Bosna-Seraj

*Bosna-Seraj är det turkiska namnet på Bosniens hufvudstad, hvars inhemska serbiska namn är Serajevo l. Sarajevo. Den ligger vid Bosnas biflod Miljačka, öfver hvilken äro spända nio broar, på en liten slätt, som omgifves af ända till 2,000 m. höga berg, och är genom jernvägar förenad med Brod vid Save och med Mostar och Metkovič i Herzegovina och Dalmatien samt hade 1885 26,268 innev., af hvilka 15,787 muhammedaner, 4,431 ortodoxa greker, 3,326 rom. katoliker och 2,618 judar. 1895 var folkmängden 38,083 pers. I garnison ligga 5 bataljoner infanteri, 1 sqvadron husarer och 2 kompanier fästningsartilleri. Staden är säte för landtregeringen (se Bosnien. Suppl.), en rom. och en grekisk katolsk ärkebiskop samt en muhammedansk rejs-el-ulema för Bosnien och Herzegovina. Stadsdelen höger om floden är handelns säte, den på venstra sidan företrädesvis förvaltningens. Bland märkliga byggnader förtjena nämnas den af Bosniens förste vesir Kosrev Beg i början af 16:de årh. byggda moskén Begova džamia, den största moskén i landet, Careva džamia (kejsaremoskén), stora basaren (Besestan), som bildar en samling butiker, omsluten af en stenmur, den nya katolska katedralen, den grekiska metropolitankyrkan (byggd 1870), Konak, pasjornas forna residens, nu säte för landtregeringen och kommendanten, det nya rådhuset, den stora kasernen, en af turkarna 1850 uppförd ful byggnad, samt slutligen det gamla slottet, beläget på en bergssluttning ö. om staden och omgifvet af en bastionerad mur med fyra portar, deraf tre åt staden. B. har ett högre gymnasium, ett lärareseminarium, ett grek. prästseminarium, en läroanstalt för muhammedanska lärare och en teknisk skola samt drifver jern- och kopparsmide och några andra industrier. — Staden är jämförelsevis ung; först 1511 uppförde den ofvannämnde Kosrev Beg fästningen, omkring hvilken snart samlade sig en bofast större befolkning. Belägen vid skärningen af Bosniens hufvudvägar och på en bördig slätt, blef platsen snart den förnämsta i provinsen. Men befolkad företrädesvis med militärer, ömtåliga om sitt oberoende, kom staden snart att bilda ett af pasjan i Bosnien nästan fullständigt oberoende samhälle, en stat i staten, fientlig mot de kristna i trakten och motståndare till de reformer, som Porten sedan Mahmud II (1808–39) sökt genomföra, och först 1850 kunde Bosniens guvernör taga varaktig bostad derstädes. Då österrikarna på grund af Berlinfördraget besatte Bosnien och Herzegovina, måste de taga staden med väpnad hand. Alla af sultanens ombud Hafiz pasja till befolkningen ställda uppmaningar mottogos med hån. Ockupationstrupperna bemäktigade sig fästningen nästan utan svärdsslag d. 19 Aug. 1878, men staden gaf sig först efter flere timmars beskjutning och blodiga gatustrider.