Brasilien, kejsardöme i Syd-Amerika, sträcker sig 5° 10' n br. -- 33° 46' s. br. och 17° 5' -- 57° 27' v. l. (fr. Ferro). I s. ö., ö. och n. ö. gränsar det till Atlanten, i n. till Guayana och Venezuela, i v. till Nya Granada, Ecuador, Peru och Bolivia, samt i s. till Paraguay, Argentina och Uruguay. Kustlinien är 7,920 kilom. (1,080 mil). Arealen är 8,337,218 qv.-kilom. (151,412 qv.-mil), deri inbegripna några tvistiga områden på gränsen till Guayana, Columbia och Argentina. B. upptager 1/15 af jordklotets hela landyta och är nästan 11 gånger så stort som Skandinaviska halfön. Uddar äro Orange, längst i n., samt Cabo do Norte, San Roque, Thomé och Frio. Den norra kusten har sandbankar och saknar hamnar. Ström och vind sätta n. om San Roque ständigt vestvart, hvarför segelfarten är mycket svår. Äfven längst i s. är kusten låg och hamnfattig. Öarna Marajó, Mexiana och Caviana ligga vid Amazonflodens mynningar, Maranhão, Fernando de Noronha äro belägna n. ö. om S. Roque. Med undantag af Amazonflodens lågslätt och ytterste södern är landets yta i allmänhet bergig. Längs östra kusten går Serra do mar (Hafskedjan), v. derom och parallelt dermed Serra do espinhaço (Ryggradskedjan) l. Mantiqueira, som är den ansenligaste bland dem alla och eger landets högste topp, Itatiaia, omkr. 3,100 m. (10,440 f.). Från denna kedja utgår åt v. Serra dos vertentes (vattendelaren), med många krökningar. Denna kedja, hvars högste bergknut är Pireneos, skiljer Amazonflodens, Tocantins' och S. Franciscos flodområden från Paranás och Paraguays. Bergarterna äro mest gneis, granit och basalt. Det inre af B. är en kuperad, med omvexlande urskogar och slätter, "campos", täckt platå, hvilken sänker sig mot Amazonflodens och La Platas lågslätter. Floderna gå till Atlanten. Af Amazonfloden komma 3,828 kilom. (522 mil) på B. Hennes tillflöden inom detta land äro: från h. Javarí, Jutay, Juruá, Teffé, Coary, Purús, Madeira, Tapajoz, Xingú och Tocantins med dess biflod Araguay; från v. Iça, Japurá, Rio Negro och Trombetas. Alla dessa floder äro af första rangen och inom B. segelbara på tillsammans en längd af 43,250 kilom. (5,898 mil). Öfriga hufvudfloder äro San Francisco, Paraná och Paraguay. Den sista har sina källflöden så nära Tapajoz och Madeira, att varor och farkoster kunna släpas mellan floderna (portages). Alla strömmar i B., utom Amazonfloden, hafva under sitt nedstigande från det inre platålandet fall, som afbryta segelfarten. Ofvan fallen äro de åter segelbara. Två af dessa fall, Salto de Paulo Affonso i S. Francisco och Sete Quedas i Paraná, täfla i skönhet och vattenmassa med Niagara. Sjöarna äro få och ej af stor betydenhet. B. har 42 hafshamnar, af hvilka den ojämförligt vigtigaste är Rio de Janeiro; dernäst komma Pará, Maranhão, Pernambuco, Bahia, Porto Seguro, Santos och Rio Grande do Sul. Flodhamnarna Manaos vid Rio Negro samt Corumbá l. Albuquerque vid Paraguay äro äfven tillgängliga för djupgående fartyg. Bland mineralier märkas guld och diamanter, som genom vaskning fås i prov. Minas Geraes, São Paulo och Goyaz, smaragder och rubiner samt jern. Ehuru den sistnämnde metallen är af en utmärkt beskaffenhet, är bergsbruket ännu i sin linda. Mäktiga stenkolslager äro funna i prov. S. Catharina och Rio Grande do Sul. B. saknar alldeles verksamma vulkaner. -- Klimatet är i det mellantropiska landet hett och under regntiden utomordentligt fuktigt; utom tropikerna mildt och tort. I Amazonflodens lågland är medeltemperaturen + 27° C. Hettan mildras dock genom östpassaden, som intränger 3,300 kilom. (450 mil) längs floden. Skilnaden mellan dag och natt är + 9°, mellan sommar och vinter + 3°. Mellan Rio de Janeiro och Amazonfloden är medeltemperaturen + 26°. Mellan Rio och södra gränsen aftager värmen hastigt. I prov. Rio Grande do Sul sjunker termometern stundom till 0°. De inre högslätternas klimat är mera kontinentalt. Frost förekommer der, och temperaturskilnaden mellan dag och natt går under den torra tiden stundom till 28--30° C. Regnet börjar vanligen i Nov. och räcker merendels till Juni. I Juli är värmen minst, i Febr. störst. Den torra årstiden i B. (April--Sept.) motsvarar således hösten och vintern hos oss, den våta (Okt.--Mars) våren och sommaren. De särskilda landsdelarna visa dock betydliga skiljaktigheter i detta hänseende. Mångenstädes och ofta faller rikligt regn äfven den torra tiden, och under tiden från Okt. till Mars kunna stundom regnen helt och hållet uteblifva. Årliga regnmängden på kusten är 2 m. (6,7 f.). Luften är så fuktig, att läder och papper mögla och metaller snabbt oxidera. Koksaltet måste genom torkning öfver eld hindras från smältning. Rio de Janeiro är en af de fuktigaste orter på jorden. Klimatet är dock i allmänhet ganska sundt, om ock, efter hvad det säges, för européer mattande genom den ringa afkylningen under natten. Gula febern har efter 1850 uppträdt epidemiskt på kusten; äfven koleran har flere gånger gjort svåra hemsökelser.
Växtligheten är utomordentligt rik, till följd deraf att våren är nästan oafbruten. 20,000 växtarter äro kända. Eqvatorialbältet är till en bredd af 1,026 kilom. (140 mil) betäckt af en sammanhängande urskog. Äfven kustlanden hafva sådan. Campos på de inre platåerna äro trädlösa, men klädas vid regntidens inbrott med den rikaste blomsterskrud. De omvexla med busksnår och urskogar, som frodas vid alla vattendrag. Skogen består af myrtenträd, palmer, trädlika ormbunkar, bambu m. m. och sammanväfves af jättelika, endast i trädtopparna grönskande lianer. Af trädslagen äro 120 användbara till byggnad och husgeråd. I Europa äro bland dem de mest kända: mahogny-arter och jakaranda. Många träd gifva olja; ännu flere gifva textila ämnen. Rik på mjölksaft är framför andra seringueira (Siphonia elastica), som lemnar kautschuk. Bland färgträden må nämnas orleana, brasilieträdet (bresilja l. fernbock) och drakblodsträdet. Till de nyttigaste af alla trädslag hör carnaúba-palmen (Copernicia cerifera), som lemnar byggnadsvirke, läkemedel, bast, stärkelse, kreatursfoder, surrogat för kork, surrogat för kaffe, mjölksaft, alkali, fibrer till hattar (till ett årligt värde af öfver 2 mill. kr.) och slutligen vax, hvaraf ensamt i prov. Ceará vissa år mer än 2 mill. kilogr. (4,705,040 skålp.) skördats. B. är utomordentligt rikt på medicinalväxter. De vigtigaste äro sassaparill, ipecacuanha och copaiva. Bland kryddväxter må nämnas kakao, vanilj, spansk och cayenne-peppar; bland ätliga frukter: ananas, guava, jaboticaba samt, af rotfrukter, batater, maniok, yams m. fl., hvilka planteras, ehuru de växa vildt. Om de odlade växterna längre ned.
B:s fauna är ytterst rik, i synnerhet på fogelarter med en utomordentlig färgprakt. För landet egendomliga äro tukanen och kolibri. Många slags papegojor finnas och stora hönsfoglar, hvilka sistnämnda gifva godt villebråd. B. är fattigt på större däggdjur. Störst är tapiren. Vildsvin, flodsvin och hjortar finnas i mängd. Sengångaren, myrsloken och bältdjuret äro anmärkningsvärda. Det största rofdjuret är jaguaren. Hvaldjur finnas i hafvet och i Amazonfloden. Äfven alligatorn, boan, skallerormen och korallormen förekomma. Sköldpaddor finnas i stor mängd, och fisk i oerhörda massor. En liten sötvattensfisk, piranha, är B:s farligaste rofdjur. Insektvärlden är lika rik. Termiter, myror, kakerlackor, sandloppor, mosquiter och ohyra äro en landsplåga.
Folkmängden uppgick 1876, enligt officiel uppgift, till 10,108,291, deraf 1,510,806 slafvar, hvartill kommer omkr. 1 mill. indianer. Brasilianerna äro, liksom deras stamfäder, portugiserna, småväxta och mörka. Slafvarna behandlas väl. Genom en lag af d. 14 Sept. 1841 blef slafhandeln förbjuden, och efter 1855 har troligen ingen slaf införts från Afrika. Enligt en lag af 1871 födes ingen till slaf. En allmän emancipation har ansetts oförenlig med statens bestånd, men till slafvars friköpande har bildats en fond, ur hvilken 1871--75 utgåfvos 8,300,000 kr. för 6,000 slafvars frihet. -- Indianerna, af hvilka högst få äro bofasta, äro delade i 200--300 stammar, som äro hvarandra tämligen lika i kroppsbildning och seder, men olika i språk. I B. finnes ett betydligt antal blandningsraser: mulatter, mestizer, kreoler, caribocas m. fl. Afkomlingar af hvit och indian kallas cafusos. -- Språket är portugisiskan. Mellan hvita och indianer användes tupi-språket.
Åkerbruket är landets rikedomskälla. Alla kulturväxter, äfven flere nordiska, kunna i B. odlas. Hela skogsregionen har en utomordentligt rik växtmylla. Hvetemjöl måste dock införas, ehuru hvetet ger 20:de--60:de kornet (i landets sydligaste del, der det kan odlas). Majs ger i medeltal 150:de kornet. Jorden skötes illa. Svedning är ännu det allmänna förfaringssättet. Maniok-roten, som raspas till ett grynlikt mjöl, utgör ett vigtigt näringsämne. Dernäst komma majs, batater, ris och brödfrukt. Det förnämsta födoämnet utgöres dock, jämte fläsk, af svarta bönor. Till utförsel odlas kaffe, socker, bomull och tobak, hvartill slafarbete ännu anses oundgängligt. Kaffe odlas öfver nästan hela B. Dess odling, som tog fart i midten af 1700-talet, upptager nu 3 mill. qv.-kilom. (5,454 qv.-mil) och lemnar årligen 260 mill. kilogr., d. v. s. 2/5 af hela jordens kaffeproduktion. Det har förut ansetts sämre än det asiatiska, men har nu börjat täfla med de bästa sorterna deraf. Bomullen är inhemsk i B.; hela landet är lämpligt för odling af sådan. Hufvudexporten utgjordes förr af socker. Sådant hemtar man uteslutande från sockerröret, hvaraf äfven fås ett bränvin, "cachaça", som har en vidrig smak, men älskas af negrerna. Tobak (Bras. fumo, Ind. petum) växer ännu vildt. Kakao fås mest i Amazondalen. Kinesiskt te odlas numera i en mängd, som är mer än tillräcklig för landets behof. Paraguay-te (Bras. Herva-maté) växer vildt i de sydligaste provinserna. -- Boskapsskötsel skulle kunna idkas öfver större delen af landet; dock är det mest de inre platålanden samt de sydligaste landskapen, som drifva sådan. Af hornboskap eger landet, enl. officiel beräkning, 20 mill. st. -- Hvad skogsskötseln vidkommer, har den hejdlösa huggningen bragt det derhän, att de trädslag, som gifva färgämnen, kautschuk och maté, snart måste börja odlas. -- Industrien är obetydlig, men i stigande. -- Handeln deremot är högst betydlig, oaktadt den dåliga tullagstiftningen, och tilltager årligen. England deltager med ungefär hälften i utrikeshandeln. Dernäst komma Frankrike, Förenta staterna, Argentina och Portugal. B. införer alla slags fabriksvaror, arbetadt och oarbetadt jern, vin, hvetemjöl, smör, salt m. m. Importens årliga medelvärde uppgick 1869/70--73/74 till 316,400,000 kr. (Finansåret räknas från d. 1 Juli till d. 30 Juni.) Exportens årliga medelvärde under samma tid var 391,900,000 kr. Exporten öfversteg således under åren 1869/70--73/74 i medeltal importen med 75,500,000 kr. årligen. Den inrikes handeln, som likaledes är betydlig, sysselsatte under denna tid årligen i medeltal 10,990 fartyg med 2,668,217 metertons; den utrikes 5,951 fartyg med 3,357,269 tons. Kust- och flodfart är öppen för främmande fartyg. -- Kommunikationer. Vägarna i det inre äro mestadels eländiga och lägga svåra hinder för samfärdseln. Transporter ske derför mest på åsnerygg. En karavan af flere lastdjur kallas tropa, och mulåsnedrifvarna, tropeiros, utgöra en vigtig menniskoklass i landet. Åkdonen äro ofantliga kärror med massiva trähjul, fästa på rörliga träaxlar, och göra ett förfärligt larm. Ångbåtsfarten är mycket utvecklad. Riksförsamlingen har kraftigt understödt byggandet af jernvägar. 1876 trafikerades 22 linier af 1,660 kilom. (226 mil) längd. B. har telegrafisk förbindelse med Lissabon genom undervattenskabel från udden San Roque, med Förenta staterna genom kabel från Pernambuco öfver Pará och S:t Thomas.
B:s största behof är menniskor. Också har mycket gjorts för koloniers anläggning. Förmåner beviljas inflyttare. Flere tyska samhällen finnas, bland hvilka de förnämsta äro Nova-Friburgo och Petropolis i prov. Rio Janeiro. -- Undervisningen är föga utvecklad. Öfver hufvud taget besökes folkskolan, der likväl undervisningen är fri, endast af 1 barn bland 18. Med elementar-undervisningen är det än sämre bestäldt. Riket har intet universitet (ungdomen besökte förut Coimbra och reser nu till Paris), men två medicinska fakulteter, i Bahia och Rio, samt två juridiska, i Pernambuco och São Paulo. Dessutom finnas en handels-, en militär- och en sjökrigsskola, en akademi för bildande konst och ett musik-konservatorium. Af vetenskapliga institutioner eger B. ett observatorium af 1:a klassen, ett riksbibliotek med 120,000 band, och ett ansedt historisk-geografiskt institut, alla i Rio. Den vetenskapliga literaturen är högst oansenlig, men tidningspressen är betydande. I hufvudstaden finnas 50 tryckerier och i landsorten 200. Brasilianerna hafva ringa fallenhet för bildande konst, men ganska stor för poesi och musik. -- Folkkarakteren liknar den portugisiska: obenägenhet för ihållande arbete, men stor vinningslystnad. Brasilianen är ytlig och sinlig, men han är derjämte godmodig, huslig, måttlig och gästfri samt hedrar sina föräldrar. Slafveriet har hos de frie verkat förakt för arbete, och deras barn inhemta alla olaterna hos negerbarnen, med hvilka de uppväxa. -- Statsförfattningen är byggd på grundsatsen af folkets suveränitet och fastställer fyra slag af makt: den lagstiftande, den medlande, den verkställande och den dömande. Kejsaren och riksförsamlingen (assembléa general) representera nationen. Den lagstiftande makten utöfvas af riksdagen under förbehåll af kejsarens sanktion; dock är dennes veto endast suspensivt. Riksdagen består af en deputerade-kammare och en senat. De deputerade väljas genom allmänna val och för fyra år samt voro 1876 till antalet 122. Senatorerna väljas för lifstid af kejsaren; deras antal, som ej får öfverstiga halfva antalet af deputerade, var sistnämnda år 58. Den medlande makten (i England kallad det kungliga prerogativet) innehafves af kejsaren ensam. Till denna hörer t. ex. val af senatorer, urtima riksdags sammankallande, deputerade-kammarens upplösning, sanktionering af riksdagens beslut, ministrarnas antagande och afskedande, benådningsrätt m. m. Kejsaren innehar äfven den verkställande makten och utöfvar den genom sina inför riksdagen ansvarige ministrar; han sjelf är oansvarig och okränkbar. Domaremakten utöfvas af domare och jurymän. Domarena tillsättas för lifstid och kunna endast genom ransakning och dom afsättas. Dessutom finnes ett s. k. statsråd af 12 personer, hvilket kejsaren vanligen rådfrågar i angelägenheter, som tillhöra hans prerogativ. Provinserna afgöra sina egna angelägenheter på landsting och styras af presidenter, hvilka tillsättas af kejsaren. Landet är ingalunda vuxet sin författning. Lagen har sprungit långt framom sederna. -- Finanserna äro ej i godt skick, om ock ingalunda i förtvifladt. För finansåret 1873/74 voro statsinkomsterna 267,300,000 kr. (hvaraf 148,900,000 inflöto genom tullar), utgifterna 247,800,000 kr., öfverskottet 19,500,000 kr. Statsregleringen för 1875/76 beräknade inkomsterna till 264,200,000 kr., utgifterna till 246,800,000 kr. och öfverskottet till 17,300,000 kr. Statsskulden uppgick 1875 till 1,345,900,000 kr., hvaraf 354,800,000 till utlandet. Statens fordringar utgjorde 60,000,000 kr. -- Religionen är den romersk-katolska. Presterna aflönas af staten, men otillräckligt, så att de måste utöfva någon binäring. B. har 1 ärkebiskop, i Bahia, och 12 biskopar. 53 kloster finnas, men få ej mottaga noviser. Jesuiterna, hvilka B. har att tacka för en stor del af sin odling, få numera ej inkomma i landet. Lagen tillerkänner icke-katoliker trosfrihet, "så länge de visa aktning för den fastställda religionen", och staten har bidragit till kyrkobyggnader i de tyska protestantiska kolonierna. Antalet af missionärer bland indianerna var 1876 endast 63. -- Krigsmakten är grundad på allmän värnepligt; men då många klasser äro frikallade från krigstjenst, är denna grund illusorisk. Hären, som på fredsfot räknar 16,000 och på krigsfot 32,000 man, består mest af färgade, hvilka äro goda soldater, lydiga och uthålliga. Flottan bestod 1876 af 61 fartyg med 4,136 man och 230 kanoner. -- Flaggan är grön med det kejserliga vapnet i gul snedruta. -- Provinserna äro: Amazonas, Pará, Maranhão, Piauhy, Ceará, Rio Grande do Norte, Parahyba, Pernambuco, Alagoas, Sergipe, Bahia, Espirito Santo, Rio de Janeiro, S. Paulo, Paraná, Santa Catharina, Rio Grande do Sul, Minas Geraes, Goyaz och Matto Grosso; dertill kommer hufvudstaden med dess närmaste område, Municipio da Corte. Hufvudstad är Rio de Janeiro.
Historia. B. upptäcktes 1500 af portugisen Cabral, och 1549 grundlades Bahia af landets förste generalkapten, Tomé de Souza. Sedan man der upptäckt guld (1698) och diamanter (1730), tilltog snabbt strömmen af invandrare. Under portugiserna utvecklades landet föga; det låg i lägervall för den stränga tillämpningen af kolonialsystemet, hvarigenom brasilianerna förbjödos att utföra sina varor till andra land än Portugal. Då 1807 Napoleon I förklarade huset Braganza afsatt från Portugals tron, flyttade den kungliga familjen till B. Der qvarstannade den äfven efter Napoleons fall, och der uppsteg 1816 Johan VI på tronen. Regeringen i Portugal fördes i hans namn af lord Beresford. En revolution utbröt 1820, och man fordrade, att konungen skulle återvända. Johan VI flyttade tillbaka till Portugal 1821 och qvarlemnade sin son Pedro såsom regent i B. Men då B:s begäran att få sända ombud till riksdagen (cortes) afslogs, uppsade Pedro Portugal tro och lydnad, d. 9 Jan. 1822, och sammankallade en riksförsamling, som förklarade B. fritt och som d. 18 Dec. utropade regenten till kejsare under namn af Pedro I. Denne förelade för en följande riksförsamling ett förslag till en högeligen frisinnad författning, hvilket antogs d. 25 Mars 1825. Men folket var ej vuxet sin frihet. Partier, som ömsesidigt misstänkte hvarandras afsigter, och dåliga finanser höllo landet i ständig oro. Dertill kom ett olyckligt krig med La-Plata-staterna, 1825--28. Trupperna gjorde uppror, och deras kufvande kostade mycket blod. Pedro tröttnade slutligen och nedlade 1831 regeringen till förmån för sin son Pedro, som då var fem år gammal. Efter en orolig förmyndare-regering besteg denne, under namn af Pedro II, 1840 tronen. Hans styrelse var till en början ej lugnare. Han hade att utstå tvister med Förenta staterna och England samt farliga slafuppror. Äfven råkade han i krig med La Platas diktator, Rosas, hvilken han 1852, efter att hafva slutit förbund med Paraguay och Uruguay, besegrade och störtade. 1863 kom landet i en häftig tvist med England. Engelska officerare hade i Rio arresterats för opassande uppförande, och den engelske amiralen lade då beslag på fem brasilianska fartyg. Hela landet råkade nu i rörelse. Ministèren vägrade gifva den begärda upprättelsen och fordrade tvärtom en sådan af England. B. begärde skiljedom af konungen i Belgien; men då England ej ville underkasta sig dennes utslag, afbrötos de diplomatiska förbindelserna. Tvisten bilades 1865 till förmån för B. Regeringens fasthet minskade partihatet samt ökade hos folket gemensamhetskänslan och fosterlandskärleken. För att bevara segelfriheten på Paraná och Paraguay ingick B. förbund med Uruguay och Argentina samt anföll diktatorn Lopez i Paraguay. Kriget fortgick 1864--70. B. kämpade för sin ställning såsom stormakt i Syd-Amerika. För att visa sin oegennytta öppnade det segelfarten på Amazonfloden, Tocantins och S. Francisco för alla nationer. För att under kriget fylla härens luckor hade kejsaren gifvit friheten åt alla de staten eller honom sjelf tillhörige slafvar, som ville gå i fält. B. har Pedro II:s vishet, trofasthet och storartade föredöme såsom regent och enskild man samt otvifvelaktigt till en del äfven monarkien att tacka för sin tillväxt och för att det ej delat det spanska Amerikas öde. -- Nyare skrifter öfver B. äro: Wappäus, "Brasilien" i del. 1., afd. 4 af Stein's "Handbuch der geographie und statistik" (1871); Manoel de Macedo, "Notions de chorographie du Brésil", Leipzig (1873); "The empire of Brazil at the universal exhibition of 1876 at Philadelphia" och Canstatt, "Brasilien, land und volk" (1877). O. A. S.