Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Boers

Ämne: Afrikas länder, orter, folk och språk · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 2448–2449 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

*Boers [bours], Holl., »bönder», efterkommande af forna holländska kolonister i Syd-Afrika, nu väsentligen boende i Syd-afrikanska republiken (Transvaal, se d. o.) och Oranjeflodsrepubliken, till mindre del i Kapkolonien. Holländarna hade i förra hälften af 1600-talet eröfrat sydspetsen af Afrika, och holländska ostindiska kompaniet ditförde kolonister dels från Java, dels från moderlandet, hvilka 1652 anlade Kapstaden. Fjerran från verldslifvet och rönande föga inflytande af de mot århundradets slut till Kap inflyttade franske hugenotterna, fasthöllo de med förvånansvärd seghet vid sitt hemlands språk och fäderneärfda seder. Hällre än att underkasta sig engelsmännen, hvilka 1795 blefvo herrar i Kaplandet, drogo de sig efter 1814 in åt landet på andra siden Oranjefloden, der de under hårda strider med kaffrarna bildade de båda ofvannämnda republikerna, som ock, ehuru först efter mycken blodsutgjutelse, erkänts af engelsmännen. Boers äro företrädesvis boskapsuppfödare; får och nötkreatur bilda kärnan i deras förmögenhet, och enär de för sina hjordar behöfva stort utrymme, äro boers i allmänhet stora jorddrottar, men låta jordbruksarbetet utföras af infödingar, hvilka de behandla öfvermodigt och strängt. Boers' dagliga arbete består i att sörja för boskapen, som drifves ut om morgonen och åter hem om aftonen. Kött utgör ock i allmänhet deras vigtigaste näring. Boers veta ej af någon lyx, någon beqvämlighet, men ej häller någon fara. Till karakteren äro de mycket rättframma och naturliga och, ehuru regeringsformen är republikansk, i allmänhet konservativa i sin tankegång. På mod och tapperhet hafva de aflagt många bevis i sina strider mot kaffrer och engelsmän, som oftast dukat under för deras säkra skott. I hela Syd-Afrika finnas inga bättre ryttare och säkrare skyttar än boers. Bostäderna äro mycket enkla, byggda af bräder och torftigt möblerade. På yttre renlighet slösas ej mycket, och boers sofva ofta om natten i sina gångkläder, som bestå af blå byxor, tätt åtsittande kort jacka, bastskor och, utomhus, halmhatt. I religiöst afseende äro de stränga kalvinister, och lifvet är prägladt af nyktert allvar; äfven öfver de större festligheterna, konfirmationer, förlofningar, bröllop, hvilar en oändligt prosaisk stämning. Att boers ega förmåga af politisk verksamhet, hafva de visat genom grundläggandet och utbildandet af de båda syd-afrikanska republikerna. För öfrigt hafva genom engelsmännens civilisatoriska inflytande de under skilda statsförhållanden lefvande boers småningom undergått förändringar i lefnadssätt och äfven i karakter. Mindre oböjlighet, större förmåga att underordna sig en mera utvecklad statsbildnings fordringar visa boers i Kaplandet: i Oranjefristaten möter man en hög grad af bildning och välmåga; kärfvast, ja ofta ytterst envisa visa sig boers i Transvaal gent emot den invandrade europeiska befolkningens kraf. Boers sakna industriella anlag: den industri och företagsamhet, som finnas inom deras land, äro framkallade af invandrade européer (uitlanders). Mycket karakteristiskt är att folket såväl n. som s. om Vaal så länge som möjligt satt sig emot byggandet af jernvägar i sitt för sådana synnerligen lämpliga land. Först afundsjuka mot Natal och den omsider vaknande insigten om egen fördel förmådde efter upptäckten af guldfälten Transvaals folk att gripa sig an med byggandet af en jernväg, från Pretoria till Delagoaviken, och att samtycka till jernvägens fortsättning från Bloemfontein öfver Vaalfloden. Om den historiska utvecklingen af boersstaterna se Natal, Oranjeflodsrepubliken och Transvaal.