Boställen, förv., äro dels jordbruks-, dels bostadsboställen. De förra, hvilka äro antingen kungsgårdar, kronosäterier, kronohemman eller kyrkohemman, afse att lemna innehafvaren icke allenast fri bostad, utan äfven, genom den inkomst jordbruket gifver, större eller mindre del af hans lön. De indelas -- efter de tjenstemannaklasser, åt hvilka de anslagits -- i civila, militära och ecklesiastika boställen. Bruket att med förläning af jord betala tjenster, som gjorts kronan, leder i Sverige sitt ursprung från äldsta tider. Dylika förläningar voro till en början, innan beskattningsväsendet vunnit någon stadga, nära nog den ende utväg konungen hade för att kunna belöna sina tjenare. Äfven sedan, med såväl förvaltningens som försvarsväsendets utveckling under Gustaf Vasa och hans efterträdare intill Karl XI, en civil och en militär tjenstemannaklass uppkommit, aflönades dessa tjenstemän i hufvudsaklig mån medelst anvisande af gamla eller genom reduktionen af kyrkans, klostrens och de andliges fastigheter åt staten förvärfvade kronogods. Af sistnämnde konung ordnades -- med tillhjelp af de, genom den af honom genomförda reduktionen, till staten hemfallna kronogodsen -- det civila och militära boställsväsendet, sådant det i hufvudsakliga delar bibehållit sig intill våra dagar, hvarjämte en mängd kronohemman då anvisades till komministersboställen. Öfriga ecklesiastika boställen leda i allmänhet sitt ursprung från den katolska tiden.
Jordbruksboställen hafva varit anvisade åt nästan alla ämbets- och tjenstemän i landsorterna, såsom åt lagmän och häradshöfdingar; åt de fleste landshöfdingar samt vissa landssekreterare, landskamererare och landträntmästare; åt kronofogdar, häradsskrifvare, länsmän och fjerdingsmän; åt skogs- och jägeristatens tjenstemän; åt arméns öfver- och underbefäl; slutligen åt biskopar, kyrkoherdar, komministrar och vissa klockare. Nästan alla statsfunktionärer, hvilkas verksamhet icke varit förlagd till hufvudstaden, hafva sålunda varit försedda med dylika boställen och af dessas afkastning hemtat en betydlig del af sina löneinkomster.
Fördelarna af jordbruksboställen bestå hufvudsakligen deri, att tjenstemannen alltid är förvissad om att erhålla bostad inom den ort, der han har sin tjenstgöring; att bostället bereder innehafvaren tillfälle att underhålla de hästar, af hvilka han för sin tjenstgöring är i behof, samt dessutom erbjuder åtskilliga andra naturaförmåner, hvilka, liksom boställsafkastningen i sin helhet, äro oberoende af penningevärdets småningom fortgående minskning. De största olägenheter, som äro förknippade med jordbruksboställen, äro: att en boställsinnehafvare kan blifva tvungen att göra högst betydliga utgifter, enär han är skyldig att, efter bestämmelse vid syn, ansvara för såväl nybyggnad som underhåll af husen, äfven om han af företrädaren icke kunnat utbekomma den husröte-ersättning, som denne blifvit dömd att betala; att innehafvaren, såvida han icke skall se sin inkomst känbart förminskad, måste förskaffa sig ej allenast ett för hans förhållanden ofta betydligt inventarii-kapital, utan jämväl nödiga kunskaper och erfarenhet för boställets behöriga skötsel samt deråt egna en god del af den tid, som är behöflig för hans tjenstgöring; att de ofta täta, alltid oberäkneliga ombytena af boställsinnehafvare måste inverka menligt på egendomarnas skötsel; att, till följd af afträdarens rätt till fardagsår, en ny tjensteinnehafvare först efter en
lång tids förlopp kommer i fullt åtnjutande af sina löneinkomster, och slutligen, att uppskattningen af boställsafkastningen visat sig vara ojämn, till följd hvaraf olika tjensteinnehafvare inom samma grad kommit i åtnjutande af ganska olika löneförmåner.
Dessa olägenheter hafva småningom och egentligen i senare tider ledt derhän, att numera (1877) endast ett ringa antal civila och militära tjenstemän äro försedda med jordbruksboställen. Utom det att, vid verkställd reglering af vissa stater och kårer, ämbeten och tjenster blifvit indragna, och dermed förenade boställen -- såsom lagmansboställen samt vissa jägeri- och militieboställen -- hemfallit till statsverkets disposition, hafva landssekreterare-, landskamererare- och landträntmästarebostallena äfvensom de åt fjerdingsmän anslagna boställena blifvit indragna till statsverket; en sådan indragning sker ock med kronofogde- och häradsskrifvareboställena, i mån som nuvarande innehafvare afgå från sina befattningar. Deremot hafva inga landshöfdinge- och länsmansboställen blifvit indragna till statsverket; men de förra innehafvas och brukas icke numera af landshöfdingarna sjelfva, utan utarrenderas för den till dessa ämbetsmäns aflöning bildade landshöfdingelöneregleringsfonden. För länsmansboställenas indragning har hinder mött i svårigheten för länsmännen att inom sina till omfånget föga betydliga tjenstgöringsområden skaffa sig lämplig bostad och att utan allt för betungande kostnad bereda sig tillgång till för tjensteresor erforderliga dragare. Fråga har dock nyligen väckts om länsmansboställenas indragning, och man har föreslagit att i stället åt länsmännen anvisa lägenheter eller mindre hemmansdelar, försedda med nödig åbyggnad och så stor jordrymd, att derå kunde födas en eller två hästar -- således ett slags mellanting mellan jordbruks- och bostadsboställen.
Af militieboställena blefvo redan kort efter början af detta århundrade en del, hufvudsakligen subalternofficerarnas, utarrenderade. Sedermera (1832) inrättades vid hvarje indelt regemente och kår en s. k. boställsdirektion, som besörjde förvaltningen af dessa boställen, hvilkas arrendeinkomst fördelades emellan vederbörande löntagare. De flesta militieboställen, vare sig de innehafts af tjenstemannen sjelfva eller förvaltats af boställsdirektioner, äro från 1877 års midfasta indragna till statsverket, och de återstående boställenas indragning är redan beslutad, ehuru den ännu icke kunnat gå i verkställighet.
Med de ecklesiastika boställena har ingen annan förändring vidtagits, än att de åt biskoparna anslagna boställena numera utarrenderas och arrendeinkomsten ingår till den för dessa ämbetsmäns aflöning bildade biskopslöneregleringsfonden.
Bostadsboställen, hvilka endast afse att bereda innehafvaren förmånen af fri bostad, äro i kronans slott och hus anvisade åtskilliga ämbets- och tjenstemän, företrädesvis sådana, hvilka antingen med afseende på sin ämbetsställning böra hafva en ansenligare bostad, än som med säkerhet kan vara att påräkna i enskildas hus, eller ock måste bo i omedelbar närhet af platsen för sin verksamhet. Bland innehafvarna af dylika boställen må nämnas: ministern för utrikes ärendena, chefen för sjöförsvarsdepartementet, öfverståthållaren, generalpostdirektören, landshöfdingar, biskopar, kommendanter m. fl., en del öfver- och underbefäl i garnisonsorter, tjenstemän och betjente vid jernvägstrafiken och fängelserna m. fl. inrättningar. Antalet af bostadsboställen för högre ämbetsmän har förr varit betydligt större än nu, men bristen på tjenliga lokaler för de i hufvudstaden förlagda ämbetsverken har föranledt, att det ena efter det andra indragits och förvandlats till ämbetslokaler.
Åt vissa ämbetsmän skola kommunerna anskaffa bostadsboställen. I städerna tillhandahållas sådana åt kyrkoherdar, komministrar och klockare, åt rektorer samt i vissa fall äfven åt andra lärare vid elementarläroverken. Bland folkskolelärarnas lagbestämda löneförmåner ingår äfven rättigheten till fri bostad.
Boställshafvarens dispositionsrätt öfver det honom anvisade bostället är naturligtvis inskränkt till nyttjanderätten. Gränserna för denna, liksom bestämmelserna rörande boställshafvarens skyldigheter i afseende å boställets underhåll, häfdande m. m., återfinnas i de s. k. boställsordningarna eller boställsreglementena. De vigtigaste bland dessa äro kongl. reglementena af d. 11 Jan. 1820, d. 11 Juni 1822 och d. 15 Mars 1856 samt militieboställsordningen af d. 23 Jan. 1836. Någon för hela riket gällande ecklesiastik boställsordning finnes icke, men i skrifvelse d. 10 Maj 1876 gjorde riksdagen förnyad framställning om utarbetandet af en sådan, och f. n. (1877) pågår arbetet dermed inom ecklesiastikdepartementet.
Vid ombyte af boställshafvare hålles s. k. af- och tillträdessyn till utrönande af huru den afträdande boställsinnehafvaren fullgjort sina skyldigheter och för bestämmande af det deraf beroende rättsförhållandet mellan af- och tillträdare samt mellan dessa och kronan. -- Dylik syn kan äfven förekomma vid andra tillfällen, såsom då vid ekonomisk besigtning vanvård af bostället blifvit anmärkt; den kallas då laga syn. Boställssyner förrättas i stad af rådstufverätten, å landet i allmänhet af domaren med biträde af minst två nämndemän och högst half nämnd, men vid vissa militieboställen af auditören med samma antal nämndemän. Efter fullbordandet af indragningen till statsverket af militie- och civila boställen, hvilken allt jämt fortgår, komma boställena hufvudsakligen att utgöras af de ecklesiastika. De till dessa hörande skogarna hafva en sammanlagd vidd af omkr. 352,533 hekt. (3 1/3 mill. qv.-ref.)
Enligt 1866 års skogsförordning skall ordnad hushållning införas å boställsskogarna. Boställsinnehafvaren får, med iakttagande af hushållningsplan, från skogen hemta sitt husbehof af virke, hvarjämte, då tillgång finnes, socknen kan derstädes bekomma utsyning till kyrkooch prestgårdsbyggnad. Af skogens afkastning, utöfver hvad som åtgår till nämnda ändamål
och till bekostande af skogsskötseln, kan boställsinnehafvaren tillerkännas viss andel, högst hälften, såsom godtgörelse för den möda och omtanke, som skogens skötsel och vård orsakat honom. Resten af afkastningen tillfaller prestlöneregleringsfonden, hvilken erhåller hela afkastningen (utöfver boställets virkesbehof) från sådana betydligare boställsskogar, som blifvit ställda under omedelbar förvaltning och bevakning af skogsstaten, i hvilket fall boställsinnehafvaren således ej har någon omsorg med skogsskötseln. -- En viss del af virkesafkastningen forsäljes dessutom för de ecklesiastika boställenas år 1876 bildade skogsfonds räkning. Denna fond är afsedd att bereda medel till bekostande af en förbättrad hushållning å de smärre boställsskogar, hvilkas egen afkastning ej lemnar tillgång dertill. Från prestboställe, som till följd af donation eller genom köp utgör församlingens enskilda egendom, går likväl icke någon andel af virkesafkastningen vare sig till löneregleringsfonden eller till skogsfonden. A. A. C. W. C. A. T. B.