Bjarkö-ätten är den vanliga benämningen på två af de mest ansedda aristokratiska slägterna i Norge under medeltiden. De hade detta namn af ön Bjarkö (se d. o.), som under förra hälften af 11:te årh. tillhörde ländermannen Tore Hund. Derigenom att dennes dotter gifte sig med Jon Arnesson, kom Bjarkö till Arnmödlingarna (se d. o.)
och stannade i deras ego till 1183. Jon Arnessons manlige ättlingar förekomma i historien under namnet den äldre Bjarkö-ätten, hvilken med Vidkun Erlingsson utdog på manssidan, hvarefter Bjarkö gick öfver till dennes syster Ragna Erlingsdotter. Från hennes äktenskap med lagmannen Bjarne Mårdsson härstammade den s. k. yngre Bjarkö-ätten. Bjarnes sonsons son var baronen Bjarne Erlingsson, som genom sitt gifte med Margareta Nikolaus-dotter blef egare äfven af Giske, så att han sannolikt var Norges rikaste man på den tiden. Äfven i andra afseenden intog han ett framstående rum. Han var t. ex. medlem af konung Erik Magnussons förmyndareregering, och i denna ställning ådrog han sig, genom sitt uppträdande mot hierarkien, en bannlysning. Sedermera var han mycket använd som sändebud och diplomat: han var tre gånger i allmänna värf i Skotlaiid och deltog flere gånger i förhandlingar med Danmark och de vendiske städerna. Vid hans död, 1313, splittrades hans stora egendomar, men genom arf förenades de snart å nyo hos Erling Vidkunsson, hvilken dessutom ärfde de betydliga jordagods, som hörde under det gamla herresätet Stovrejm i Nordfjord. På hirdmötet i Oslo 1323 utsågs han att såsom "drottsete" (drots) vara riksföreståndare under Magnus Erikssons minderårighet. Denne plats beklädde han till 1332, hvarefter han slöt sig till det missnöjda aristokratiska partiet; men 1334 förlikte han sig åter med konungen. Vid sin död, 1355, efterlemnade han flere gifta döttrar. Från en af dessa tyckes slägten Reymar härstamma. En annan dotter, Ingeborg, var gift med Sigurd Haftorsson, Håkon V:s dotterson; Bjarkö och Giske öfvergingo i hennes ego. Från henne härstammade åter en ny ätt, som under 1400-talet var den förnämsta i Norge och utbredde sig i flere grenar (Se Alf Knutsson, Gyrvild Fadersdotter, Sigurd Jonsson o. Rosenkrans, Erik.) Y. N.