Cecilia

Cecilia. 1) Erik den heliges moder. Hon uppgifves hafva varit dotter till Blot-Sven och var gift med Jedvard, som krönikan kallar en "god och rik bonde". -- 2) C. Månsdotter, Gustaf I:s moder, var dotter till riksrådet Magnus (Måns) Karlsson till Eka och Sigrid Eskilsdotter (Banér), hvilka sammanvigdes d. 15 Jan. 1475. Efter Magnus Karlssons död (1484) ingick hennes moder äktenskap med herr Nils Eriksson och födde åt honom den sedermera så ryktbara Kristina Gyllenstierna. C. omtalas såsom en qvinna af fromt och allvarligt lynne. Som helt ung, ej öfver nitton år, trädde hon i gifte med riksrådet Erik Johansson (Vasa) till Rydboholm och fick med honom fem barn: Gustaf, Magnus, Margareta, Emerentia och Märta. Jämte de två sistnämnda och många andra qvinnor af börd fördes hon efter Stockholms blodbad, under hvilket hennes man och hennes måg föllo för bilan, till Köpenhamn, der hon dog efter att hafva utstått en ytterst svår fångenskap i "Blå tornet". -- 3) C., Gustaf I:s dotter, var född 1540. Hon hade ett fagert yttre, och den tidens skalder "kunde ej nog besjunga hennes hvita hy, gullgula hår och glänsande ögon". Hon beskrifves såsom qvick och liflig till sinnet, men obetänksam och släpphändt mot lidelsen. 1559 trädde hon i oloflig förbindelse med den tjugoett-årige grefve Johan af Ostfrisland, som hade åtföljt sin broder Edzard, när denne reste till Sverige för att förmäla sig med konung Gustafs äldsta dotter, Katarina. Under ett nattligt besök hos C., på Vadstena slott, blef älskaren öfverraskad af hertigarna Erik och Johan, och den förre gaf en bullersam offentlighet åt upptäckten. Grefven hölls en tid i fängelse. Prinsessans rykte var förloradt, trots alla senare försök att välta felet från henne och trots grefvens ed på att hon var oskyldig. Men hennes stora hemgift lockade andra friare, och hon blef 1564 gift med markgrefven Kristoffer af Baden-Rodemachern. När denne dog (1575), efter att hafva fått pröfva på hennes otrohet, öfvergick hon till den katolska läran och råkade i allt djupare sedligt och ekonomiskt förfall. Sitt kringflackande och utsväfvande lefnadssätt fortsatte hon ända in i ålderdomen. I Antwerpen blef hon 1594 svårt misshandlad af en bland sina söner, hvilken med våld sökte rycka henne undan offentligheten. Hon dog 1627.