Brune

Brune [bryn], Guillaume Marie Anne, fransk marskalk, f. 1763, var boktryckare i Paris, när den första franska revolutionen utbröt, och slöt sig med hänförelse till densamma, blef medlem af cordeliers-klubben, och sändes 1792 som civilkommissarie till Belgien. 1793 deltog han, som öfverste vid nord-armén, i kampen mot insurgenterna i Vendée, och s. å. kämpade han, i egenskap af brigadgeneral, i slaget vid Hondschooten samt hade sedan ett befäl i Italien. Vid flere tillfällen visade B. utomordentliga prof på tapperhet. 1798 ryckte han in i Schweiz med de franske trupperna och proklamerade Helvetiska republiken. Öfverallt lade han i dagen mildhet och menniskokärlek, men upprätthöll på samma gång en sträng manstukt bland sina trupper. 1799 fick han i uppdrag att skydda Bataviska republiken mot engelsmännen, hvilka han flere gånger besegrade och slutligen tvang att utrymma Holland. Sedan han tillsammans med Hédouville undertryckt inbördeskriget i Vendée (1799), blef han (1800) öfverbefälhafvare öfver armén i Italien och vann der åtskilliga framgångar mot österrikarna. 1802 blef hanp resident i statsrådets krigssektion, var 1803--05 sändebud i Konstantinopel och utnämndes 1804 till marskalk. 1806 blef han generalguvernör öfver hansestäderna och befälhafvare öfver de franske trupperna i Svenska Pommern. 1807 tvingade han Stralsund och Rügen att kapitulera. S. å. hade han ett möte med Gustaf IV Adolf, hvilken sökte förmå honom att sluta sig till Ludvig XVIII:s parti. Fastän B. vägrade att gå in på den svenske konungens förslag, fattade likväl Napoleon derefter misstroende till honom och försatte honom ur tjenstgöring. 1814 förklarade B. sig för Ludvig XVIII, men öfvergick 1815 till Napoleon, som gjorde honom till pär och öfverbefälhafvare i Toulon. När han efter Napoleons fall skulle begifva sig till Paris, blef han, d. 2 Aug. 1815, i Avignon mördad af pöbeln.