Sida 520
för kommunalmyndigheter, veterinärer och K. M:ts befallningshafvande» angående ifrågavarande åtgärder äro af Medicinalstyrelsen utgifna i en särskild bok, som finnes i hvarje helsovårds- och kommunalnämnds arkiv. C. A. L.
Boskapsskatt, kamer. Se Stadsjord.
*Bosna-Seraj är det turkiska namnet på Bosniens hufvudstad, hvars inhemska serbiska namn är Serajevo l. Sarajevo. Den ligger vid Bosnas biflod Miljačka, öfver hvilken äro spända nio broar, på en liten slätt, som omgifves af ända till 2,000 m. höga berg, och är genom jernvägar förenad med Brod vid Save och med Mostar och Metkovič i Herzegovina och Dalmatien samt hade 1885 26,268 innev., af hvilka 15,787 muhammedaner, 4,431 ortodoxa greker, 3,326 rom. katoliker och 2,618 judar. 1895 var folkmängden 38,083 pers. I garnison ligga 5 bataljoner infanteri, 1 sqvadron husarer och 2 kompanier fästningsartilleri. Staden är säte för landtregeringen (se Bosnien. Suppl.), en rom. och en grekisk katolsk ärkebiskop samt en muhammedansk rejs-el-ulema för Bosnien och Herzegovina. Stadsdelen höger om floden är handelns säte, den på venstra sidan företrädesvis förvaltningens. Bland märkliga byggnader förtjena nämnas den af Bosniens förste vesir Kosrev Beg i början af 16:de årh. byggda moskén Begova džamia, den största moskén i landet, Careva džamia (kejsaremoskén), stora basaren (Besestan), som bildar en samling butiker, omsluten af en stenmur, den nya katolska katedralen, den grekiska metropolitankyrkan (byggd 1870), Konak, pasjornas forna residens, nu säte för landtregeringen och kommendanten, det nya rådhuset, den stora kasernen, en af turkarna 1850 uppförd ful byggnad, samt slutligen det gamla slottet, beläget på en bergssluttning ö. om staden och omgifvet af en bastionerad mur med fyra portar, deraf tre åt staden. B. har ett högre gymnasium, ett lärareseminarium, ett grek. prästseminarium, en läroanstalt för muhammedanska lärare och en teknisk skola samt drifver jern- och kopparsmide och några andra industrier. — Staden är jämförelsevis ung; först 1511 uppförde den ofvannämnde Kosrev Beg fästningen, omkring hvilken snart samlade sig en bofast större befolkning. Belägen vid skärningen af Bosniens hufvudvägar och på en bördig slätt, blef platsen snart den förnämsta i provinsen. Men befolkad företrädesvis med militärer, ömtåliga om sitt oberoende, kom staden snart att bilda ett af pasjan i Bosnien nästan fullständigt oberoende samhälle, en stat i staten, fientlig mot de kristna i trakten och motståndare till de reformer, som Porten sedan Mahmud II (1808–39) sökt genomföra, och först 1850 kunde Bosniens guvernör taga varaktig bostad derstädes. Då österrikarna på grund af Berlinfördraget besatte Bosnien och Herzegovina, måste de taga staden med väpnad hand. Alla af sultanens ombud Hafiz pasja till befolkningen ställda uppmaningar mottogos med hån. Ockupationstrupperna bemäktigade sig fästningen nästan utan svärdsslag d. 19 Aug. 1878, men staden gaf sig först efter flere timmars beskjutning och blodiga gatustrider.
*Bosnien med Herzegovina, nominelt det nordvestligaste vilajetet i Turkiet, men på grund af 25:te art. i Berlinfördraget d. 13 Juli 1878 sedan Aug. 1878 besatt och förvaltadt af Österrike-Ungern. Det af Österrike-Ungern ockuperade området omfattar, utom det egentliga B. och Herzegovina, 51,110 qvkm., äfven det forna Rascia l. Rassa (sandjaket Novipasar), 7,350 qvkm., som väl har österrikisk-ungerska garnisoner, i Priboj, Prjepolje och Plevlje, men förvaltas af turkiska ämbetsmän. Folkmängden uppgick 1895 till 1,568,092 pers. (deraf i Herzegovina 219,511), hvartill komma besättningstrupper, omkr. 27,000 man, samt befolkningen i Novipasar (omkr. 153,000). Innevånarna tillhöra den serbisk-kroatiska stammen och kallas bosniaker (i Rascia raitser) och tala serbiska; turkiskan har trots osmanernas långa ockupation aldrig vunnit insteg. Derjämte finnas omkr. 16,000 zigenare, omkr. 8,000 judar, några albaneser, tsintsarer och osmaner, de sistnämnde mest i de större städerna. Omkr. 43 proc. voro 1895 grekiska katoliker (företrädesvis kallade serber), 21 proc. romerska katoliker (latiner), 35 proc. muhammedaner och 8,208 (0,5 proc) judar. Muhammedanerna äro mest bosniaker, hvilka efter landets eröfring genom turkarna öfvergingo till islam för att få behålla sina gods. Deras religiösa angelägenheter ledas af en under sjeich-ul-islâm i Konstantinopel subordinerande reis-el-ulema i Sarajevo. Moskéer, skolor etc. underhållas genom stora jordegendomar (Turk. vakf). Romerska katolikerna hafva en ärkebiskop i Sarajevo, biskopar i Banjaluka och Mostar, grekiska katolikerna en ärkebiskop i Sarajevo och metropoliter i Dolnja-Tuzla och Mostar. Folkundervisningen, som förut alldeles försummats, har af österrikarna bättre tillgodosetts, så att 1892 funnos, utom 700 mektebs (muhammedanska religionsskolor), omkr. 250 folkskolor, ett statsgymnasium, ett katolskt gymnasium, ett par seminarier, en teknisk skola, ett konstslöjdinstitut och ett bosniskt museum. Efter ockupationen har man börjat utveckla landets tillgångar; malmlagren hafva undersökts och börjat bearbetas, åtskilliga fabriker anlagts (bl. a. 4 stora tobaksfabriker) och kommunikationerna förbättrats genom anläggning af landsvägar och jernvägar (de sistnämnda hade 1894 en längd af 806 km.), hvarigenom varuomsättningen i hög grad ökats. Utförseln består hufvudsakligen af trävaror, torkade plommon samt annan frukt, slagtboskap, hudar, ull, malmer, stenkol och mineralvatten. Landet tillhör sedan 1880 det österrikisk-ungerska tullområdet. — Med afseende på B:s statsrättsliga ställning är i konventionen mellan Turkiet och Österrike-Ungern 1879 uttryckligen erkändt, att ockupationen icke berör sultanens suveränitetsrättigheter. Förvaltningen handhafves i kejsaren-konungens namn af riksfinansministern i Wien, med en bosnisk byrå. Högsta förvaltningsmyndigheten i landet är landtregeringen i Sarajevo (för lokalförvaltning och kult, finanser och justitieärenden), hvilken biträdes af ett förvaltningsråd (som rådgifvande organ), sammansatt af de kyrkliga dignitärerna i Sarajevo samt 12 representanter för befolkningen. Dylika förvaltningsråd finnas äfven i hvarje af landets 6 kretsar: Sarajevo, Banjaluka, Bihač, Travnik, Dolnja-Tuzla och Mostar (Herzegovina) och i dessas distrikt. Budgeten för 1895 upptog inkomsterna till 14,08 mill. fl. och utgifterna till 14 mill. fl. Utom ett jernvägslån på 15 mill. fl. finnes ingen
Källa: Project Runeberg ·
