Casus, Lat. (af cadere, falla), fall, händelse, tilldragelse; tillstånd, belägenhet; rättegångssak, rättsfall. -- Casus belli, krigsorsak, anledning till krigsförklaring. -- Casus conscientiae, samvetssak. -- Casus fatalis, olycksfall. -- Casus necessitatis, nödfall. -- Casu, af en slump, tillfälligtvis. -- In casu (t. ex. lex in casu), för ett särskildt fall (stiftad lag). Jfr Prejudikat. -- Gramm.Casus
factitivus, "verkandets kasus", föreslagen benämning för ackusativ. -- Casus obliquus, beroende
(oblik) kasus, kasus som angifver ett underordnadt förhållande med hänsyn till andra satsdelar. (Oblika äro alla kasus utom nominativen och vokativen.) -- Casus rectus, oberoende, styrande kasus (nominativen och vokativen). Se vidare Kasus.