Cacus, enligt sagan ett vidunder, som lefde af rof och bodde i en grotta vid floden Tiber. Det berättas, att han röfvade boskap från Herakles och derför af denne blef slagen till döds. Sannolikt är, att såväl denna saga som den grekiska sägnen om bortdrifvandet af solgudens (Apollons) oxar och den indiska fornsägen, som berättar huruledes demonerna bortröfvade himlaguden Indras kor (hvarmed regnmolnen betecknades), hänvisa på en för flere ariska folk gemensam natursymbolik.