Blökumenn (Blakumän ), de gamle skandinavernas benämning på innevånarna i Valakiet. De "blakmän" (blacmanni ), hvilka Saxo omtalar i 7:de boken af sin Danmarks krönika, har man väl att söka längre upp mot norr (i Bleking, enligt några forskare). -- Blöku- l. Blakumannaland, blakmännens land, Valakiet.
Assyriolog (af Assyrien och Grek. logos, lära), idkare af assyriologi, d. v. s. den vetenskap, som sysselsätter sig med … Fraseologi (se Fras), läran om ett språks uttryckssätt och vändningar eller en samling af till ett språk hörande uttryck… Kökslatin (latinitas culinaria), felaktigt och barbariskt latin, särskildt medeltidens munklatin. Detta bestod af skämd… Semit afkomling af Sem, Noaks äldste son. Jfr Sem och Semitiska språk. -- Semitism, en i nyare tid införd betecknin… Idiomatiskt (se Idiom) kallas ett sådant språkligt uttryck, som är eget för ett visst språk, i motsats till andra språk. … Metonomasi (af Grek. meta, i öfverensstämmelse med, och onoma, namn), förändring af ett namn genom dess öfversättning på… Jargon [sjargång], Fr. (sannolikast af jars, gåskarl). 1. Sätt att tala, som i ordval och vändningar är egendomligt … Egyptolog (af AEyyptus, Egypten, och logos, tal, lära), forskare uti eller kännare af (det forna) Egyptens antiqviteter…
Alla artiklar i ämnet →