmska boksamlingen (1864, 14,000 bd), biblioteken å Drottningholm (1863, 3,000 bd) och Gripsholm (1866, 1,600 bd), Netzelska donationen (1,000 bd), den af staten 1873 inköpta Karl XV:s enskilda boksamling och Rosersbergs bibliotek (30,000 bd, hvaraf äfven delar tillfallit biblioteken i Upsala och Lund) -- har Kongl. biblioteket så tillvuxit, att det f. n. eger omkr. 200,000 bd (utom den betydliga samlingen af broschyrer, kartor och planscher) samt 8,000 handskr. Bland dessa må nämnas: samlingen af isländska handskr. (254 bd, hvilken, näst den arnemagneanska i Köpenhamn, är den förnämsta man känner; den af Jón Sigurdsson 1844 deröfver uppgjorda katalogen utgafs af A. I. Arwidsson 1848) samt de britiska och franska handskrifterna (hvaröfver G. Stephens 1847 utgaf en katalog) och slutligen de märkvärdiga Codex aureus och Gigas librorum (se d. o.). -- Kongl. bibliotekets hittills begagnade lokal har redan länge varit för liten och medel anvisades derför 1870 till en särskild byggnad åt detsamma. Denne byggnad, som uppfördes 1871--77 i Humlegården efter ritning af G. Dahl, består helt och hållet af sten och jern samt är beräknad att rymma mer än en half million böcker. Man hoppas, att under innev, års (1877) lopp kunna dit öfverflytta bibliotekets samlingar.
I Stockholm finnas för öfrigt flere specialbibliotek, såsom Kongl. Vetenskaps-akademiens, för naturvetenskaperna (40,000 bd), Karol. mediko-kirurgiska institutets, för medicin (18,000 bd), Tekniska högskolans, för teknologi och matematiska vetenskaper (20,000 bd), Statistiska centralbyråns, i statistik (15,000 bd), Riksdagens, i politik, statsvetenskap och juridik m. m. (9,432 bd och 1,165 handskr.), Krigs-Vetenskapsakademiens (7,000 bd) och Generalstabens (13,000 bd), i krigsvetenskap och topografi, Slöjdskolans, teknologi, skön konst och matematik (12,000 bd), Musikaliska akademiens,
(antalet okändt), Landtbruks-akademiens, ekonomi och landtbruk (7,000 bd), Fria konsternas akademis, skön konst (1,523 bd), Vitterhets- hist. och antiqv.-akademiens, för historia (omkr. 14,000 bd), Veterinärinstitutets, i veterinärvetenskap och husdjursskötsel (6,000 bd), Skogs-institutets, i jagt och skogsskötsel (1,250 bd), m. fl.
Af landsortens bibliotek är Upsala universitets det förnämsta. Ofvan nämndes, att från äldre tider vid Upsala akademi fans ett bibliotek, hvarur jesuiterna 1576 läto till Stockholm föra åtskilliga böcker. Gustaf II Adolf lade 1621 grunden till ett nytt universitetsbibliotek, då han dit skänkte den del af det gamle klosterbiblioteket, som ännu fans qvar på Riddarholmen, samt sedermera äfven de i Riga och Braunsberg tagna boksamlingarna. Af samme konung skänktes dit större delen af det 1631 tagna biskopliga biblioteket i Würzburg. Karl X Gustaf skänkte detsamma de under polska kriget tagna boksamlingarna, och Karl XI de genom reduktionen indragna De la Gardieska och Rålambska biblioteken. Genom dessa gåfvor vann biblioteket sådan tillväxt, att dess dittills begagnade lokal bredvid "Consistorium academicum" blef otillräcklig, hvarför Karl XI på egen bekostnad 1687 lät till boksalar inreda den öfre våningen af "Gustavianum". Upsala universitetsbibliotek har sedermera tid efter annan fått storartade gåfvor, dels handskrifter, bl. a. af Magnus Gabriel De la Gardie 1669 ("Codex argenteus", universitetsbibliotekets förnämsta prydnad, m. m.), af J. G. Sparfvenfeldt, J. J. Björnståhl, J. H. Lidén, O. Celsius d. y., hans egna och svärfaderns, A. A. v. Stiernmans, samlingar, G. L. Cederhjelm, J. Hallenberg, S. Rosenhane och Gustaf III, som 1792 dit testamenterade sina efterlemnade papper, att öppnas efter 50 år. Karl XIV Johan skänkte dit, 1814, den stora Nordinska handskriftsamligen (2,450 nummer) rörande fäderneslandets historia. Genom köp hafva dessutom förvärfvats Johannes Schefferi samling af grekiska och Henrik Benzelii af orientaliska handskrifter samt Elias Palmskölds och Sigfrid Gahm-Perssons samlingar i historia, juridik m. m. Af större bokdonationer kunna bl. a. nämnas Gustaf III:s gåfva (1767) utaf det af Ständerna åt honom såsom kronprins inköpta Cronstedtska biblioteket, innehållande en samling af den äldsta i Sverige tryckta literaturen, samt de af Liden, Daniél Melanderhjelm, C. A. Rosenadler, Claes Fleming, C. G. Brinkman (omkr. 20,000 bd), G. Wahlenberg, A. L. Stjerneld, B. von Beskow m. fl., gifna större boksamlingarna. Derigenom har Upsala bibliotek, hvilket genom kongl. förordning 1698 och tryckfrihetsförordningen 1810 äfven eger rätt att erhålla ett "arkivexemplar" af allt svenskt tryck, så vuxit att det f. n., sedan större delen af dupletterna blifvit uttagna, eger omkr. 190,000 bd och 7--8 tusen handskr. En katalog öfver bibliotekets böcker utgafs 1814 (3 bd) af P. F. Aurivillius (se d. o.). 1817 börjades uppförandet af ett nytt bibliotekshus, "Carolina rediviva", i hvars båda nedre våningar universitetets boksamling 1841 inflyttades. Utom universitetsbiblioteket finnas i Upsala flere mindre boksamlingar såsom obscrvatorii, vetenskaps-societetens, det med Skytteanska professuren förenade "Gyllenhjelmska biblioteket", studentkårens, nationernas, de vetenskapliga fackföreningarnas samt Upsala katedralskolas, af hvilka ett par ega ända till omkr. 10,000 bd.
I Lund fick universitetet, när det 1668 grundlades, domkyrkobiblioteket, hvilket till större delen hade blifvit bildadt under 16:de årh., i synnerhet genom den nitiske kaniken "mäster Bentes" gåfvor. I universitetsbiblioteket finnas ännu 371 tryckta böcker och 15 handskr., som tillhört domkyrkan. 1669 sände Karl XI:s förmyndare 500 daler s. m. till inköp af böcker, hvilken penningesumma professorerna funno för godt att dela sinsemellan. Karl XI skänkte 1684 "till ungdomens förkofring och nytta" det efter hans forne lärare Gripenhjelm inköpta biblioteket, 5,800 bd. Genom gåfvor -- bl. a. af medicine professor Rost, Öfverste Meck, akademikansleren Melker Falkenberg (1777), prof. J. H. Lidén, assessor G. Lund, akad.-adj. Hylander, prof. Florman, prosten Ahlman m. fl. -- har biblioteket, som sedan 1698 egt rätt att få ett arkiv-exemplar af allt svenskt tryck, vuxit till mer än 100,000 bd och 1,500 handskr.
Af öfriga landsortsbibliotek må endast nämnas Göteborgs museibibliotek med omkr. 23,000 band samt de, hvilka finnas vid de högre elementarläroverken och äfven äro tillgängliga för allmänheten. Bland dem äro i synnerhet de, som befinna sig i stiftstäderna och med hvilka de forne "stifts och gymnasiibiblioteken" blifvit förenade, ganska betydliga, såsom i Linköping (40,000 bd och 1,200 handskr.), Skara (25,000 bd och 600 handskr.), Vexiö (20,000 bd, 17,000 disputationer och 523 handskr.), Göteborg (17,000 bd), Strengnäs (omkr. 15,000 bd), Vesterås (13,000 bd) m. fl. Beräknade för den stora menighetens behof äro de i landets olike delar af kommunerna anlagda sockenbiblioteken, hvilkas antal 1871 uppgick till 1,534. Dessutom finnas på flere landtgods betydande enskilda samlingar, såsom på Brokind, Eriksberg, Finspong, Löfsta, Sko, Säby, Säfstaholm o. s. v. B. L.